Ickefysisk förmedlad Healing

Healing kan ha olika uttryck, förmedlingar, innebörder och förklaringar men syftet här att delge något av min forskning på ickefysisk förmedlad healing presenterat främst i boken 12 Sinnen. [1]
Första utgåvan kom 2012 och den andra utökade 2015. Sidhänvisningarna gäller andra utgåvan.

Egna upplevelser har drivit mig till att först beskriva vad jag själv erfarit efter en svår bilolycka och sedan forska i förutsättningarna för hur vi kan (utan sjukvårdens redskap) lokalisera skador och förmedla helande via medveten kommunikation och inställning till oss själva och andra. Det rör sig således inte om fysisk handpåläggning utan om en mental intention.

”Helande energi” är ett begrepp som återkommer men det kritiseras av den anledningen att många med erfarenhet av det ickefysiska fenomenet hävdar att det inte rör sig om energi. I alla fall inte om den energi som går att mäta med vanliga tekniska mätinstrument. Förmedling av ickefysisk healing uppför sig inte heller som de energikällor vi idag utgår från och den kan inte stängas inne. R C Byrd gillar inte ordet ”energi” i detta sammanhang, då fenomenet healing lyder under ”medvetenhetens oändlighet” och andra lagar än naturens energi. [2]
Hjärtläkaren Larry Dossey förklarar det som kommunikation och information som går genom blykapslade rum (12 sinnen sid 199-200).

”Healing som omvårdnad” en studie av Bjerling, 1998 reder ut funktion och utbredning och nämner en engelsk healer, Matthew Manning. Han har undersökts av fysikprofessor Brian Josephson som menar att det är frågan om en okänd form av psykisk energi:

– ”Matthew Manning, en känd healer i England, har förmåga att skapa en stark riktad energi, och han har även lyckats projicera energier så att de syns tydligt på en vanlig polaroidfilm (Manning, 1995). EEG-mätningar som gjorts på Manning (1975) har visat att han använder en del av hjärnan som man tidigare trodde var inaktiv. Brian Josephson, Nobelpristagare i fysik 1973, har sagt om Manning att han har en ny slags energi, som kommer att ge nya upptäckter och vara av stor betydelse för fysiken (Whitton, 1974).”

I en studie av Dr Achterberg m fl presenterad av Robert Charman på Society for Psychical Research (2005) anser forskarna sig ha funnit bevis för att healers på avstånd kunde påverka MRI-mätbar hjärnaktivitet hos en försöksperson som var fysiskt och elektriskt isolerad. 160 Försök att vetenskapligt mäta effekten av förbön har genomförts i ett flertal kliniska studier. Några av dessa studier pekar på att ingen effekt alls uppnås, medan andra indikerar ett samband med tillfrisknande. En studie av hjärt- och kärlpatienter genomförd av Luciano Bernardi visade att bön alternativt yogamantran på en särskild frekvens gav en signifikant ökad baroreflexkänslighet, vilket påverkar puls och blodtryck. (British Medical Journal, 2001). En studie vid Central State Healthcare i New Jersey, USA, resulterade i slutsatsen att de psykologiska effekterna av förbön kan reducera stress och ångest, ge framtidstro och stärka viljan att överleva (Mind and Spirit, 2006). Studier som rör förbön för okända personer eliminerar risk för ovidkommande påverkan. En sådan studie av R C Byrd (1988) baserades på slumpmässigt utvalda grupper, dubbelblindtest och omkring 500 försökspersoner per grupp. Resultatet indikerade att förbön hade en statistiskt signifikant positiv effekt på kranskärlspatienter. W S Harris m fl upprepade en liknande vetenskapligt utförd studie 1999 på 990 patienter och fick motsvarande resultat.

Det gränslösa medvetandet, en intervju (2002) med Larry Dossey, av Richard G. Young:

-”Människan har en imponerande hjärnkapacitet som visar sig i hur vi tolkar, förstår och utvecklar kommunikation och samspel. Denna kapacitet anses vara underutnyttjad. Även om det är omöjligt att fastställa, spekuleras det i att människan kanske använder 4-10 % av sin hjärnkapacitet.”

Det ger förutsättningar för en enorm kapacitetsökning och förmåga om vi eftersträvar det. Anta att även ett omedvetet användande av hjärnan leder till effekter som vi inte känner till, men lika fullt ger resultat och även får konsekvenser som vi kanske inte önskar. Ett annat antagande är att vi med ökad kunskap, psykologisk, social och andlig utveckling har en potential att förstå, klara och påverka mer än vi gör idag. Gränslöst medvetande och andliga perspektiv är knappast något vi ser, ändå ”vet vi” att de finns där. Manifestationer sker i varje sekund på olika nivåer och dimensioner. Maslow benämnde det estetik. Det antyder konstnärligt skapande och är trots den vackra metaforen antagligen en för snäv rubrik.

Människor som nått erkännande inom vetenskap eller andra områden i livet berättar ibland om att deras liv förändrades efter kraftfulla översinnliga upplevelser. Därefter blev kvaliteten i deras prestationer annorlunda. ”Min glimt av vår planet var ett ögonblick av gudomlighet”, sade astronauten Edgar Mitchell som efter sin erfarenhet i rymden med Apollo 14, bildade Institutet för Noetic Sciences 1973. Programområden är medvetande och healing, utökade mänskliga resurser och nya världsbilder. För religiösa kan motsvarande ögonblick antagligen jämföras med frälsningsögonblickets extraordinära upplevelse. Vad har man då varit i kontakt med? Låt oss kalla det ett gränslöst oberoende medvetande. Larry Dossey förklarar det så här: -”Mind (mentalitet) och consciousness (medvetande) är fundamentalt och kan inte brytas ned i eller förklaras i delar.” Ett atomistiskt perspektiv innebär att man förstår sammanhang utifrån delarnas egenskaper. En holistisk syn innebär att helheten är större än de samlade delarna. Sammanhanget kräver denna helhet.

När ”healing” tycks visa sig ha effekt, menar de kritiska att det handlar om placebo och positiv effekt av uppmärksamhet. Det är tillräckligt och fantastiskt bara det. Men placebo förklarar inte att healing genom förbön tycks ha effekt på individer som inte ens vet om att de blivit föremål för förbön. Naturligtvis finns det skeptiker som inte accepterar studier som ger evidens för oberoende sinnens processer trots att studierna är utförda med strikta naturvetenskapliga metoder

I boken 12 sinnen beskriver jag egna upplevelser och erfarenheter (Grounded Theory) vilket är den personliga utgångspunkten för att kunna förstå och sannolikgöra prövningar av olika så kallade transpersonella fenomen och särskilt i den andra utökade upplagan tar jag upp detta ämne på olika sätt.

Att vara healer är att förmedla ”helande fördel”, som tonar ned eller rentav tar bort sjuklig ”nackdel”. En förklaring skulle kunna låta så här: Healing förmedlar placebo på direkt cellnivå. Den förmår cellerna att ”kommunicera” på ett sådant sätt att de helar sig själva och sin omgivning. Jag beskriver förutsättningarna för en klinisk prövning från sid 202 med mig själv som försöksperson.

VAII – en möjlig definition av healing: Vilja-attraktion-intention-ickelokal

”WAIN” I mitt sökande efter alternativa termer har jag utgått från det oberoende medvetandet (Vetapedia) och försökt förklara effekten av bön, affirmationer och önsketänkande som ett koncept av oberoende avsikt alternativt oberoende intention. I detta avseende kan healing definieras som att: Healing är en oberoende avsikt med exakt inflytande! Min utgångspunkt för att använda begreppet oberoende utesluter inte begreppet nonlocal (ickelokal). 2014 föreslog jag Larry Dossey WAIN: Will-Attraction-Intention-Nonlocal. Han svarade och skrev: -”Jag gillar det, Börje. Det fångar de två vektorerna av ickelokalt medvetande: Vår förmåga att ickelokalt införa information i världen och att få information från världen. WAIN är en trevlig akronym också.”

Med ickelokal menas att denna kommunikation inte begränsas av naturlagar och geografiska avstånd.

Börje Peratt

Referenser
1) Peratt, B. (2015) 12 Sinnen. ISBN 9789197788076 Länk
2) Byrd R.C. (1988) Positive therapeutic effects of intercessory prayer in a coronary care unit population. South Med J. 1988 Jul;81(7):826-9. Länk

Drömmens betydelse i problemlösning

right_wrong

I natt har jag haft en lång resonerande dröm som fick mig att reflektera över vad den kunde stå för. Vilka frågeställningar var mitt underliggande medvetande inne på? Och finns det här något att ta på som kan leda till några slutsatser?

Jag följer i drömmen en man som står i en hall med trappor till klassrum. Den pensionerade mångkonstnären tänkte att -”nu har jag haft ett så bra liv, så mycket framgång så nu kan jag återvända dit där allt började, läraren, och kanske förmedla det som fungerat bra i så många sammanhang”.

Så kommer den gamle läraren till klassen och möter eleverna. Han har oftast haft tålamod och kunnat tackla de mest arroganta och bångstyriga, men nu är situationen annorlunda. De flesta unga är fortfarande trevliga och härliga att jobba med men de avvikande är värre än vad han minns. Men han får igång eleverna att måla sin verklighet och hela klassrummet fylls med sådana teckningar som man sedan kan diskutera.

Så kommer han nästa dag in i klassrummet och alla teckningar är nedtagna (jo det var en lång dröm). Han får inte stöd av vare sig skolan eller föräldrar för sin metod att måla verkligheten och sina tankar.

I ett samtal med andra lärare hade man pratat om att inspirera elever genom att låta föräldrar visa upp sina betyg. Det föll ut så att de flesta föräldrar till de lågpresterande inte ville visa eller inte hade kvar sina betyg. Man drog då slutsatsen att dessa föräldrar själva som barn varit så dåliga i skolan att de varken ville eller kunde hjälpa sina egna barn.

Läraren tänkte att han själv som ung elev stundvis inte varit högpresterande utan snarare skolkat från skolan. Nu var han lärare så hur kunde man ha sådana fördomar om föräldrarna?  Han började parallellt att fundera över vad som var motorn till sin egen vändning. Och varför hade han innan vändningen uppfattats som en ganska besvärlig elev av många lärare? Han ställde så många frågor som besvärade en del. Tog väl för mycket plats kanske? Vips satt han som elev i skolbänken. Där läste han de böcker som gav honom svar. Så han blev frånvarande i klassrummet och brydde sig inte om läraren. Han märkte  i sin egenstudier att hur många frågor han än ställde så fanns det flera. Jo han försjönk i ett eget forskande och skapande. Sedan lämnade han klassrummet då lektionen var slut och övergav skolan.

Det skulle kunna ha uppfattats som ett misslyckande men drömmens slut var ändå inte tragisk. Det kändes befriande att lämna.

Denna dröm 20161015 fick mig att fundera. Och jag väljer att här nu fundera öppet.

Det stämde att jag övergav skolan för att bedriva forskning på det som intresserade mig. Och det stämde att hur många frågor jag än fick svar på så väcktes bara ännu fler. Bland mina barndomsvänner fanns det också de som övergav skolan och löste frågeställningen genom att droga sig. En av kompisarna sa just att när man var hög så ”fick man svar på alla frågor”.

Jag trodde honom inte och gör det fortfarande inte. Det enda jag såg var en duktig idrottare och skolelev som förlorade all ambition. Ambitionen och viljan till ansträngningen tycktes som utplånad. Fenomenet återkom bland andra vänner som rökte på. Jo de hade i stort sett blivit handlingsförlamade. Dessutom tillkom förnekelse och beskyllningar på omgivningen, dvs man tog inte längre något ansvar för sitt liv och hade förlorat sin moral.

Förträngningsmekanismen som tycks infinna sig hos missbrukare är tron på att man kan hantera missbruket. Ett uppseendeväckande fall redovisades i Dr Phil där en ung man kastats ut från sitt hem av sina föräldrar då de slutligen kände att situationen gått dem ur händerna och han levde nu som hemlös. Denne som det visade sig mycket arroganta man hade hamnat i en självförnekelse som gått så långt att han uppenbarligen trodde på sina fantasier. Han ansåg sig vara en gängrelaterad narkoman men kunde inte förstå nålsticken på magen utan beskyllde sina föräldrar för att ha drogat honom och sedan våldtagit honom. I samma veva ansåg han sig smartare och intellektuellt överlägsen samtliga närvarande inklusive Dr Phil. Jag gissar att samtliga i publiken tänkte samma sak och undrade, varför säger inte Dr Phil som det är:

Om du nu är smartare än alla här hur kommer det sig att du lever på gatan, inte har medel att klara dig själv och är underordnad ett gäng som bestämmer över dig?

Men nej Dr Phil sade inte de orden utan erbjöd sig att hjälpa honom. På Dr Phil Show finns mängder av fall som är snarlika och de alla tycks ha en gemensam faktor, knark. Ett problem som kan gälla för hela familjen och vara grunden till dysfunktionella relationer.

Idag med alla bokstavsdiagnoser dömer man människor till ett livslångt drogberoende. I min värld innebär det att man leker med elden och saboterar hjärnmedvetandets förutsättningar att finna balans. Det kan till och med vara så att en koständring förbättrar förmågan. Därför är det mycket angeläget att just holistisk medicin får resurser med forskning på kostens betydelse för hjärnmedvetandet.

Men tillbaka till drömmen, vad ville den säga? Ja det tycks som om mina reflektioner tog en egen väg bort från metoden att måla sin verklighet och sina drömmar. Varför upplevde jag att detta inte fick stöd när det så uppenbarligen, i drömmen,  hade god effekt för eleverna? Jag funderar också över hur en del av dessa unga och efterhand allt äldre vilsekomna, som hamnar i negativitet och pessimism och där några sedan inte ser någon annan uppgift i världen än att rasera för andra och förfölja dem som tycker eller tänker annorlunda än vad de själva gör. Människor som utvecklar sig till mobbare kan känna sig så underlägsna att de måste trycka ned dem som kanske har något de själva inte har.  Hur blir det om de målar sin verklighet?

Börje Peratt

”…Oss är en frälsare fri”

Freud menade att drömmarna är kungsvägen till det undermedvetna.

För mig har drömmarna fått en stor betydelse ifråga om idéer, visioner, kunskaper och som förmedlare av tänkbara framtida händelser. När det gäller det senare har det initierat en förståelse för möjligheten av ”sanndrömmar” och profetior.

Det har också inneburit frågeställningar om vem eller vad som förmedlar. Är det ett eget frigjort undermedvetet som plötsligt ”vet” så mycket mer? Är det ett kreativt centrum som fabulerar? En drömmakare som skapar dramatiska scenarior, sköna och befriande sammanhang eller frustrerande och rena skräckupplevelser?

Jag borde ha lärt mig behandla mina drömmar med respekt efter de profetior som kom i början av 2000-talet. De som förmedlat musik och lösningar på problem eller som skänkt idéer. Jag har också använt mig av dem, men andra mer svårtolkade släpper jag numer gärna. Jo det är inget annat än lättja och tyvärr kan det bestraffa sig. Så nu ska jag försöka reda ut de senaste två veckorna som har varit rena drömkarusellen.

En natt hade jag 5 drömmar och jag vaknade efter var och en av dem som för att få tid att skriva ned och bevara intrycken. Jag gjorde inte det, tyvärr, men minns några av dem sporadiskt. De jag mest förundras över är då jag flyger eller är utanför kroppen och ser mig själv och alla andra utifrån ett helikopterperspektiv. Sådana upplevelser har jag även haft under meditation och under kritisk kroppslig skada (UKU, Utanför kroppen upplevelse). Flera av intrycken är spektakulära och har varit livsavgörande då det bekräftats att det jag sett är högst verkliga händelser. Men hur är det möjligt?

Jo jag vill veta hur det är möjligt och det har lett mig in på möjligheten av ett ”oberoende medvetande”. Jag måste också acceptera ett antagande om att någon eller något på telepatisk väg förmedlar information. En sådan hypotes kan antas särskilt när det rör kunskap som jag omöjligen kan besitta men som plötsligt ges mig. När jag sedan kontrollerar fakta så visar det sig stämma. Detta har jag beskrivit i boken Tolv Sinnen. (Första upplagan från 2012 är utsåld). I andra utökade upplagan tillkommer en teoretisk modell och förklaring. (Tolv Sinnen:2,  2015)

Eftersom jag utsatt mig för kliniska test så kan jag backa till dessa då jag tvivlar på sanningshalten i mina erfarenheter. Jo, jag är djupt skeptisk och litar i detta fall i princip endast på mina egna kontrollerade upplevelser (Grounded Theory, GT). Det kan låta beskäftigt men det är inte heller helt sant. Andras anekdoter eller dokumenterade händelser som kan verifieras på ett trovärdigt sätt stärker mig i mina egna upplevelser.

Nu kommer jag till några av de senaste drömmarnas innehåll. Den ena var en skräckdröm där jag slogs mot vålnader. Jovisst det var obehagligt men istället för förlamande rädsla så tog jag strid och försökte helt enkelt ha ihjäl dem. Som om spöken kan avlivas … Kan inte annat än småle åt mig själv. Jag hade något slags spjut som tycktes bara gå rakt genom dem. Någon upplöstes men särskilt en tycktes det inte ha effekt på. Så vaknar jag och känner verkligen obehaget. Efteråt kan jag se det som att det är meningslöst att slåss med spöken. Eller så är det motiverat av att visa att man inte ger efter för sin rädsla. Jag kommer att tänka på Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren och repliken:

”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”

En annan ganska banal dröm handlar om en äldre man som tar mig handen och föreslår att han ska läsa den. Jag tycker det är obekvämt men för hans skull går jag med på det. Så går vi in på ett rum där han sätter sig två meter över mig utan chans att kunna se min hand och håller en föreläsning om hur man kan läsa händer.

Denna teorigenomgång pågår tills jag vaknar. Tablå! Några dagar senare ser jag en Dr Phil show där det handlar om en konflikt mellan skrikande och våldsamma makar. Dr Phil utlovar en metod efter pausen som handlar om hur makarna och alla andra ska kunna lösa denna typ av konflikter. Spännande naturligtvis.

Dock får man inte reda på något om metoden efter pausen. Först i slutet, till eftertexterna kommer det. En app! Ladda ned appen i din mobil så kan du få lösningen …? Tablå!

Jag tänker på hur jag i över 40 år har använt en modell för att bli medveten om och kunna lösa uppgifter och problematiker. Är drömmen en kritik mot min teoribildning? Men jag mässar ju inte, utan använder den direkt operativt som en kompass för att komma till insikt och finna vägar och den har ju visat på sådan potential för mig och andra att det inte finns någon tvekan om att den funkar. Så denna i mina ögon banala dröm ställer ändå frågor.

Nu kommer jag till denna morgon och den senaste drömmen. Ja, det är egentligen en text och en sång, närmare bestämt från en psalm.

”Kristus till jorden är kommen oss är en frälsare ….fri.”

Nej inte ”född” utan fri. Och denna text och melodi släpper inte taget den repeteras, som det känns, utan uppehåll. Ja du vet som när man får en populär melodi i huvudet och den snurrar runt utan att man blir av med den även om man skulle vilja.

Det kan vara bra att känna till att jag har en avsmak för vissa psalmer och dessa för mig alltför skenheliga sätt att porträttera ett förhållande till en Gud och till hans enfödde son. Den nämnda psalmen ovan är just en sådan. Så varför just den får fäste skulle kunna uppfattas som en provokation. Men inte just denna morgon. ”…Oss är en frälsare fri …”

Inte förrän efter frukost minns jag den rätta texten och då startar naturligtvis funderingar. Är det en slump eller finns det en mening? Kommer drömmen från mitt eget undermedvetna eller är det något annat? Om jag ska ta det som ett meddelande så vad avser det att, – Kristus har kommit och är fri.

Om det finns en andra sida som valt att informera mig om detta och som vet mitt skeptiska förhållande till religioner och att jag snarare är en andlig krigare än en som predikar försoning så skulle jag kunna tolka det som att denna ”kristusenergi” nu är lös för en uppgörelse alternativt frigörelse. Skulle då denna energi ta på sig frigörelsen eller har även jag och vi människor ett uppdrag? Och i så fall vilket?

Vad innebär fri i detta sammanhang? Fri till vad? Fri från vad?

Börje Peratt

Morgonen 20160816

Förlamad återfår rörlighet genom interaktion av hjärnmedvetande och kroppsmedvetande

Ian Burkhart Foto Ohio

För sex år sedan blev 24-årige Ian Burkhart förlamad i armar och ben efter en dykolycka. I dag kan han utföra flera komplicerade hand- och fingerrörelser, tack vare ett litet chip i hjärnan. Foto: Ohio State University Wexner Medical Center/ Batelle

TT rapporterar via SR att forskningen, som presenteras i Nature, beskrivs som en milstolpe. Förhoppningen på sikt är att personer som drabbats av förlamning återigen ska kunna röra armar och ben. (Artikel i Washington Post)

Jag är tveksam till påståendet: ”Detta är första gången som en komplett förlamad person återfått rörelser bara genom att använda sina egna tankar,” säger Chad Bouton, en av forskarna bakom studien.

”För första gången har forskare lyckats återskapa sofistikerade hand- och fingerrörelser hos en förlamad försöksperson. ”

Detta påstående är tveksamt eller i alla fall antagligen inte fullt ut helt korrekt.

Flera forskare är inne på samma spår och har visat på liknande resultat.
Paralysed man sends e-mail by thought (2004).
People with paralysis control robotic arms using brain-computer interface (2012).
Kersti Wistrands artikel Flyga med tankekraft (publicerad på Humanism & Kunskap) är också ett exempel från modern tid men det finns även tidigare forskning. Redan på 1970-talet hade man kommit en bit på väg bl a genom million dollar man som det gjordes film om.

Centrala nervsystemet (2) med hjärnan (1) och ryggmärgen (3) /Wikicommons

Centrala nervsystemet (2) med hjärnan (1) och ryggmärgen (3) /Wikicommons

Jag kan se studierna som exempel på interaktion mellan hjärnmedvetande och kroppsmedvetande som ju  enligt min terminologi och teori presenterad här, är två av tre slags medvetanden. Hjärnmedvetandet behövs för att registrera tanken om hur kroppens leder och lemmar ska styras men kroppsmedvetandet, i förlängningen av det centrala nervsystemet, ut i ryggmärg och perifera nervsystemet behövs för att kunna uppfatta hur.

Det centrala är att man genom olika metoder kan återge människan rörelseförmåga och därmed bibringa en större livskvalitet. Det i sig räcker långt. Man behöver inte slå sig för bröstet och påstå sig vara först.

Börje Peratt

Välkommen till min mediala sida

Mardrömmar om dagens terrorattentat i Bryssel?

Under de senaste två dagarna 20-21 mars, söndag och måndag, har jag haft jobbiga mardrömmar som handlar om hur samhället attackeras av enskilda.

En av mardrömmarna handlade om hajar som fritt tar sig fram och angriper människor på land. Jag är inte i fara men kan se hur civila drabbas och hur militär och polis jagar runt mer eller mindre okontrollerat i det kaos som uppstår.

Jag berättade om detta för någon dag sedan för närstående och tydliggjorde att händelserna rörde inte mig men framkallade ändå ångest.

Med dagens fruktansvärda händelser i Belgien får jag åtminstone en slags möjlig förklaring. Jag tar mig här friheten att något bearbeta denna hypotes.

För ett antal år sedan hade jag fler andra möjliga, sådana ”sanndrömmar”, visioner av förskräckliga händelser. De var oftast tydliga och lättare att identifiera som plausibla eller i alla fall inte fullständigt avvisbara med tanke på detaljrikedomen. Och jag kunde mer eller mindre se möjliga paralleller i verkligheten mot visionerna om än också dessa paralleller också kunde vara slumpmässiga. (Höghushöga vågor som dammar in mot indiska Oceanens stränder efter en undervattenjordbävning utanför Indonesien. Dokument utskrivet 2 år innan Tsunamin och spritt i krets av utforskare på ämnet medvetande).

Man kan aldrig vara helt säker på någonting inom detta fält, hur nära verkligheten det än tycks vara. Och de tidigare ”visionerna” som kom att ligga mycket nära verkligheten kan fortfarande vara slumpmässiga fantasier från drömvärlden. Så jag vill förorda ett initialt skeptiskt förhållningssätt till dessa drömmar som ”naturliga” istället för möjliga ”förvarningar”. Jag tar upp dem här för att pröva dem. Andra kan ha haft liknande erfarenheter eller kan hjälpa till att avfärda dem.

Jag diskuterade också igår (alltså dagen innan Brysselattentaten) nattens mardrömmar med min hustru och kunde inte förstå varför de gav mig sådan ångest i vaket tillstånd. Har också haft en ständig huvudvärk som har vandrat i ett kartlandskap som jag inte kunde identifiera. Jag relaterade dem till förkylning trots att det nu blev helt annorlunda. Huvudvärken hade då den kom lokaliserats till pannloben och särskilt bakom ögonen (det område som många känner igen för denna influensa). Igår kväll lade den sig i bakhuvudet (också det kan förklaras med tidigare värk i synorganet då syncentrat är beläget just längst bak bakhuvudet) och när jag vaknade i morse kändes det som en baksmälla. Så huruvida huvudvärken har med ”visionen” att göra är naturligtvis osäkert. Samtidigt upplevde jag något av en geografisk karta när den förflyttade sig och följde ett järnvägsspår med dubbla ”angrepp” i ytterpolerna av detta (gula) järnvägsspår eller väg. (vad associerar vi till när det gäller färgen gult på väg. ”Gula linjen” (T-bana/pendeltåg/Arlandtåget), Yellow Cab (Taxi 020). Finns något liknande i Bryssel?

Ritva satt vid teven och lyssnade på rapporterna från attentaten och på något sätt var det som om rapporterna bekräftade min tidigare ångest eftersom den i stort sett försvann i samma ögonblick och övergick till sorg och bestörtning.

Jag vill lägga till att jag drabbas sällan av mardrömmar, i princip har dessa i vuxen ålder mer eller mindre kunnat kopplas till externa händelser. Varför kan jag inte förklara. Hur det, som tycks vara visioner om framtida händelser, går till har jag försökt förklara som ett oberoende medvetande. Men jag förstår fortfarande inte syftet. Jag har alltid, i drömmen, varit ohotad iakttagare. I en av drömmarna var jag själv svart man, med enbart svarta människor runt om mig, både de som drabbades och poliser som jagade. Så om det finns någon som kan tolka just detta och om det kan finnas ett samband vore det intressant. I annat fall kan man naturligtvis se det som ett slumpmässigt sammanträffande och där det inte finns någon koppling mellan två dagars mardrömmar om en verklighet som sedan tycks ha samband med det som inträffar.

Börje Peratt

 

Budskap från en dröm – gällde det en författarkollega?

Bodil Malmsten 2015 (Frankie Fouganthin Wikicommons)

Bodil Malmsten 2015 (Frankie Fouganthin Wikicommons)

Min bilolycka 1987  öppnade upp den så kallade paranormala världen på vid gavel och gav skjuts åt inte bara transpersonella upplevelser utan också insikten om att fantasier om framtiden möjligen inte bara var fantasier.

Jag hade redan innan olyckan i drömmar fått idéer till olika berättelser, bilder och inte minst musik men sett det som det undermedvetnas kreativitet. Efter bilolyckan uppstod möjligheten av att förstå dessa ”fantasier” som något annat, reellt och rent av i vissa fall som förvarningar alternativt förberedelser för kommande  händelser. Det finns naturligtvis alltid en möjlighet att dessa drömmar förberetts av tankar och upplevelse dagen innan. Men även dessa vakna upplevelser kan vara av en art som inte hör hemma i den rationella logiska världen.

Efter bilolyckan höll jag nästan alltid sådana upplevelser för mig själv, men skrev ändå ned dem i en dagbok. Det kom att bli flera sådana dagböcker. Mer spektakulära drömmar och visioner dokumenterade jag på ett ambitiöst sätt och var noga med detaljer. Detta kom att ligga till grund för projektet ”Om Medvetandets uppkomst” och ett försöka att förklara fenomenen.

Drömmar som gav musik och poesi hade alltid varit något naturligt så jag fann inget märkligt i detta förrän efter bilolyckan. Då började jag ana att detta inte bara var egen kreativitet utan en gåva från något annat inte helt säkert vad. Sådana upplevelser kunde komma  i perioder eller i samband med omvälvande händelser i livet. Det var som om någon slag förhöjd medvetenhet inträffade som gav tillgång till en extraordinär kommunikation.

Sådana fenomen inträffade ibland utan synbarlig anledning som i början av milleniumskiftet 2000. Under en period av några månader kom var tredje dag intensiva drömmar med klara tydliga visioner och ibland med musik. Ett resultat av detta blev CD-skivan Ohma. Efter det har jag inte upplevt några som varit lika intensiva och utsträckta under så lång tid. Det har funnits andra med starka upplevelser som rört nära relationer och där kommunikationen varit dialog och bilder men utan musik. Upplevelserna kring Ohma rörde inte nära relationer utan handlade om världsliga händelser och om andra människor som jag då inte kände eller visste att jag kände.

I fredags (5 februari 2016) greps jag av en oförklarlig nedslagenhet. Jag gick hela dagen med den inom mig som en böljande ledsenhet. Kunde inte förstå det då det inte fanns några direkta signaler om detta. Ville inte oroa min hustru så jag lade på mig en mask. Men så frågade hon och jag sa som det var. – ”Har jag anledning att vara orolig?” Frågade hon och jag tänkte på familjen, släkten och vänner men upplevde ingen koppling. Men jag kände igen fenomenet, något är på G.

Gick och lade mig ganska tidigt och somnade ganska snabbt och drömde om hur jag satt på en läktare och hörde fin musik och en sångare som sjöng mycket vackert på franska. Det var sentimentalt och mycket sorgligt och grep mig på ett oerhört starkt sätt.  Jo i drömmen grät jag, för andras skull. Vaknade och gjorde något som jag inte gjort på länge. Gick till pianot och tog ut melodin. Det var inte så lätt men till slut blev den klar, dock orkade jag inte sätta på synten för att spela in den och på det sättet säkerställa minnet av melodin. Jag tänkte att så länge och så många gånger som jag spelade den borde jag minnas den till nästa dag. Jag vet av erfarenhet att när det gäller dessa minnen från drömmar så försvinner de om jag inte tecknar ned eller spelar in. Jag sjöng den ändå för hustrun innan jag åter gick och lade mig så jag hoppades kanske att hon eventuellt skulle kunna hjälpa mig att minnas den.

Det blev lördag morgon och jag försökte komma ihåg låten men det gick inte och jag for iväg på förmiddagsträningen med hockeygänget där jag numer gör en insats som domare. Klockan tolv skulle jag göra en videoinspelning för den dokumentär vi just nu gör och melodin var inte det första jag tänkte på då jag kom hem. Ritva ropade från sitt arbetsrum och frågade om mitt ”förhållande till Bodil Malmsten”. Inget, svarade jag och tänkte mer på mångtydigheten i hennes fråga, men jag har aldrig träffat Bodil än mindre samtalat med henne så där finns inget som helst förhållande. –  ”Jag såg något på TV och de pratade om henne som om hon avlidit” fortsatte Ritva, – ”det var något om hennes vistelse i Frankrike” förtydligade Ritva och påminde om melodin med den franska texten. Jo, Bodil hade avlidit i sviterna av sin cancer. Tänkte då på hennes skrivande som är uppskattat av en bred allmänhet men som jag skamm till sägandes, inte har något vidare humm om och medan jag förberedde inspelningen funderade jag över varför det skulle finnas något samband med melodin och upplevelsen dagen innan. – ”Du sa ju att melodin var på franska och att det handlade om sorg” påminde Ritva. Jo det handlade om kärlek, hjärtesorg och om en förlorade älskad. En detalj här är att jag satt ensam på läktaren i ett ganska stort stadium och han som sjöng var långt upp bakom mig ändå kunde jag identifiera hur han såg ut. En annan viktig detalj är att jag har inte har någon bra koll på Malmsten, vad hon skrivit om eller hennes teman. Så kopplingen föreföll långsökt. Men Ritva är också mer öppen för mina ”visioner” än vad jag är.

Det har nu gått ytterligare ett dygn och jag vet hur viktigt det är att inte kasta bort sådana upplevelser som tillfälligheter eller nycker. Eftersom jag inte läst något av henne och inte har någon annan relation än respekt för en författarkollega så funderar jag över ett eventuellt ”budskap”.

De senaste tjugo åren har jag fördjupat mig i vetenskapliga studier, helt enkelt inte haft tid eller lust till annat. Jag borde kanske sätta mig in i Bodil Malmstens texter och undersöka om det kan finnas någon tråd – i hennes sätt att skriva. Så googlade jag och visst har hon tagit fram en lärobok , ”Så gör jag – Konsten att skriva” från 2012.

Jag vill som naturlig skeptiker inte dra några förhastade slutsatser om samband men har lärt mig att värdera sådana här upplevelser som möjliga vägledningar och tänker göra så nu.

Börje Peratt

Jag har skrivit om dessa fenomen i boken Tolv Sinnen nu utkommen i en andra utökad upplaga

Välkommen till min mediala värld

Tudelad forskning

Newsvoice artikel Börje Peratt

En tråd under min artikel på Newsvoice  ”Forskare: Det mänskliga sinnet kan förutse framtiden” har fått en fråga som jag besvarat med nedanstående kommentar. Tyckte att den blev ganska klargörande och lägger upp den också här.

 

Min forskning är tudelad

1) Den första rör ”hjärnmedvetande” och kommunikation där vi utnyttjar olika tekniker och metoder och på vilket sätt dessa gynnar eller missgynnar dialog och på vilket sätt dessa gynnar eller missgynnar såväl personliga prestationer som prestationer med andra. Jag lade upp ett sådant doktorandprojekt 1999 (SU ped) och fick tre professorer (KTH, SU Ped, Uppsala U) med på det i en fyraårig fullfinansierad forskning. Prefekten på SU Ped ogillade det pga av att jag jobbade med TV och inte ”körde heltid på institutionen”. Jag har således en mångårig empiri från framgångsrika insatser som också utvärderats även av andra oberoende se: https://coachamedlivskompassen.wordpress.com/
Jag har rett ut teorin bakom detta dels i en fil.kand uppsats i psykologi dels i min bok Succébo-fröet till framgång http://www.bokus.com/bok/9789197788014/succebo-froet-till-framgang/
Nästa bok i ämnet heter ”Försök Igen” pga av filmprojekt (Guide-om kärleken till en häst premiär 14 feb 2015 och pågående ”Läkaren som vägrade ge upp”) och arbete för föreningen Humanism & Kunskap har färdigställandet av denna forskning/bok förskjutits men den kommer.

Även sådan forskning har varit motarbetad men blivit alltmer accepterad som kanske en av vår tids viktigaste vetenskap. Genom den kan vi ta reda på vad som orsakar inre och mellanmänskliga konflikter och vad som kan ge goda lösningar för inblandade. Dock är det så att så länge (pseudo)skeptikerna kan vidmakthålla makten över vetenskap, ekonomi och medier så länge kommer de att motverka en utveckling som gagnar den fria människan, den goda samhällsmedborgaren som verkar för kunskapsbildning, medmänsklighet och öppenhet.

2) Min andra forskning på extrasensorisk perception och transpersonella upplevelser är mer kontroversiell då (pseudo)skeptikerna offensivt agerar för att förhindra sådana studier. Därav svårt att få den finansierad. Du har sett Spitos angrepp ovan. Han är representant för VoF och de gör vad de kan för att sopa igen detta område.

2014 tilldelades jag stipendium från John Björkhems Minnesfond för att presentera min forskning på Toward a Science of Consciousness i Tucson, Arizona USA. https://medvetandetsuppkomst.wordpress.com/2014/03/29/toward-a-science-of-consciousness-narmar-sig/. Medverkan där ledde till flera konstruktiva kontakter och till artikeln presenterad här [Newsvoice].

Vi har i Sverige bara en professur i ämnet som verkar via en donation (Lund). Och den har blivit angripen från flera håll inte minst kollegor i Lund. (Nio professorer vill psyka ut parapsykologin från Lunds universitet http://newsvoice.se/2012/10/31/nio-professorer-vill-psyka-ut-parapsykologin-fran-lunds-universitet/)

I England har Transpersonell psykologi ett starkare fäste där den ingår som sektion i British Psychology Society http://www.bps.org.uk/networks-and-communities/member-microsite/transpersonal-psychology-section
Bland annat pågår en engelsk studie som kallas Aware study som fått stark finansiering men som givet sin, enligt mig och många andra, otillräckliga vetenskapliga design sannolikt inte kan ge några nämnvärda resultat. Tyvärr. Du hittar min kritik av också andra tveksamma studier här: https://medvetandetsuppkomst.wordpress.com/2013/08/13/rattstudier-handlar-inte-om-ndu/
Området är inte lätt. Dock pågår en utbredd forskning bland annat inom NDU (Nära döden-upplevelser) och givet kravet från naturvetenskapen gällande redovisad empiri så skulle detta fenomen vara erkänt i forskningsvärlden för länge sedan. Men motståndet från pseudoskeptics innebär också att det är föremål för sabotage. (Se James Randi och Project Alpha).

Engagemanget för att forska i och berätta om transpersonella upplevelser och extrasensorisk perception är dock så starkt att det kan inte stoppas bara försvåras. Svenska Wikipedia är intressant då det visar att Sverige kanske är det mest trångsynta av alla länder på detta område. Det är näst intill omöjligt att få in en objektiv och saklig text när det rör just detta område. Samtidigt är hela Wikipedia nedsmittad av denna [pesudo]skeptikerrörelse (Wikipediaguerilla) som kontrollerar valda teman och artiklar för att se till att det är deras agenda som råder.

Börje Peratt

Välkommen till min mediala värld

 

Börje Peratt artikel i – Universal Journal of Psychology

Borje Peratt Universal Journal of psychology

Jag blev inbjuden att skriva en artikel för den vetenskapliga tidskriften Universal Journal of Psychology baserad på mitt abstrakt till konferensen ”Toward a Science of Consciousness” i Arizona 2014.

Jag var både positiv till alla möten och kritisk till inriktningen i denna 20-åriga jubileums-konferens vilket jag skrivit om i dagboken på den engelska versionen av min blogg Om Medvetandets Uppkomst. (Sammanfattning här)

Min dagbok blev ganska uppmärksammad under TSC konferensen. När det kom en inbjudan från en vetenskaplig tidskrift som var intresserade av en artikel blev jag ändå aningen överraskad.

Den är nu peer reviewd i god ordning och publicerades på nyårsdagen 2016 med titeln: On the Origin of Consciousness – A Personal Experience  on the Interaction of  Mind and Body (LÄNK). Universal Journal of Psychology  4(1): 47 – 62, 2016 http://www.hrpub.org DOI:  10.13189/ ujp.2016.040105

Titeln i svensk översättning: Om medvetandets uppkomst en personlig erfarenhet avseende interaktion mellan kropp och sinne.

Studien presenterar praktisk kontakt med och observationer av fakta och händelser när det gäller extrasensorisk perception.

Abstraktet översatt till svenska:

Titeln är naturligtvis en anspelning på Darwins klassiska bok ”Om arternas uppkomst”. Här sysselsätts vi med frågan om det faktiskt finns ett ursprung till medvetandet eller om medvetandet är evigt och dess tillgänglighet begränsas av fysiska sinnen. En bilolycka 1987 öppnade mitt sinne till möjligheten av att medvetandet kunde existera oberoende av sinnena, dvs oberoende av hjärnan och kroppen. Omständigheterna kring olyckan involverar en mängd möjliga extrasensoriska perceptioner, som jag fram till dess hade ignorerat på grund av min skepsis. Olyckan  kostade mig nästan mitt liv och ledde till en lång konvalescens där jag fick tillfälle att reflektera över vad som hade hänt. Min dokumentation av erfarenheterna från kraschen gjorde det rimligt för mig att dra slutsatsen att översinnliga informationskällor varit aktiva redan före kraschen och också att mottagligheten hos dessa sinnen tycktes öka under åren som följde. För att förstå vad som hade hänt, dokumenterade jag först mina egna erfarenheter och sedan sökte jag efter rapporter om andras liknande erfarenheter. Det inledde en forskning som skulle pågå i över tjugo år. Insatsen tog fart när Internet och dess sökmotorer möjliggjorde datainsamling. Metoden som bygger på Grounded Theory ledde till proto-vetenskapliga teorier, som publicerats i bokform på svenska.

Nyckelord: Medvetande, Nära Döden-Upplevelser, NDU, Transpersonell extra sensorisk varseblivning. (Consciousness, Near-death Experiences, NDE, Transpersonal, Extrasensory Perception)

Oberoende medvetande Vetapedia

Börje Peratt

Välkommen till min mediala sida

Tolv Sinnen 2:a utökade upplagan

12 Sinnen Omslag framsida 2-upplagan 2015

Tolv Sinnen, 2:a utökade upplagan, kom nytryckt för bara någon månad sedan. Jag har inte haft en chans att releasa den då arbetet med dokumentären ”Läkaren som vägrade ge upp”, om Erik och Gunnel Enby, tagit all tid.

Nu är denna film tillräckligt klar och satt i rörelse så jag hinner ägna mig åt mitt. Jovisst var filmen om Enby ett viktigt projekt och helt nödvändigt att genomföra men det ändrade också helt mina planer. Så nu åter till forskning och författarskapet. Jag läser inledningen i Tolv Sinnen för att återföra mig själv till hur den kom till.

En natt diskuterade jag i drömmen sju nya sinnen med mig själv. ”Skriv bara ned förslaget så kommer allt att klarna!” Jag svarade i drömmen: ”Ja, ja, så lätt är det inte. Folk har svårt att acceptera ett sjätte sinne och här blir det nu ännu fler!” Jag vaknade, gick upp och skrev hastigt ned dessa sju sinnen. Med de etablerade fem, blev det nu totalt 12 sinnen.
Även om det var provokativt så anade jag intuitivt att detta skulle kunna besvara ett antal omöjliga frågor som jag burit på länge. Nu var jag något på spåren.

Så inleds första upplagan. Frågeställningen utgick från märkliga upplevelser som omgärdade en svår bilolycka 1987 vilken fick mig att börja forska på ”Medvetandets uppkomst”. I första upplagan kom jag egentligen aldrig in på att förklara möjligheten av mina extraordinära upplevelser (transpersonella, paranormala, översinnliga etc) utom att jag hade insett att det måste finnas oberoende sinnen och ett oberoende medvetande. Dessa oberoende sinnen kunde uppfatta omgivningen även om kroppen och hjärnan var helt utslagen. Men hur kunde detta tillstånd av ett oberoende medvetande förklaras?

I andra delen ger jag mig in på förklaringsmodeller som utmynnar i en ”egen” teori om sju (7) dimensioner, där den första är ”Nolldimensionen”. Man kan ju tycka att Nolldimensionen beskriver ingenting. I själva verket så ger den ett oändligt antal möjligheter åt alla håll. Vill man ägna sig åt matematik så är det oändligt antal plus-tal och oändligt antal minus-tal.

Tolv Sinnen 2:a upplagan har också genomgått en rejäl utveckling av det gamla innehållet dock har jag upptäckt ett gammalt korrfel som hänger kvar vilket är riktigt pinsamt. Då jag samtidigt skrev om Robert Cloninger råkade en felstavning av Roger Sperry, ”Rober”, bli Robert. Jag märkte inte detta och den felstavningen har gått alla korrläsare spårlöst förbi. Jag ber tusen gånger om ursäkt för det. Naturligtvis korrigerat inför nästa upplaga. Han heter Roger Sperry och inget annat.

Tolv Sinnen med den utökade delen ”En idé om medvetandets dimensioner” tar itu med frågeställningen ”om medvetandets uppkomst” på ett sätt som kan förklara just transpersonella upplevelser och det oberoende medvetandet.

Ur Tolv Sinnen läser jag:

Teorin om oberoende sinnen och ett oberoende medvetande förutsätter en upplösning av tidsfaktorns betydelse. Det innebär en anomali eftersom teorin strider mot en annan teori i detta fall Einsteins. Teorin om ett oberoende medvetande lämnar fysikalisk teoribildning om rumtiden.
”Det är inte bara tillåtet att tvivla på den absoluta giltigheten av uppfattningen om rumtiden. Det är med tanke på tillgängliga fakta, inte ens nödvändigt att göra det.” (CG Jung)

Men vi ska se att Einstein senare kommer att få mothugg även av fysiker

Einstein diskuterade en gång med Bohr om hur universum skapats och svårigheten att förklara dess upphov: ”Gud spelar inte tärning med universum” var Einsteins frustrerade slutsats varpå Bohr replikerade ”Det är inte din sak att säga åt Gud vad han ska göra”. (Tolv Sinnen)

Så här utvecklas teorin om ett Oberoende medvetande:

En nära döden-upplevelse NDU klargjorde för mig att det finns ett tillstånd där tidsbegreppet upphör, således inget då – nu eller framtid. Allt är åtkomligt nu. Med denna insikt trodde jag i 30 år att jag frångick allt som vetenskapen påstod som sant och kände mig utelämnad. Så helt nyligen förstod jag att Einstein beskrev tiden på motsvarande sätt.
Överraskande för de flesta både icke-forskare och även vetenskapsmän, konstaterade Albert Einstein att det förflutna, nuet och framtiden allt existerar samtidigt. – I den fyrdimensionella strukturen [rumtiden] finns inte längre några sektorer [tidsuppdelningar] som objektivt representerar ”nu”. Begreppen ”har hänt” och ”kommer att hända” kan inte helt överges, men är ändå komplicerade. Det verkar därför mer naturligt att tänka på den fysiska verkligheten som en fyrdimensionell tillvaro, i stället för, som hittills, utvecklingen av en tredimensionell existens. (Einstein 1952)

Einsteins tro på en odelad hel verklighet var så uppenbar för honom att han förkastade tidsseparationen i det vi upplever som ögonblicket ”nu”. Han ansåg att det inte finns någon verklig uppdelning mellan det förflutna och framtiden, det är snarare en enda tillvaro. En vittnesbörd om denna uppfattning kom när hans vän Besso dog. Einstein skrev ett brev till Bessos familj och uttryckte att även om Besso hade föregått honom i döden saknade det betydelse. ”För vi fysiker tror att separationen mellan dåtid, nutid och framtid bara är en illusion, men en övertygande sådan.”

Hjärtläkare och forskare Larry Dossey har kommit fram till motsvarande slutsats vilket han beskrivit i sin bok ”One Mind”.

Börje Peratt

Välkommen till min mediala sida

På jakt efter det existentiella navet

Tre grader av medvetande (Peratt teori presenterat i Tolv Sinnen 2012)

Tre grader av medvetande (Peratt teori presenterat i Tolv Sinnen 2012)

I boken Tolv Sinnen presenterar jag tre olika medvetanden som alla inom sig kan ha olika dimensioner.

Det första är ett kroppsmedvetandet som har sitt ursprung i kroppen. Med evolutionen fick vi en hjärna och därmed ett hjärnmedvetande.

Dessa två medvetanden torde inte vara särskilt kontroversiella. Vi kan alla uppleva att kroppen ”talar om” hur den mår, vad den saknar och när det blir för mycket. Magen kurrar då vi är hungriga och vi får träningsvärk när nya muskler aktiveras. Kroppen reagerar på rädsla genom att vitna och nackhåren ställer sig upp.

Hjärnmedvetandet är beroende av hjärnans kondition och vid demens eller hjärnskakning kan vi förlora minnet och förmågan att klara av enkla uppgifter i vardagen.

Vi kan också se en samverkan mellan hjärnans och kroppens medvetanden. Mental tilltro och emotionellt självförtroende kan få kroppen att öka sin prestationsförmåga emedan berusning kan slå ut både hjärna och kropp.

Hur ska vi då definiera medvetande? Ja vetenskapen har här hamnat i mer eller mindre animerade diskussioner och man brottas med både hårda och mjuka problem. Jag finner ingen mening i att beblanda mig med denna problematik som inte tycks leda till någon egentlig förklaring.

Vi har sinnen som varseblir tillstånd och som förmedlar intryck. Dessa kan vi uppleva i kroppen som emotioner och balanser och vi kan tolka intryck med hjälp av hjärnans tankar.

Nervsystemet som kopplar hjärnan med kroppen går via ryggmärgen och den så kallade reptilhjärnan upp i det kognitiva systemet där vi kan benämna och förstå intrycken.

Så länge intryck är kvar i kroppen upplevs de känslomässigt och får beroende på hur de upplevs fysiska uttryck och reaktioner.

Är hjärtat både sinne och hjärna för kroppens medvetande?

Kan det vara så att det existentiella navet har sin fysiska kärna av kroppsmedvetandet i hjärtat? Kroppsmedvetandet transporterar upplevelsen via ryggmärgen upp till hjärnan och förmedlar då olika behov som hjärnmedvetandet beslutar om.
Till stöd för en hypotes om hjärtats betydelse finns studier från ett stort antal hjärttransplantationer som vittnar om att personer kan genomgå fundamental personlighetsförändring och plötsligt få helt nya intressen och förändra tycke och smak. Sådana intressen och smaker som man sedan kan relatera tillbaka till donatorn. (Tolv Sinnen 2012 sid 100, Tolv Sinnen 2015 sid 97-98).

Men detta existentiella nav tar inte slut där. Jag har konstaterat att medvetandet har ytterligare en helt egen nivå och det är utanför kroppen och utanför hjärnan. Jag kallar det ”oberoende medvetande”. Medicine Dr. och f.d. forskningschef Larry Dossey kallar det ”Non-local”.

article_473_1_fa92aa6133

Detta oberoende medvetande blir uppenbart vid utanför-kroppen-upplevelser (UKU) och vid Nära döden-upplevelser, särskilt då hjärnan förklarats klinisk död eller i koma. Från sådana tillstånd kan människor som återkommit till livet berätta de mest enastående intryck, även hur omgivningen har agerat under personens ”medvetslöshet” eller ”död”. Ja personen har ju inte varit helt ”död” (även om den förklarats kliniskt död) , hjärnan har varit avstängd så hjärnmedvetandet har inte fungerat däremot ett annat mycket skarpare ”oberoende medvetande”.

What-Happens-When-You-Die-Out-Of-Body-And-Near-Death-Experiences-Are-Real-Claims-Heart-Attack-Study-665x385

Frågan är hur interagerar ett oberoende medvetande med kroppen och hjärnan? Finns det ett existentiellt nav?

Det oberoende medvetandet kan även uppfånga information och bilder av en annan persons kropp och dessutom tankar och känslor hos denna person även om den befinner sig på andra sidan jorden eller i andevärlden. Det innebär ett medvetande som vi ännu inte kan vare sig förklara eller förstå med de naturlagar vi idag låter beskriva och dra gränser för verkligheten.

Min enda förklaring till ett oberoende medvetande är själen. Och då är den sannolikt alltid närvarande. En själ skulle även kunna förklara förmåga till moral och till kärlek. Dessa egenskaper hos själen kan vara villkorslösa och ickedömande. Emedan kroppen och hjärnan villkorar dem för sin överlevnad och då lätt hamnar i Egots självförsvar.

Börje Peratt

Välkommen till min mediala värld