Musikens helande kraft


Denna youtube är ett utsnitt från dokumentären

Dokumentären Alive inside – musiken och minnet, följer socialarbetaren Dan Cohen när han använder musik för att väcka minnen hos vårdhemspatienter med Alzheimers. IMDb
Att på det sätt som framställs i denna dokumentär återväcka människors minnen och historia är sensationellt, rörande och vackert.
Musiken är min religion och har alltid varit varit det här förstår jag varför.

Börje Peratt

Högsensitiv är inte detsamma som högkänslighet

Börje Peratt (selfie) vid Sagrada Familia

Begreppen Högsensitiv och Högkänslighet är idag sammanblandade som om de vore samma sak. Såväl terminologiskt som epistemologiskt är det förvirrande att blanda ihop egenskaperna. Terminologi innebär att använda rätt ord så att begreppet beskriver vad man avser. Epistemologi innebär att ordet får en kunskapsmässig definition. Det vill säga vad står sensitiv för och vad innebär känslighet.

Väl medveten om att känslighet kan användas på ett sätt som inte blandar in känslor utan enbart uppfattningsförmåga eller kvaliteten hos ett relä att tända och släcka ett ljus. Så låt oss göra ett försök att hålla isär begreppen för att dels förstå skillnaderna och dels underlätta för högsensitiva att förstå att man kan vara högsensitiv utan att vara högkänslig och tvärtom.

Sensitivitet av sensitivus {uttal: sensiti´vuss« ‘känslig’, ‘iakttagbar’; av sensus {uttal: senn´suss} ‘sinne’, ‘förnimmelse’.

Sensitivitet används som ett statistiskt mått som mäter tillförlitligheten hos testmetoder av typen binära klassifikationstest. Sådana testmetoder är bland annat vanliga inom medicinen, och ger svaret ”positivt” eller ”negativt” på frågan om förekomsten av ett visst tillstånd, till exempel en sjukdom. En testmetods sensitivitet är sannolikheten för positivt testresultat när positivt resultat är det korrekta resultatet.
Sensitivitetsanalys är studien av hur osäkerheten av hur resultatet från en matematisk modell eller ett system (numeriskt eller på annat sätt) kan fördelas på olika källor givet osäkerhet i hur dessa tas emot.

Dessa användningar av begreppet kan leda oss in på tanken om vad en högsensitiv person har för egenskap. Jag vill påstå att det handlar om synnerligen skärpta sinnen och högkänslighet kan rent av störa och förvrida varseblivningen och den särskilda uppmärksamhet som krävs. Till denna högsensitiva kapacitet kan föras förmågan att uppfatta medial information. Då tar vi ytterligare ett kliv som för de flesta handlar om trosuppfattning men som för dem som har denna högsensitivitet är i stort sett lika verklig som det man kan uppfatta med fysiska sinnen. Jag har benämnt dessa sinnen ”oberoende sinnen” och förklarat det med ett ”oberoende medvetande” dvs oberoende en fysisk kropp. Detta medvetande har inga rumsliga eller fysiska begränsningar vilket kan förklara bland annat telepati, prekognition och annan svårförklarad kommunikation och varseblivning. För säkerhets skull vill jag betona att alla högsensitiva har inte denna speciella slags sensitivitet men är högsensitiva i vardagen och det råder ingen värdering i detta. Uppfinnare, spejare, krigare, läkare, mekaniker, toppyrkesprofessionella måste alla vara högsensitiva om de ska kunna bli skickliga. En bilmekaniker som kan lyssna sig till fel i en motor antas (av Howard Gardner) ha en auditiv intelligens (audio = ljud).
En högsensitiv person kan bli ekvilibrist på fiolspel och träffa varje not rätt men utan emotionellt deltagande (högkänslighet) blir det enbart tekniskt.

Högkänslighet baseras på finstämda emotioner där samspel med omgivningen uppfattar övertoner som kan registreras av fysiska sinnen men som möjligen passerar hjärtat (som har många tusen hjärnceller sedan livet ännu inte utvecklat huvudets hjärna). Jag har beskrivit det som kroppens EKO sinnen. Dvs emotioner-kommunikation-orientering. Innan vi hade huvud och hjärna upplevde kroppen sin omgivning, via det sensomotoriska ”nuet”, där även mikroskopiska liv reagerar omedelbart på intryck. För dessa liv kan det handla om att äta eller ätas, att omedelbart söka skydd eller gripa tillfället. Dessa slags drivkrafter och känslor av hot, möjlighet och tillfredsställelse påverkar naturligtvis även människan och vi kan i kroppen känna av alla tillstånd från skräck till sorg till glädje och ledsenhet. Högkänslighet innebär också att omedelbart kunna känna av musikens finstämdhet, skådespelares trovärdighet, konstens storslagenhet osv. Det innebär i sociala sammanhang att som kompis, förälder, lärare och ledare kunna känna av stämningen och kunna ge rätt person bekräftelse eller stöd.

Dr. Elaine Arons bok ”The Highly Sensitive Person : How to Surivive and Thrive When the World Overwhelms You” [4] är översatt till – ”Den högkänsliga människan : konsten att må bra i en överväldigande värld” [5]. Det är en kontroversiell översättning inte bara av rubrik utan även av delar av innehållet. Engelskspråkiga författares uttryck är inte helt överensstämmande med svenskt språkbruk. Arons förklaringar gäller främst sensitivitet: Fackbegreppet som myntats för personlighetsdraget är ”sensorisk bearbetningssensitivitet” (sensory processing sensitivity, SPS). Ett citat bekräftar att det rör sinnen och inte emotioner. ”I am particularly sensitive to the effects of caffeine” således en fysisk reaktion och inte emotionell. Jag har inte sett att Aron på samma utförliga sätt diskuterar känslans känslighet (sensibility). Men det finns sådana beskrivningar som blandar emotioner och sinnen vilket jag kan tycka är olyckligt och bidrar till förvirring.

I min nu drygt 30-åriga forskning har jag funnit att vetenskapsvärlden domineras av en värdenorm som lyfter fram logik och undertrycker emotioner. Jag har fört fram förslaget om att balansera upp detta och myntat begreppet ”emologi” för att kunna klargöra skillnaden mellan känslor och tankar och samtidigt jämställa betydelsen av emotioner med logik.

Hjärtats rytm och eventuellt även andra ljud kan ha påverkat barnet redan i magen. Förälderns vyssjande och sjungande blir ljud som utvecklar känsla för rytm och musik. Det är inte bara musiker och kompositörer som är musikaliskt intelligenta, utan även språkbegåvade, sångare och dansare som alla förädlar uttrycket via emotioner. Samspelet och träningen av sensitivitet och känslighet utvecklar varandra. Musikalisk träning påverkar hjärnans utveckling och ökar rent av den logiska intelligensen (Trainor & Fujioka, 2006). Integrering av bildundervisning stimulerar kunskapsutveckling (Hultdin & Rehn, 2009).

Samspel mellan högsensitivitet och högkänslighet

”Kompetenta och sociala ledare låter ”melodin”, ”flödet”, empatin och intuitionen vägleda dem. De vet mycket väl vad som gäller, vilka fakta som behövs men behöver dem inte som skyltar på vägen. De eftersträvar snabbast möjliga lösning och åtgärd för att inte låta problem bestå.
Specialisten har stöd i mästarens logiska och sinnliga förmågor och använder erfarenheter för att utveckla det man är bra på. Erfarenhet förkortar beslutstiden och skapar nya sätt som gör att man särskiljer sig. Mästare drivs av en hög kreativitet som är jämförbar med en slags översinnlig klarsyn. Mästaren upptäcker sammanhang snabbare än någon annan och förmår dra slutsatser och uttrycka dessa sammanhang på antingen ett verbalt, bildligt, musikaliskt eller fysiskt sätt som är extraordinärt. Mästare tar tillvara på stundens ingivelse och omvandlar den till stor konst. [1] sid 152

Harald Jørgensen, professor i musikpedagogik vid Musikhögskolan i Oslo kom 1988 med en framställning på temat musikupplevelsens psykologi där han tar upp det Maslow benämner Peak experience (höjdpunktsupplevelse) den extraordinära eller extatiska musikupplevelsen som ger ett förändrat medvetandetillstånd.

Alf Gabrielsson, professor emeritus i psykologi i Uppsala genomförde en liknande undersökning. -”Upplevelsen av musik som central för förståelse av emotionernas betydelse”, där han sammanställer korta berättelser om starka musikupplevelser -”Musiken träffar hjärtat. En ton, ett ackord ger känslan. Det är individens upplevelse i en viss situation som avgör. De vanligaste reaktionerna är glädje och en upprymdhet som gränsar till eufori. -”Man är omedveten om kropp, tid och rum. Man förlorar kontrollen, blir överraskad, tagen, drabbad, överväldigad. Det utlöser tårar, rysningar, kalla kårar, gåshud. Ibland stegras intrycken som går utöver det vanliga fysiska medvetandets varseblivning och istället närmast kan beskrivas som upplevelser hos ett transcendent medvetande.”
En blåsare beskriver hur han lättar och svävar ovanför ensemblen där spelandet går av sig självt (Starka musikupplevelser 2009). Det är närmast att likna med en ut ur kroppen-upplevelse (Out of Body Experience).”[2] sid 126

Roger Sperry amerikansk neurovetenskaplig forskare belönades med Nobelpriset 1981, för sina upptäckter om hur hjärnans olika halvor interagerar. I samband med operationer av patienter med epilepsi upptäckte han att hjärnhalvorna har olika funktioner. Den vänstra är mer analytisk och den högra är mer kreativ. Dessa båda hjärnhalvor kommunicerar också med varandra. Idag vet vi att vänster hjärnhalva samverkar med höger för att kunna ge en helhetsbedömning. Vi kan sakligt mäta och förstå vissa detaljer med logik men vi upplever med emotionerna. Båda behövs för att utveckla kvalitativa omdömen. En maskin kan klara av att larma vid för hög halt av giftig gas eller vid brand men kan inte ge en fullständig beskrivning av vad som händer. Inte ens en TV monitor kan ge hela bilden.

”Klarsynen ger också impulser till nya idéer och till utveckling. Uppfinnare kan berätta att de sett lösningar visa sig i bilder som de absolut inte har tänkt fram. Även matematiker och fysiker vittnar om hur rätt svar på en problemställning har presenterat sig som märkliga figurer eller i musikaliska termer, men inte i siffror. Antagligen är det denna slags mystik som också Einstein med flera anspelar på.” [2]
”Om jag inte vore en fysiker, skulle jag förmodligen vara musiker. Jag tänker ofta i musik. Mina dagdrömmar är musik. Jag ser mitt liv i form av musik … Jag får ut mest glädje i livet av musik.” (Einstein)
”Fantasi är viktigare än kunskap. För kunskapen är begränsad, medan fantasin omgärdar hela världen, stimulerar framsteg och föder utveckling.” [2][3] (Tolv Sinnen, sid 192)

Börje Peratt

Referenser

1) Peratt, B. Succébo – Fröet till Framgång (april 2011), Visam. Libris 12158205. ISBN 978-91-977880-1-4
2) Peratt, B. (2015) 2:a utökade upplagan, Tolv Sinnen 2:a, Visam. Enebyberg. ISBN 9789197788076
3) ”What Life Means to Einstein”, The Saturday Evening Post, 26 Oktober 1929.
4) Aron, Elaine, The Highly Sensitive Person : How to Surivive and Thrive When the World Overwhelms You, SBN10 0008244308 Länk
5) Den högkänsliga människan : konsten att må bra i en överväldigande värld Länk

En medial afton i februari 2019

Relief på f.d. stadshotellet i Södertälje med motiv från rysshärjningarna, skulpterad 1940 av Hugo Borgström. (Wikicommons)

Häromkvällen inträffade en upplevelse som kan beskrivas som transpersonell, telepatisk, medial och naturligtvis som en stor dos fantasi. Alldeles oavsett vilket blir det här en del av mina nedskrivna erfarenheter. För 30 år sedan nedtecknade jag motsvarande händelser i dagböcker för att både samla (empiri) och försöka förstå eventuella fenomen, några av dessa presenterade i 12 sinnen.

Att sjunga och sjunga bra är en gudagåva för ens egen och andras njutning. Att vara medial kan uppfattas som en gudagåva av en troende omgivning men som något märkligt och ibland smärtsamt för den som fått ”gåvan”. Det har också blivit ett begrepp som liksom andlighet irriterar dem som inte tror. Frågan är om primitiv inskränkthet ska utgöra värdenormen för vilka ord som få användas.  Vi ser på TV hur människor som ”Long Island Medium” tycks kunna få kontakt med ”andra sidan” och som förmedlar information som upplevs försonande och tröstande för de levande. Så det finns en bred acceptans och samtidigt antar jag, en lika bred skepticism vilket är förståeligt då jag själv omfattar den trots att jag uppenbarligen är utsatt för fenomenet.

En deltagare berättade denna kväll i februari 2019, ett minne från en konferens 2014 i Arizona, då en rad märklig incidenter ägde rum på en bussutflykt och senare på en middag uppstod ett samtal kring några stenar som hon köpt uppe i bergen. Plötsligt blev en man vid samma bord mycket intresserad, det fanns ett samband med judisk historik vilket var hans forskningsområde. Han berättade om en speciell ritual omfattande artefakter som man inte kände till användningsområdet för och det var ju så länge sedan, flera tusen år. Då säger hon till mannen, – ”jag vet en som kan berätta…” och så vänder hon sig till mig. Jo plötsligt är det som att jag upplever mig vara i ett heligt rum mer än 2000 år tidigare. Och jag berättar vad jag ser. Hon sa att hon ångrar att hon inte skrivit ned allt eftersom jag i efterhand hade svårt att minnas. Så då tänkte jag att jag åtminstone ska skriva ned den aktuella upplevelsen i februari 2019 som också tycks innebära en historisk förflyttning, nu ganska precis 300 år tillbaka i tiden.

Somliga som fått ”gåvan” kan undertrycka den av olika skäl inte minst skepticismen både från sig själv men mest av allt oron för hur omgivningen uppfattar det. Så för egen del får det bli sparsamt med sådana här exkursioner. Hitintills har det dock visat sig ha en nästintill förutbestämd tajming.

Häromkvällen samlades således en dryg handfull människor intresserade av fenomenet och nu berättar jag utifrån min egen upplevelse vilken inte alls säkert är den samma som de som var med. Men detaljer i det jag upplevde eller som vi ibland säger ”fick till mig” är för mig viktigt att få vetenskapligt validerat, via faktiska bevis. Så låt mig berätta.

Området vi besökte har jag mig veterligen ingen association till och har mig veterligen aldrig varit där förut. Visste inte ens om just detta område även fast jag måste ha passerat det på motorvägen. Det ligger dessutom på andra sidan stan från där vi bor och är en sällan besökt region. Det ligger i ett kuperat backigt område och i en slags sänka så jag gissar att man inte ser det från håll.

Så fort jag kom in i huset fick jag som en förtätad energi att ta mig genom och ett tungt block över huvudet. Syrebrist, trötthet, sockerbrist, nej inget av det kände jag igen, detta var något annat.

En av deltagarna nämnde att hon upplevde att den plats hon bodde på, i närheten, var hemsökt och jag fick omedelbart bilder av ett stort antal människor som krigade och dog, det var som en slakt. Jag nämnde det med några korta ord och sa att det nog rörde 1700-talet och förblev sedan tyst.

Jag satt på en stol med en vägg bakom mig och inga människor i direkt närhet. De andra satt och pratade ganska länge och tyngden över huvudet försvann inte så jag tänkte att ikväll händer inget mer. Plötsligt kändes det som att något krafsade mig i nacken, jag vände mig om, nej inget öppet fönster och ingen växt. Krafsande blev alltmer intensivt, så jag gör som man gör vid dylika möjliga transpersonella kontakter, ställer frågan: Vem där? Ett mörkt (sotigt) ansikte dök upp för mitt inre. Bakom sotet en vit man med långt krusigt hår och bister eller ledsen uppsyn. Han hade en konstig huvudbonad och jag kunde inte göra något förståeligt av det. Så bad han om försoning och jag kunde se att han var en soldat som förgripit sig på oskyldiga och sotet kom från en gård eller ett hus som han satt i brand.

Så fick jag en bild av att han satt på en häst med långt gevär och en sabel och han förmedlade att han är rysk soldat men ingen kosack som om kosack vore ett svärord. Jag berättade för de andra om mannens bakgrund och utseende och att han kom med en rysk skvadron (?) i början av 1700-talet ombord på skepp som utgått från plats som jag förstod det skulle kunna vara Baltikum. Han hade deltagit i ett stort slag i det område där vi nu träffades.
Kvällens värdinna satt med något förvånad blick och det var fullt förståeligt skulle det visa sig. Någon frågade om jag kunde beskriva utseendet. – ”Ja han har ingen militärisk huvudbonad som jag känner igen, den är som en toppluva med vikt topp och en tofs som hänger ned.”

En annan deltagare sade att – ”den skyddar ju inte i strid och det liknar mer något franskt”. Jag fick en fråga om hans namn och uppfattade det som Boris.

Hemkommen googlade jag på ryska armén 1700-tal och upp kom Tsar Peter den Store vars arméer härjade svenska Östersjökusten 1719-1721. Jag fann en bild som stämde väl med det mediala besöket. Den annorlunda mössan var som jag hade sett den och soldaten tillhörde Tsar Peters armé som deltagit i rysshärjningarna.

Dagen efter sammankomsten bekräftades det att den ryske generalen som ledde fälttåget var Fältmarskalk Boris Sjeremetev. Bild Häst

Men det märkliga slutar inte här. Värdinnan berättade att hennes man regissören, höll på med ett teaterprojekt som handlar om ett slag mot ryssarna som ägt rum i närheten. Han kämpar med finansiering och har svårt att få ihop det vilket gjort honom aningen frustrerad. Jag hade ingen aning om hans projekt och synkroniciteten är som oftast i sådana här sammanhang märkligt överensstämmande.

Visst kan man förklara min upplevelse med telepati men är det mindre märkligt?

Börje Peratt

Tolv Sinnen 2:a upplagan

Himlen finns på riktigt – Heaven is for real


Heaven Is For Real, (Himlen finns på riktigt): Är en bok som bygger på den sanna historien om en liten pojkes berättelse om hans resa till himlen och tillbaka. Historien handlar således om en nära-döden upplevelse (NDU) hos familjen Burpos treåriga son Colton. En film baserad på boken hade premiär i USA den 16 april 2014. TV3 Sverige visade filmen 3 januari 2019.

Den treårige pojken Colton insjuknade i bukhinne­in­flam­mation och läget blev kritiskt. Människor i det lilla samhället samlades för att be för prästens son och trots att den tekniska utrustningen på sjukhuset indikerade att Colton dött vaknade han efter en stund upp. Hemkommen frågade mamma Sonja: – ”Kommer du ihåg sjukhuset, Colton?” Colton svarade – ”Ja, mamma, jag kommer ihåg. Det var där som änglarna sjöng för mig.”

Under månaderna efter opera­tionen kunde Colton i förbifarten nämna möten och händelser som han omöjligt kunde ha sett eller upplevt i verkliga livet. Han berättade för sina föräldrar att han lämnade sin kropp under operationen – och beskrev vad hans föräldrar gjorde i en annan del av sjukhuset under tiden han blev opererad. Han berättade med ett barns avväpnande oskuldsfullhet om hur han besökt himlen och återgav vad han hört från människor där som han aldrig träffat i sitt liv och beskrev händelser som skedde innan han föddes. ”Ingen är sjuk och ingen har glasögon.”

Trots familjens och faderns starka kristna tro hamnade familjen i en existentiell kris av skepticism och fadern hittade på sin jakt efter förståelse en sida på Wikipedia som beskrev NDU som hallucination. (Wikipedia drivs av nyateister och skeptiker så det är inte märkligt med en sådan förvillande förklaring. Länk1, Länk2, Länk3)

Colton berättade att han mött farfar Pop, som dött innan Colton föddes, men kände inte igen honom från ett foto där han var gammal. Först då pappa visade hur farfar såg ut som ung kände Colton igen den han mött i himlen. Han berättade också om mötet med sin ofödda storasyster som inte hade något namn för att hon fick aldrig något eftersom föräldrarna inte visste att det var en flicka då hon låg i magen. Han förvånade också sina föräldrar genom att i detalj beskriva historiska händelser från texter i Bibeln, trots att han ännu inte lärt sig läsa.

Efter Coltons berättelse om Jesus visar hans skeptiska far sin son flera kända bilder på Jesus och frågar Colton om han kan identifiera vilken som var Jesus. Colton förnekar dem alla. Inte förrän i slutet av filmen ser man hur fadern googlar på nätet och hittar ett ansikte målat av ”en ung litauisk tjej” men tittarna får aldrig veta vem flickan är och hur exakt hennes bild hänvisar till Coltons ”vittnesbeskrivning”.

Akiane Kramarik sitter bredvid sitt porträtt av Jesus, kallad ”Fredsprinsen.” (Foto: Marketersmedia.com)

Coltons beskrivning av Jesus ögon visade sig också stämma överens med en Akianes visioner om Jesus som hon målat dem. ”Jesus ögon är blågröna!”

Boken gavs ut i USA 2010 och låg 115 veckor på New York Times bestsellerlista. Den är skriven av pojkens far Todd Burpo i samarbete med Lynn Vincent och publicerades av Thomas Nelson Publishers. Mer än 10 miljoner exemplar hade sålts 2014.

Berättelsen ger naturligtvis tyngd åt kristna rörelser men framför allt är den ett kärleksbudskap.
Personligen förstår jag den skepticism som drabbar människor som förnekar ”himlen” och även ifrågasätter NDU som en verklig möjlighet att se bortom livet. Det tog mig många år att förlika mig med mina egna upplevelser efter en svår bilolycka.

Börje Peratt

A Dog´s Purpose – om en hunds själavandring


”A Dogs Purpose” en Lasse Hallströmfilm baserad på W. Bruce Camerons bästsäljande roman, berättar historien om en hunds själavandring som inkarnerar till olika hundraser och hamnar hos olika mattar och hussar.

Filmen har trots bojkotthot haft stor framgång i USA men fick ingen biografvisning i Sverige om detta har jag skrivit här: A Dog’s Purpose, en reflektion över filmens öde.

Jag fick möjlighet att träffa Peter Fenwick, professor i psykiatri, som under sin långa bana studerat Nära döden-upplevelser med dess fenomen, efter ett anförande under Toward a Science of Consciousness på Stockholms Universitet våren 2011. Där berättade han bland annat om sällskapsdjurs reaktioner på människor som inväntar döden. Jag undrade hur han såg på möjligheten av att även djur har en själ. Han tittade förvånat på mig och sa att om nu människan har själ varför skulle inte djur ha det? Jag har utvecklat den texten i boken Tolv Sinnen, ”Har djuren en själ?” (sid 137).

Ett annat exempel är – ”Vart tog kon vägen?” En replik av Temple Grandin i filmen om hennes uppväxt och utbildning fram till dess att hon skapade nya rutiner för slakt av nötkreatur. – ”Nyss var det en ko och nu är det bara kött?” Vi följer i filmen denna autistiska kvinnas utveckling och hennes speciella förmåga att varsebli sin omgivning. (Tolv Sinnen sid 141)

Föreställningar om själen
Inom den kristna tron fanns länge en föreställning om att bara vita män hade själ. Senare tillstods också kvinnan en själ. Om själen finns, så är en slutsats att allt levande har själ. Det kan ge stöd för hinduismens panteistiska tro där allt levande är av gudomligt ursprung och har en själ. Hinduismens tro förespråkar också att själen kan vandra mellan livsformer.

Historien om A Dog’s Purpose handlar om en hundsjäl som vandrar genom en handfull liv. Författarens förmåga att dramatisera själens varierade liv skulle kunna vara baserad på en omfattande research eller på en insikt om själavandringens förutsättningar. Men givet att Cameron är känd som komiker skulle det lika gärna kunna vara en fantasiprodukt. Jag har inte funnit någon djuplodande text om upphovet till idén och ingen intervjuare som ställt den självklara frågan.

Oavsett bakgrunden till hans författarskap beskriver han själavandringen på ett sätt som är teoretiskt möjlig utifrån forskning inom transpersonella upplevelser och tidigare liv. Har man upplevt och överlevt ndu och fått en glimt av andra liv i sin själavandrings historik så är det således heller ingen omöjlig tanke om en hundsjäls vandring genom olika liv.

Skulle vi översätta det till en människosjäl så kan en slutsats vara att vi lever olika liv för att få olika upplevelser. Reflektioner från dessa erfarenheter kan utveckla själen och kan påverka karaktär och personlighet i de olika liven som en stegrad förståelse för livets mening och relationer med varandra. Vi skulle med en sådan teori således i olika liv uppleva alla sorters etnisk tillhörighet, smärtor, lycka och olycka, liv som man och kvinna och blandformer däremellan.

I A Dog´s Purpose är syftet mindre komplicerat. Det tycks här vara att göra människan lycklig.

Börje Peratt

Min recension här: A Dog´s Purpose – en Lasse Hallström film

Medvetandets frihet och mänskligt motstånd

Larry Dossey och Börje Peratt

I början av 2000-talet var jag intresserad av att finna någon grupp som studerade fenomen som jag upplevt men inte kunde finna förklaring till.

Jag hade nu i mina dagböcker så många exempel att det inte gick att blockera, förneka eller förtränga dem.

Min hustru och mina närmaste tröttnade på min skepticism och sade till slut att ”Den enda som tvivlar på det du upplever och förmedlar är du själv”. Jo jag var den största skeptikern och letade efter bevis eller motbevis för att avfärda det hela. Under en period arrangerade jag som grävande journalist möten med sådana som ansågs ha ”gåvan” i akt och mening att avslöja dem. Det gick dock inte så bra och jag tvingades inse att där fanns något som inte kunde förklaras med den materialistiska naturvetenskapens logik.

Så fick jag tips om en grupp läkare och vårdpersonal som träffades regelbundet i akt och mening att pröva och studera dylika fenomen. Det var en ganska stor grupp om drygt 25 personer. Jag hade bestämt mig för att hålla en låg profil. Jag var nyfiken men också kritiskt granskande för att  iaktta och notera eventuella bedrägliga processer såsom ”cold reading”.

Det första som distraherade var personer som hade starka behov av att förhäva sig, sina gåvor och andra människor man kände. Jo jag ville kräkas och tänkte, det enda som är intressant just nu är de som är här och vad vi gör just nu. Jag hade lämnat några tidigare grupper av motsvarande skäl, människor som möjligen har något eller enbart tror så starkt och förvandlar egna fantasier till ”verklighet”.  Jag tänkte ”inte nu igen” men beslöt att ge gruppen en chans särskilt som det var vårdpersonalen som drev den.

Vid ett kommande möte sade en av läkarna att alla skulle sätta sig och det skulle vara tyst en kort stund innan vi började. Han talade således inte om syftet. När han bröt tystnaden frågade han om någon hade något att berätta. Och den frågan vandrade runt till alla runt bordet. Jag hade för min del omedelbart då han manade till tystnad gått in i ett transliknande tillstånd och upplevt mig segla över det pågående inbördeskriget i Bosnien. Från ovan kom ett gyllene svärdsfäste och ur det växte först en vit lilja och sedan en mycket vacker röd ros. Så hörde jag för mitt inre

”Människan är så skräckslagen för kärlek att hon löser konflikter med att ta död på varandra”.

Straxt därpå kom som en ljuskälla från ovan, en extremt stark ljusstråle som var fylld av tecken och som sökte sig mot jorden. När det blev min tur så höll jag först tyst och visste inte vad jag skulle säga så jag sa att jag såg en blomma och sedan passade jag över till nästa person. Läkaren avbröt mig och sa: ”Berätta mer!” Så jag berättade lite mer om blomman och ljusstrålen. När alla hade fått säga sitt talade läkaren om vad man gjort innan alla kom. Man hade rensat rummen från allt som kunde associeras till blomma och sedan förberett ett telepatitest med två objekt. Det ena var (freds)blomma det andra var en universell ljusstråle med exakt ”helande DNA sammansättning” anpassad till individuell sjukdom. Jag hade således fått upp båda objekten. Läkarlaget var perplext. (Återgivet i boken 12 Sinnen sid 208 ff)

Deras motiv till denna studiegrupp diskuterades aldrig men jag har i efterhand förstått att många inom vården upplever att de kan via oförklarliga kanaler få information som hjälper dem att finna rätt diagnos och behandling. Visst man kan hänvisa till erfarenheter och intuition men förmedlingen rör något mycket mer kvalificerat.  Möjligen är det ”kanalisering” men jag anar också annat.

Att söka förklaring till sådan kommunikation är dock inte helt riskfritt. Jag skulle senare upptäcka en så kallad ”skeptikergrupp” som verkade hårdnackat för att ta död på såväl sökande som utövande.
Antihumanisternas ledare i Sverige har utlyst ett pris, ”kristallen”, till någon som är beredd att leverera bevis för sådan kommunikation som klarsyn eller telepati. Jodå det står på Wikipedia också så då är det ju ”sant”. Jag har utmanat dem men de har inte accepterat utmaningen så på motsvarande sätt som en annan kanadensisk bluffmakare antar man inte utmaningar där man riskerar att få bevis för sådan kommunikation som man förnekar.

Innan jag hade upptäckt denna pseudoskepticism visade det sig att även inom familjer kan det förekomma ett intolerant och förtryckande motstånd. Läkarens fru tvingade honom att välja att antingen överge sitt sökande eller att skiljas.
Senare fann jag att detta är ingen ovanlig anledning till familjekonflikter. En kvinna som har stor kunskap i ämnet och som jag ville intervjua tvingades till tystnad av sina barn för att inte riskera att barnen skulle överge sin mor.
En annan mor till en hjärnforskare som sett sig tvungen att förringa inte bara sin egen ”gåva” utan av sonen tvingats sluta umgås med ”vänner” intresserade av att studera fenomenet. Och intressant i detta är hur denna mor måste hitta på grumliga påståenden för att kunna ursäkta sitt avhopp.

Svenska Kungliga Vetenskapsakademien har i december 2017 valt skeptikergruppens överguru till ordförande, en bromsklots och aggressiv förföljare av oliktänkande. Det är mot denna bakgrund vi kan se hur denna intoleranta mentalitet har spridits.

I min forskning som följer ”Grounded Theory” har jag först bokfört mina egna erfarenheter och sedan gått vidare och sökt efter artiklar om andra som kan ha haft liknande. Jag kan idag tryggt säga att rapporter från läkare och forskare överstiger med råge vad som krävs för att enligt naturvetenskaplig norm validera fenomenen. Men fakta och bevis räcker inte mot den rigida och kanske skräckslagna förnekaren. Med mig själv som måttstock för denna slags förnekelse kan jag ha förståelse för problematiken. Även om jag med mina idag nyvunna insikter finner det sorgligt. Vi är så mycket mer än hjärnans trögtänkthet.
Samtidigt är jag så glad och tacksam för alla de framstående forskare jag mött i jakten på förklaringar och en av dem är hjärtläkaren Larry Dossey (bilden ovan) som jag haft en tioårig dialog med angående många  spännande frågor som detta väcker inte minst vår förmåga till helande.

Detta har också lett mig in på behovet av en ny modern akademi som tar tillvara på kunskaperna och inspirerar till forskning och utveckling.

Börje Peratt

Ord som befriar kan störa de inskränkta


Apropå de ord som Trumpadministrationen förbjudit: Utsatt, Berättigande, Mångfald, Transperson, Foster, Evidensbaserade, Vetenskapsbaserade, vill jag här dela med mig av mitt förhållande till dessa ord.

Redan vid födseln då jag lämnade fosterstadiet utsattes jag möjligen för en transpersonell nära döden upplevelse (NDU). Hur kan jag veta det? Det hände en gång till i samband med en bilolycka nästan 40 år senare. I samband med det genomgick jag en hypnos som drog mig hela vägen till födelseögonblicket. Oavsett fantasi eller verklighet, kan denna spektakulära händelse senare ha givit mig en förståelse för att medvetandet var mycket mer än vad somliga ”förståsigpåare” skulle försöka begränsa det till. Denna upplevelse skulle också senare ”tvinga” mig till forskning på medvetande. Krav på ett evidensbaserat underlag och vetenskapsbaserad metod var bra då jag fått utbildning och verktyg inte bara för forskning utan också för min journalistiska bana. Upplevelsen av vad sjukvårdspersonalen, barnmorska och läkare gjorde för att både jag och min mamma skulle överleva och bli berättigade till att fortsätta att bidra till mänsklighetens mångfald, kunde jag då inte helt omfatta men den gav mig fördjupad insikt om medkännandet och den villkorslösa kärleken.

Sjukhuspersonalen hade under det kaos som min födelse innebar kallat in en äldre läkare i vitt hår för att bistå barnmorskan och jag kunde under min hypnos iaktta skeendet från en position i taket, i hörnet till vänster bakom min mamma. Dock kan jag inte återkalla att jag upplevde situationen med känslor snarare var det en helt rationell och logisk observation av vad som pågick där nere. Det var nästan som att jag tyckte det var onödigt att de kämpade så och jag hade kanske inte något emot att återvända dit jag hade kommit ifrån.

Från denna position hade jag en knivskarp överblick och detta minne från en utsatt nyfödd kom långt senare att tillsammans med en olycka som också var som en pånyttfödelse, att driva mig till forskning på transpersonella upplevelser. När jag i vuxen ålder vid en hypnos för att få fram minnesbilder från olyckan också plötsligt återupplevde födelsen blev det så överväldigande att det berättigade mig till att ta omedelbar kontakt med min mor för att höra mig för om fakta kring födelsearbetet. Hon bekräftade detaljerna och lade till förklaringar till det jag observerat som att det var chefsöverläkaren som kallats in. Denna upplevelse kom sedan att motivera till den forskning jag inledde 1988 för att utifrån vetenskapsbaserad metod finna ut om andra haft liknande upplevelser. Mängden rapporter om NDU gav mig trygghet i att jag inte var ensam. Även om jag då inte fann någon rapport som handlade specifikt om ett nyfött barns upplevelse. Det jag varit med om tycktes motsäga vetenskapens dåvarande åsikt om minnen. Men det fanns rapporter som visade hur mödrar och barn utvecklats under hungeråren i Holland och slutsatser från mödrars och barns mentala och fysiska utveckling visar att både traumatiska och vackra upplevelser påverkar såväl foster som föderska. Insamling av material ledde till en evidensbaserad framställning som lika gärna kunde ha räckt med min egen ”one case validation”. Med det menar jag att det kan räcka med en enda händelse för att säkerställa ett fenomen.

Utan internet tog det mig nästan 10 år att finna begreppet NDU och att andra människor hade haft liknande transpersonella upplevelser som jag. Efter bildandet av föreningen Humanism & Kunskap anslöt sig först läkaren Jan Pilotti och sedan psykologen Kersti Wistrand och det visade sig att de var pionjärer när det gäller NDU forskning. Kersti hade fullföljt sin forskning på barnaföderskor i Ryssland och sammanställt dem i olika studier. Vad jag vet så återstår det att ge en slutgiltig sammanställning av det materialet och de slutsatser hon dragit.

Jag har sammanställt just min del av egna och andras upplevelser av NDU i boken 12 Sinnen (2012). Andra upplagan (2015) omfattar ett tillägg där jag försöker teoretiskt förklara hur detta slags medvetande är möjligt.

Idag är det lättare att hitta studier och folk som forskar.

En slutkommentar om ord som befriar. Det kanske är bra när det kommer människor som Trump för då vet vi vad vi inte vill ha. Polariseringen med människor som accepterar denna despot tydliggör också att det finns människor som tycks helt förblindade och påverkbara och som följer råttfångaren ned i kanalen. Vi vet ännu inte hur detta slutar men i min optimism kommer en uppgörelse och hur den formas återstår att se. Det måste finnas en gräns för lögn och förvillelse även i USA.

Börje Peratt

Några källor om transpersonella upplevelser

Stanislav Grof (1992) Theoretical and Empirical Foundations of Transpersonal Psychology*. PDF
GreggLahood (2007) Women and Birth ”Rumour of angels and heavenly midwives: anthropology of transpersonal events and childbirth”. Science Direct, Volume 20, Issue 1, March 2007, Pages 3-10 Länk

Ickefysisk förmedlad Healing

Healing kan ha olika uttryck, förmedlingar, innebörder och förklaringar men syftet här att delge något av min forskning på ickefysisk förmedlad healing presenterat främst i boken 12 Sinnen. [1]
Första utgåvan kom 2012 och den andra utökade 2015. Sidhänvisningarna gäller andra utgåvan.

Egna upplevelser har drivit mig till att först beskriva vad jag själv erfarit efter en svår bilolycka och sedan forska i förutsättningarna för hur vi kan (utan sjukvårdens redskap) lokalisera skador och förmedla helande via medveten kommunikation och inställning till oss själva och andra. Det rör sig således inte om fysisk handpåläggning utan om en mental intention.

”Helande energi” är ett begrepp som återkommer men det kritiseras av den anledningen att många med erfarenhet av det ickefysiska fenomenet hävdar att det inte rör sig om energi. I alla fall inte om den energi som går att mäta med vanliga tekniska mätinstrument. Förmedling av ickefysisk healing uppför sig inte heller som de energikällor vi idag utgår från och den kan inte stängas inne. R C Byrd gillar inte ordet ”energi” i detta sammanhang, då fenomenet healing lyder under ”medvetenhetens oändlighet” och andra lagar än naturens energi. [2]
Hjärtläkaren Larry Dossey förklarar det som kommunikation och information som går genom blykapslade rum (12 sinnen sid 199-200).

”Healing som omvårdnad” en studie av Bjerling, 1998 reder ut funktion och utbredning och nämner en engelsk healer, Matthew Manning. Han har undersökts av fysikprofessor Brian Josephson som menar att det är frågan om en okänd form av psykisk energi:

– ”Matthew Manning, en känd healer i England, har förmåga att skapa en stark riktad energi, och han har även lyckats projicera energier så att de syns tydligt på en vanlig polaroidfilm (Manning, 1995). EEG-mätningar som gjorts på Manning (1975) har visat att han använder en del av hjärnan som man tidigare trodde var inaktiv. Brian Josephson, Nobelpristagare i fysik 1973, har sagt om Manning att han har en ny slags energi, som kommer att ge nya upptäckter och vara av stor betydelse för fysiken (Whitton, 1974).”

I en studie av Dr Achterberg m fl presenterad av Robert Charman på Society for Psychical Research (2005) anser forskarna sig ha funnit bevis för att healers på avstånd kunde påverka MRI-mätbar hjärnaktivitet hos en försöksperson som var fysiskt och elektriskt isolerad. 160 Försök att vetenskapligt mäta effekten av förbön har genomförts i ett flertal kliniska studier. Några av dessa studier pekar på att ingen effekt alls uppnås, medan andra indikerar ett samband med tillfrisknande. En studie av hjärt- och kärlpatienter genomförd av Luciano Bernardi visade att bön alternativt yogamantran på en särskild frekvens gav en signifikant ökad baroreflexkänslighet, vilket påverkar puls och blodtryck. (British Medical Journal, 2001). En studie vid Central State Healthcare i New Jersey, USA, resulterade i slutsatsen att de psykologiska effekterna av förbön kan reducera stress och ångest, ge framtidstro och stärka viljan att överleva (Mind and Spirit, 2006). Studier som rör förbön för okända personer eliminerar risk för ovidkommande påverkan. En sådan studie av R C Byrd (1988) baserades på slumpmässigt utvalda grupper, dubbelblindtest och omkring 500 försökspersoner per grupp. Resultatet indikerade att förbön hade en statistiskt signifikant positiv effekt på kranskärlspatienter. W S Harris m fl upprepade en liknande vetenskapligt utförd studie 1999 på 990 patienter och fick motsvarande resultat.

Det gränslösa medvetandet, en intervju (2002) med Larry Dossey, av Richard G. Young:

-”Människan har en imponerande hjärnkapacitet som visar sig i hur vi tolkar, förstår och utvecklar kommunikation och samspel. Denna kapacitet anses vara underutnyttjad. Även om det är omöjligt att fastställa, spekuleras det i att människan kanske använder 4-10 % av sin hjärnkapacitet.”

Det ger förutsättningar för en enorm kapacitetsökning och förmåga om vi eftersträvar det. Anta att även ett omedvetet användande av hjärnan leder till effekter som vi inte känner till, men lika fullt ger resultat och även får konsekvenser som vi kanske inte önskar. Ett annat antagande är att vi med ökad kunskap, psykologisk, social och andlig utveckling har en potential att förstå, klara och påverka mer än vi gör idag. Gränslöst medvetande och andliga perspektiv är knappast något vi ser, ändå ”vet vi” att de finns där. Manifestationer sker i varje sekund på olika nivåer och dimensioner. Maslow benämnde det estetik. Det antyder konstnärligt skapande och är trots den vackra metaforen antagligen en för snäv rubrik.

Människor som nått erkännande inom vetenskap eller andra områden i livet berättar ibland om att deras liv förändrades efter kraftfulla översinnliga upplevelser. Därefter blev kvaliteten i deras prestationer annorlunda. ”Min glimt av vår planet var ett ögonblick av gudomlighet”, sade astronauten Edgar Mitchell som efter sin erfarenhet i rymden med Apollo 14, bildade Institutet för Noetic Sciences 1973. Programområden är medvetande och healing, utökade mänskliga resurser och nya världsbilder. För religiösa kan motsvarande ögonblick antagligen jämföras med frälsningsögonblickets extraordinära upplevelse. Vad har man då varit i kontakt med? Låt oss kalla det ett gränslöst oberoende medvetande. Larry Dossey förklarar det så här: -”Mind (mentalitet) och consciousness (medvetande) är fundamentalt och kan inte brytas ned i eller förklaras i delar.” Ett atomistiskt perspektiv innebär att man förstår sammanhang utifrån delarnas egenskaper. En holistisk syn innebär att helheten är större än de samlade delarna. Sammanhanget kräver denna helhet.

När ”healing” tycks visa sig ha effekt, menar de kritiska att det handlar om placebo och positiv effekt av uppmärksamhet. Det är tillräckligt och fantastiskt bara det. Men placebo förklarar inte att healing genom förbön tycks ha effekt på individer som inte ens vet om att de blivit föremål för förbön. Naturligtvis finns det skeptiker som inte accepterar studier som ger evidens för oberoende sinnens processer trots att studierna är utförda med strikta naturvetenskapliga metoder

I boken 12 sinnen beskriver jag egna upplevelser och erfarenheter (Grounded Theory) vilket är den personliga utgångspunkten för att kunna förstå och sannolikgöra prövningar av olika så kallade transpersonella fenomen och särskilt i den andra utökade upplagan tar jag upp detta ämne på olika sätt.

Att vara healer är att förmedla ”helande fördel”, som tonar ned eller rentav tar bort sjuklig ”nackdel”. En förklaring skulle kunna låta så här: Healing förmedlar placebo på direkt cellnivå. Den förmår cellerna att ”kommunicera” på ett sådant sätt att de helar sig själva och sin omgivning. Jag beskriver förutsättningarna för en klinisk prövning från sid 202 med mig själv som försöksperson.

VAII – en möjlig definition av healing: Vilja-attraktion-intention-ickelokal

”WAIN” I mitt sökande efter alternativa termer har jag utgått från det oberoende medvetandet (Vetapedia) och försökt förklara effekten av bön, affirmationer och önsketänkande som ett koncept av oberoende avsikt alternativt oberoende intention. I detta avseende kan healing definieras som att: Healing är en oberoende avsikt med exakt inflytande! Min utgångspunkt för att använda begreppet oberoende utesluter inte begreppet nonlocal (ickelokal). 2014 föreslog jag Larry Dossey WAIN: Will-Attraction-Intention-Nonlocal. Han svarade och skrev: -”Jag gillar det, Börje. Det fångar de två vektorerna av ickelokalt medvetande: Vår förmåga att ickelokalt införa information i världen och att få information från världen. WAIN är en trevlig akronym också.”

Med ickelokal menas att denna kommunikation inte begränsas av naturlagar och geografiska avstånd.

Börje Peratt

Referenser
1) Peratt, B. (2015) 12 Sinnen. ISBN 9789197788076 Länk
2) Byrd R.C. (1988) Positive therapeutic effects of intercessory prayer in a coronary care unit population. South Med J. 1988 Jul;81(7):826-9. Länk

Drömmens betydelse i problemlösning

right_wrong

I natt har jag haft en lång resonerande dröm som fick mig att reflektera över vad den kunde stå för. Vilka frågeställningar var mitt underliggande medvetande inne på? Och finns det här något att ta på som kan leda till några slutsatser?

Jag följer i drömmen en man som står i en hall med trappor till klassrum. Den pensionerade mångkonstnären tänkte att -”nu har jag haft ett så bra liv, så mycket framgång så nu kan jag återvända dit där allt började, läraren, och kanske förmedla det som fungerat bra i så många sammanhang”.

Så kommer den gamle läraren till klassen och möter eleverna. Han har oftast haft tålamod och kunnat tackla de mest arroganta och bångstyriga, men nu är situationen annorlunda. De flesta unga är fortfarande trevliga och härliga att jobba med men de avvikande är värre än vad han minns. Men han får igång eleverna att måla sin verklighet och hela klassrummet fylls med sådana teckningar som man sedan kan diskutera.

Så kommer han nästa dag in i klassrummet och alla teckningar är nedtagna (jo det var en lång dröm). Han får inte stöd av vare sig skolan eller föräldrar för sin metod att måla verkligheten och sina tankar.

I ett samtal med andra lärare hade man pratat om att inspirera elever genom att låta föräldrar visa upp sina betyg. Det föll ut så att de flesta föräldrar till de lågpresterande inte ville visa eller inte hade kvar sina betyg. Man drog då slutsatsen att dessa föräldrar själva som barn varit så dåliga i skolan att de varken ville eller kunde hjälpa sina egna barn.

Läraren tänkte att han själv som ung elev stundvis inte varit högpresterande utan snarare skolkat från skolan. Nu var han lärare så hur kunde man ha sådana fördomar om föräldrarna?  Han började parallellt att fundera över vad som var motorn till sin egen vändning. Och varför hade han innan vändningen uppfattats som en ganska besvärlig elev av många lärare? Han ställde så många frågor som besvärade en del. Tog väl för mycket plats kanske? Vips satt han som elev i skolbänken. Där läste han de böcker som gav honom svar. Så han blev frånvarande i klassrummet och brydde sig inte om läraren. Han märkte  i sin egenstudier att hur många frågor han än ställde så fanns det flera. Jo han försjönk i ett eget forskande och skapande. Sedan lämnade han klassrummet då lektionen var slut och övergav skolan.

Det skulle kunna ha uppfattats som ett misslyckande men drömmens slut var ändå inte tragisk. Det kändes befriande att lämna.

Denna dröm 20161015 fick mig att fundera. Och jag väljer att här nu fundera öppet.

Det stämde att jag övergav skolan för att bedriva forskning på det som intresserade mig. Och det stämde att hur många frågor jag än fick svar på så väcktes bara ännu fler. Bland mina barndomsvänner fanns det också de som övergav skolan och löste frågeställningen genom att droga sig. En av kompisarna sa just att när man var hög så ”fick man svar på alla frågor”.

Jag trodde honom inte och gör det fortfarande inte. Det enda jag såg var en duktig idrottare och skolelev som förlorade all ambition. Ambitionen och viljan till ansträngningen tycktes som utplånad. Fenomenet återkom bland andra vänner som rökte på. Jo de hade i stort sett blivit handlingsförlamade. Dessutom tillkom förnekelse och beskyllningar på omgivningen, dvs man tog inte längre något ansvar för sitt liv och hade förlorat sin moral.

Förträngningsmekanismen som tycks infinna sig hos missbrukare är tron på att man kan hantera missbruket. Ett uppseendeväckande fall redovisades i Dr Phil där en ung man kastats ut från sitt hem av sina föräldrar då de slutligen kände att situationen gått dem ur händerna och han levde nu som hemlös. Denne som det visade sig mycket arroganta man hade hamnat i en självförnekelse som gått så långt att han uppenbarligen trodde på sina fantasier. Han ansåg sig vara en gängrelaterad narkoman men kunde inte förstå nålsticken på magen utan beskyllde sina föräldrar för att ha drogat honom och sedan våldtagit honom. I samma veva ansåg han sig smartare och intellektuellt överlägsen samtliga närvarande inklusive Dr Phil. Jag gissar att samtliga i publiken tänkte samma sak och undrade, varför säger inte Dr Phil som det är:

Om du nu är smartare än alla här hur kommer det sig att du lever på gatan, inte har medel att klara dig själv och är underordnad ett gäng som bestämmer över dig?

Men nej Dr Phil sade inte de orden utan erbjöd sig att hjälpa honom. På Dr Phil Show finns mängder av fall som är snarlika och de alla tycks ha en gemensam faktor, knark. Ett problem som kan gälla för hela familjen och vara grunden till dysfunktionella relationer.

Idag med alla bokstavsdiagnoser dömer man människor till ett livslångt drogberoende. I min värld innebär det att man leker med elden och saboterar hjärnmedvetandets förutsättningar att finna balans. Det kan till och med vara så att en koständring förbättrar förmågan. Därför är det mycket angeläget att just holistisk medicin får resurser med forskning på kostens betydelse för hjärnmedvetandet.

Men tillbaka till drömmen, vad ville den säga? Ja det tycks som om mina reflektioner tog en egen väg bort från metoden att måla sin verklighet och sina drömmar. Varför upplevde jag att detta inte fick stöd när det så uppenbarligen, i drömmen,  hade god effekt för eleverna? Jag funderar också över hur en del av dessa unga och efterhand allt äldre vilsekomna, som hamnar i negativitet och pessimism och där några sedan inte ser någon annan uppgift i världen än att rasera för andra och förfölja dem som tycker eller tänker annorlunda än vad de själva gör. Människor som utvecklar sig till mobbare kan känna sig så underlägsna att de måste trycka ned dem som kanske har något de själva inte har.  Hur blir det om de målar sin verklighet?

Börje Peratt

”…Oss är en frälsare fri”

Freud menade att drömmarna är kungsvägen till det undermedvetna.

För mig har drömmarna fått en stor betydelse ifråga om idéer, visioner, kunskaper och som förmedlare av tänkbara framtida händelser. När det gäller det senare har det initierat en förståelse för möjligheten av ”sanndrömmar” och profetior.

Det har också inneburit frågeställningar om vem eller vad som förmedlar. Är det ett eget frigjort undermedvetet som plötsligt ”vet” så mycket mer? Är det ett kreativt centrum som fabulerar? En drömmakare som skapar dramatiska scenarior, sköna och befriande sammanhang eller frustrerande och rena skräckupplevelser?

Jag borde ha lärt mig behandla mina drömmar med respekt efter de profetior som kom i början av 2000-talet. De som förmedlat musik och lösningar på problem eller som skänkt idéer. Jag har också använt mig av dem, men andra mer svårtolkade släpper jag numer gärna. Jo det är inget annat än lättja och tyvärr kan det bestraffa sig. Så nu ska jag försöka reda ut de senaste två veckorna som har varit rena drömkarusellen.

En natt hade jag 5 drömmar och jag vaknade efter var och en av dem som för att få tid att skriva ned och bevara intrycken. Jag gjorde inte det, tyvärr, men minns några av dem sporadiskt. De jag mest förundras över är då jag flyger eller är utanför kroppen och ser mig själv och alla andra utifrån ett helikopterperspektiv. Sådana upplevelser har jag även haft under meditation och under kritisk kroppslig skada (UKU, Utanför kroppen upplevelse). Flera av intrycken är spektakulära och har varit livsavgörande då det bekräftats att det jag sett är högst verkliga händelser. Men hur är det möjligt?

Jo jag vill veta hur det är möjligt och det har lett mig in på möjligheten av ett ”oberoende medvetande”. Jag måste också acceptera ett antagande om att någon eller något på telepatisk väg förmedlar information. En sådan hypotes kan antas särskilt när det rör kunskap som jag omöjligen kan besitta men som plötsligt ges mig. När jag sedan kontrollerar fakta så visar det sig stämma. Detta har jag beskrivit i boken Tolv Sinnen. (Första upplagan från 2012 är utsåld). I andra utökade upplagan tillkommer en teoretisk modell och förklaring. (Tolv Sinnen:2,  2015)

Eftersom jag utsatt mig för kliniska test så kan jag backa till dessa då jag tvivlar på sanningshalten i mina erfarenheter. Jo, jag är djupt skeptisk och litar i detta fall i princip endast på mina egna kontrollerade upplevelser (Grounded Theory, GT). Det kan låta beskäftigt men det är inte heller helt sant. Andras anekdoter eller dokumenterade händelser som kan verifieras på ett trovärdigt sätt stärker mig i mina egna upplevelser.

Nu kommer jag till några av de senaste drömmarnas innehåll. Den ena var en skräckdröm där jag slogs mot vålnader. Jovisst det var obehagligt men istället för förlamande rädsla så tog jag strid och försökte helt enkelt ha ihjäl dem. Som om spöken kan avlivas … Kan inte annat än småle åt mig själv. Jag hade något slags spjut som tycktes bara gå rakt genom dem. Någon upplöstes men särskilt en tycktes det inte ha effekt på. Så vaknar jag och känner verkligen obehaget. Efteråt kan jag se det som att det är meningslöst att slåss med spöken. Eller så är det motiverat av att visa att man inte ger efter för sin rädsla. Jag kommer att tänka på Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren och repliken:

”Det finns saker man måste göra, även om det är farligt. Annars är man ingen människa utan bara en liten lort”

En annan ganska banal dröm handlar om en äldre man som tar mig handen och föreslår att han ska läsa den. Jag tycker det är obekvämt men för hans skull går jag med på det. Så går vi in på ett rum där han sätter sig två meter över mig utan chans att kunna se min hand och håller en föreläsning om hur man kan läsa händer.

Denna teorigenomgång pågår tills jag vaknar. Tablå! Några dagar senare ser jag en Dr Phil show där det handlar om en konflikt mellan skrikande och våldsamma makar. Dr Phil utlovar en metod efter pausen som handlar om hur makarna och alla andra ska kunna lösa denna typ av konflikter. Spännande naturligtvis.

Dock får man inte reda på något om metoden efter pausen. Först i slutet, till eftertexterna kommer det. En app! Ladda ned appen i din mobil så kan du få lösningen …? Tablå!

Jag tänker på hur jag i över 40 år har använt en modell för att bli medveten om och kunna lösa uppgifter och problematiker. Är drömmen en kritik mot min teoribildning? Men jag mässar ju inte, utan använder den direkt operativt som en kompass för att komma till insikt och finna vägar och den har ju visat på sådan potential för mig och andra att det inte finns någon tvekan om att den funkar. Så denna i mina ögon banala dröm ställer ändå frågor.

Nu kommer jag till denna morgon och den senaste drömmen. Ja, det är egentligen en text och en sång, närmare bestämt från en psalm.

”Kristus till jorden är kommen oss är en frälsare ….fri.”

Nej inte ”född” utan fri. Och denna text och melodi släpper inte taget den repeteras, som det känns, utan uppehåll. Ja du vet som när man får en populär melodi i huvudet och den snurrar runt utan att man blir av med den även om man skulle vilja.

Det kan vara bra att känna till att jag har en avsmak för vissa psalmer och dessa för mig alltför skenheliga sätt att porträttera ett förhållande till en Gud och till hans enfödde son. Den nämnda psalmen ovan är just en sådan. Så varför just den får fäste skulle kunna uppfattas som en provokation. Men inte just denna morgon. ”…Oss är en frälsare fri …”

Inte förrän efter frukost minns jag den rätta texten och då startar naturligtvis funderingar. Är det en slump eller finns det en mening? Kommer drömmen från mitt eget undermedvetna eller är det något annat? Om jag ska ta det som ett meddelande så vad avser det att, – Kristus har kommit och är fri.

Om det finns en andra sida som valt att informera mig om detta och som vet mitt skeptiska förhållande till religioner och att jag snarare är en andlig krigare än en som predikar försoning så skulle jag kunna tolka det som att denna ”kristusenergi” nu är lös för en uppgörelse alternativt frigörelse. Skulle då denna energi ta på sig frigörelsen eller har även jag och vi människor ett uppdrag? Och i så fall vilket?

Vad innebär fri i detta sammanhang? Fri till vad? Fri från vad?

Börje Peratt

Morgonen 20160816