Profetia om: Bill Gates?

Dannion Brinkley, veteran från United States Marine Corps, bästsäljande författare och entreprenör som har varit hospice-volontär i 33 år. Efter att ha tillbringat mer än 32 000 timmar vid döende veteraners sängar blev Dannion en förebild för alternativa metoder som kunde komplettera palliativ vård i slutet av livet. Dannion Brinkley har också i böcker beskrivit sina erfarenheter av flera NDE. Ska vi ifrågasätta Brinkleys redogörelse för hans NDE och hans påstådda profetior från 1975? Naturligtvis bör vi vara skeptiska och samtidigt är hans ”Box 12” intressant eftersom den ligger så märkligt nära Bill Gates, hans bakgrund och hans koppling till corona, WHO och vaccin idag.

Dannion Brinkley har beskrivit tretton profetiska visioner som han hänvisar till som ”kunskapsboxar” i sin bok ”Saved By The Light” publicerad 1994 efter att han fick en nära-döden upplevelse 1975. [1] I denna artikel presenteras ruta 12 och Bill Gates föreslås som den person som Brinkley refererar till som har likheter med den karaktär som omnämns. Brinkley beskriver honom som härstammande från Mellan Östern. Ja Bill Gates anfäder påstås härstamma från Israel. Jag har många judiska vänner och beklagar djupt de orättvisor och förföljelse som drabbat denna folkgrupp. Men förföljelserna skulle också kunna förklara om en drabbad familj bestämmer sig för att tvätta bort denna bakgrund. I bifogad länk påstås Gates ha gjort just det Länk en annan länk hävdar motsatsen: Länk.
Det är lätt att bli anklagad för rasism om detta lyfts fram men här finns ett intresse för att möjligen förstå hur Brinkleys vision beskriver denna karaktär. Varför Bill Gates inte beskrivs bland de rikaste judarna i världen skulle kunna bero på att hans släkt har konverterat till kristendom. I en sida (381) i den vetenskapliga boken Culturally Diverse Counseling: Theory and Practice av Elsie Jones-Smith beskrivs Bill Gates som ”framträdande amerikansk jude som utvecklat Microsoft.”

Börje Peratt

Den 12:e visionen av Dannion Brinkley: ”Teknik och virus”

KOLLAGE: Bill Gates, United States Department of Health and Human Services-Wikipedia Public Domain. Utsnitt av sidan 381 ur boken Culturally Diverse Counseling: Theory and Practice Av Elsie Jones-Smith

Den 11: e rutan var borta och jag var inne i den 12: e rutan. Visionerna tog upp viktiga händelser i en avlägsen framtid, från 90-talets decennium och framåt, då många av de stora förändringarna skulle äga rum. I den här rutan såg jag hur en biologisk ingenjör från Mellanöstern hittade ett sätt att förändra DNA och skapa ett biologiskt virus som skulle användas vid tillverkning av datachips. Denna upptäckt möjliggjorde stora framsteg inom vetenskap och teknik. Japan, Kina och andra länder vid Stillahavsområdet upplevde högkonjukturer som ett resultat av denna upptäckt och det ledde till resurser och möjligheter av otrolig storlek. Datachips som framställts genom denna process användes i praktiskt taget alla former av teknik, från bilar och flygplan till dammsugare och köksredskap.

Före millenniumskiftet var den här mannen bland de rikaste i världen, så rik att han hade ett strypgrepp på världsekonomin. Världen välkomnade honom ändå, eftersom de datorchips han designade på något sätt kunde hålla världen på rätt köl. Så småningom dukade han under för sin egen makt. Han började tänka på sig själv som en gud och insisterade på större kontroll över världen. Med den utökade kontrollen började han styra världen.

Hans härskarmetod var unik. Alla i världen blev enligt lag skyldiga att sätta in ett av hans datachips under sin hud. Detta chip innehöll alla individens personliga information. Om en myndighet ville veta något, var allt som behövdes att skanna det personliga chippet med en speciell enhet. Genom att göra det kunde det upptäcka allt om dig, från var du arbetade och bodde till dina journaler och till och med vilken typ av sjukdomar du kan få i framtiden.

Det fanns en ännu mer olycksbådande sida av detta chip. En människas livstid kunde begränsas genom att programmera detta chip för att lösa upp och döda honom med det virussubstans det var tillverkat av. Livstiderna kontrollerades på detta sätt för att kunna undvika de kostnader som ett ökande antal äldre belastade regeringar [och staters budgetar]. Det användes också som ett sätt att eliminera personer med kroniska sjukdomar som också tungt belastar det medicinska systemet. Människor som vägrade att få chips implanterade i sina kroppar blev utstötta och behandlades som paria. De fick inte anställas och nekades statliga tjänster.”

Källa

Räddad av ljuset

av Dannion Brinkley – Paul Perry

1) PARANORMAL BAKGRUND TILL BRINKLEYS PROFETIOR
1975, under ett åskväder, pratade Dannion Brinkley i telefon när en blixtnedslag träffade telefonlinjen och skickade tusentals volt in i hans huvud och ner genom hans kropp. Brinkley kastades över rummet och rapporterade senare att han såg sin livlösa kropp spridas benägen när hans dåvarande flickvän hittade honom och sjukvårdare anlände. Uppenbarligen desorienterad, i sin andeform ovanför scenen, undrade han vad spänningen handlade om, eftersom (som han uttryckte det) ”Alla var okej ….” Han såg auror runt alla i rummet förutom hans egen kropp nedanför – – en ganska stor antydan att han faktiskt var död.

När läkare förklarade Brinkley död på det lokala sjukhuset, fann han enligt uppgift att han – eller, närmare bestämt, hans andesjälv – reser genom en mörk tunnel mot en ängelväsen som ledde honom in i en ”kristallstad”. Där gick han in i en ”kunskapskatedral” där han visades 13 visioner, som finns i vad han kallade ”lådor”. Så kallade ”ljusvarelser” visade honom också 117 glimtar av möjliga framtida händelser, varav 95 har hänt (av hans räkning) inom början av 1998.

Brinkley återupplivades i bårhuset cirka 28 minuter efter hans död och gav senare en personlig redogörelse för sin nära-dödsupplevelse (NDE) i boken ” Saved by the Light ”, som först publicerades 1994.

Själens mörka natt

En ny artikel på encyklopedin Vetamera. För att läsa hela få referenser och boktips gå till LÄNK

Själens mörka natt är ett mentalt och emotionellt, psykiskt och fysiskt tillstånd som har beskrivits av kristna mystiker som Johannes av Korset [1] [2] och av terapeuter som Stanislav och Christina Grof i boken ”The stormy search for the self”.
Psykologen Roberto Assagioli har beskrivit att en sådan transpersonell upplevelse kan vara snarlik djup depression, men inte är en sjuklig företeelse utan i grunden en andlig process som kan leda till positiva insikter och resultat. Således en fas under en andlig-psykisk eller själslig utvecklingsprocess eller kris, som är snarlik djup depression men har andliga orsaker.

Denna artikelförfattares egen upplevelse och redogörelse:
”Själens mörka natt” varade för mig en hel natt som kändes som en evig nattmara i vaket tillstånd. Jag visste intuitivt att våndan inte var ”min egen” utan själens och att det var en uppgift som bara skulle härdas ut.  Jag kom i kontakt med en universell opreciserad och allmän känsla av vanmakt, sorg, upprördhet osv. Den övergick i olika faser och rörde specifika områden och trauman, ett tillstånd där svåra övergrepp och eller krig pågår som om jag såg och deltog mentalt i fruktansvärda strider. [3] Min i efterhand dokumenterade upplevelse av själens mörka natt fick fysiska konsekvenser som varade under en vecka. [4]

Karin Boye har beskrivit det så här

En ångest förföljer mig. Den sipprar ur jorden. Där våndas ett träd i tunga lager av jord. Å vind! Solljus! Känn den våndan: löften om doft av paradisunder. [5]

Drömfantasi eller vision?


Nattens dröm 20200804

Jag befinner mig på en plats där ett modernt möblemang kombineras med en teepee, ett klassiskt tält som nordamerikanska urinvånare hade som bostad, i vardagligt tal ”indiantält”. Där står även senare ett barntält i modern tappning.
Jag är ensam och inne i ett djupt andligt tillstånd och följer intuitivt ett slags meditativt program av kroppsliga rörelser, det är inte yoga men det närmaste jag kan komma för att förklara dem. Varje rörelse för mig längre in i ett medialt förhållande till mig själv, omgivningen och jorden. Jag har haft detta tidigare så jag kan känna igen det och tillitsfullt låta det ta över för att invänta tillståndet då något möjligen kan ske. Jag går längre och längre in i en transformering till nordamerikansk urinvånare. Processen är inte skrämmande utan kan snarare beskrivas som fullständig kontakt med alltet. I efterhand kan jag inse att det är en gåva av varsamhet. Det blir natt och nu befinner vi oss utomhus på en prärie omgiven av indianer och jag identifierar en huronhövding och undrar över vad han gör så långt hemifrån (han kommer norrifrån och har en annan kultur än jag) jag har inte klart för mig min eventuella stamtillhörighet och känner mig mer som en sioux. Dessa tankar är dock perifera men jag kan i efterhand ana att där på prärien sov nordamerikanska urinvånare från olika stammar. Så känner jag för mitt inre att något håller på att hända och tankens klarhet förebådar något hemskt som följs upp av en insikt i vanmakt, ”nu händer det”. Ett klart sken lyser upp natten och gör hela omgivningen osynlig på grund av det starka skenet, strax därpå kommer vinden, den orkanstarka blåsten som följs upp av vätebombens tillintetgörande våldsamhet. Jag hör inget men vaknar av den otäcka upplevelsen och försöker sedan somna om för att eventuellt få mer klarhet.
Jag är åter i en modern bostad med indiantältet och barntältet och åter inne i min meditation men avbryts av ett besök av två damer som tycks finna min existens tillräckligt intressant för att ställa en fråga om vad jag håller på med. Jag försöker störd av deras närvaro ge någon slags förklaring. Dock är de inte intresserade av mitt svar utan börjar prata om att det finns andliga kulturer på andra håll och en av kvinnorna intar en komplicerad yogaposition som hon mycket lätt tar sig uppifrån och sedan återtar som för att bevisa sin skicklighet. Det känns som att hennes personliga självhävdande står i vägen för ett utbyte och det känns också störande att ens försöka förklara. Jo jag har varit med om detta tidigare, en kvinna från fredsrörelsen som enbart kom för att lägga fram sina slutsatser utan att erbjuda sitt eget lyssnande. Det fanns helt enkelt inte där. Som om hon inte hade det tiden och därmed satte hon krokben för sig själv och det hon ville uppnå. Jag kände att nu var åter något på väg att klargöras men den processen avbröts av att sömnen stördes och jag vaknade. I vaket tillstånd undrar jag naturligtvis över om vätebombsliknande explosionen kunde vara en varning för att något liknande var på gång i Nordamerika eller på annat håll i världen. Tidigare sådana drömmar har varit mycket specifika såväl vad gäller händelse som plats dock inte tidsangivna. De kan sedan ha inträffat dagen efter inom någon månad men tsunamin inträffade först två år efter drömmen med uppgiften om att be för särskilt de barnasjälar som skulle drabbas.
Med denna insikt får jag be för de nordamerikanska urbefolkningens själar som skulle kunna vara utsatta för en utplåning. Under sin nuvarande president pågår en utradering av deras heliga områden och en naturförstörelse som omintetgör deras levnadsexistens.
På morgonen berättar min hustru om en våldsam explosion i Beirut som ödelagt hela hamnen och undrar om jag sett detta innan jag gick och lade mig men det hade jag således inte. Däremot är det ju ett sammanträffande att jag samma natt drömt om en våldsam explosion.
Jag kan inte påstå att detta är en vision utan snarare anta att det är en kreativ dröm. Detaljrikedomen påminner ändå om tidigare drömupplevelser som visat snarlikhet med senare verkliga händelser.

Börje Peratt
20200805

En bön för välbefinnande och lugn


Jag tänkte dela med mig av min meditation, bön inför läggdags och även inför situationer då jag önskar stöd. Oavsett du tror på en Gud eller ej så fungerar den ofta för mig.

Jag är i Gud
Gud är i mig
jag är tacksam för allt det Goda jag har
Jag är tacksam för allt det Goda som redan är på väg

Guds helande går genom min kropp
Guds helande når ut i alla mina celler
kärlek och ljus sprider sig inom mig
Jag är trygg och lugn

Jag ber om vägledning för att klara mina utmaningar
och får stöd då jag behöver det
Gud är i mig
Jag är i Gud

Man kanske kan tycka att det är väl mycket ego men om var och en mår bra så kan man också ge mer till andra.

Ofta bygger jag på det med att be för andra, från den egna familjen till vänner och deras hälsa och även ”fiender”. Jo jag kan be för att de ska finna ro och vägledning. Finner jag inre harmoni i förhållande till andra så tror jag att man också kan påverka sin omgivning.

Börje Peratt
Akvarell av undertecknad från Skagen 1992

Existentiellt nav – sökande efter förklaring och beskrivning

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hypotesen är att om det finns ett existentiellt nav som möjliggör förflyttningen från olika medvetandenivåer så kan det till en del förklara transpersonella upplevelser.

I samband med utvecklingen av en teori om olika sinnen oberoende av hjärnan och naturlagar såsom vi känner dem kom funderingar om hur detta kunde gå till. Vad var det hos psyket som band ihop tider och kopplingen till hela existensen?

I slutet på nittonhundranittiotalet försökte jag beskriva det som en hiss mitt i ett höghus och där man kunde åka upp och ned i olika våningar. Men detta var fortfarande en slags materialistisk beskrivning. Och därmed begränsande.

Kring 2010 fick jag kontakt med professor Matti Bergström vid Helsingfors Universitet och vi kom att diskutera huruvida det fanns en punkt eller flera i hjärnan som öppnade upp för andliga upplevelser. Han var neurolog och det var logiskt att han sökte en förklaring i hjärnan som han kallade Mandelbrotsjaget. Hans tankegångar kan sägas stämma med de upptäckter neurologen Kurt Goldstein gjorde som läkare verksam under första världskriget. Goldstein hade noterat att soldater som fått delar av skallbenet bortsprängda kunde vid beröring av vissa punkter i hjärnan uppleva i stort sett alla de sensationer som gäller för transpersonella upplevelser. Utanför kroppen, kontakt med andliga varelser och även med Gud. Goldsteins medicinska upptäckter kom att radikalt påverka hans uppfattning om människans psyke, vilket förde honom till ett samarbete med Abraham Maslow och utvecklingen av humanistisk och transpersonell psykologi.

Barnläkaren Melvin Morse stöder Goldsteins uppfattning att det finns ett anatomiskt centrum i hjärnan för NDU. Morse har nedtecknat barns Nära döden-upplevelse där de beskriver kontakter med ljus- och andevarelser (1991). Morse drar av detta inte slutsatsen att det finns någon kosmisk Gud, endast att Gud finns som företeelse i människans hjärna. (Tolv Sinnen sid 134f)

Jag har också fört en mångårig mailväxling med den amerikanske hjärtläkaren, forskaren och författaren Larry Dossey om liknande frågeställningar. För mig framstår Larry Dossey som banbrytande intellekt i beskrivningen av medvetande och själen. Han slutsats är att vi alla delar ett medvetande. Problemet för vårt intellekt är att omfatta dels ”Alltets” enhet dels tidlösheten, att allt sker nu. Naturligtvis kommer vi inte från tiden som en aspekt för vårt medvetande. Vi har ett igår, ett nu och ett imorgon.

Så vaknar jag denna morgon den 29 februari 2020 och får som en gåva uppleva och se det, som jag tolkar det, existentiella navet för mitt inre. Jag har varit med om detta förr så jag vet att det bara är att ligga still och låta budskapet manifestera sig och vara närvarande med fullt fokus. Jag kommer förhoppningsvis att kunna beskriva det i tavlor men till dess gör jag här ett försök med ord och några illustrationer.

– Jag hade vaknat och låg och funderade över vad jag skulle göra denna lördag. Låta mig vila bort den vilket inte har hänt på evigheter. Arbetet med filmer och böcker har inneburit jobb alla dagar i veckan, ja inte ens julafton fick ro. Så bland tre fyra möjliga verksamheter ställde jag frågan vad som skulle vara mest meningsfullt. Då framträdde ett blått rymdliknande nätverk som ett spindelnät men finmaskigare och rikare på detaljer. Plötsligt börjar det pulsera och ännu fler detaljer träder fram som att vara i en rymd och plötsligt passerar stjärnstoft och olikformade material.
Efter ett tag dras jag in i eller följer med pulserna mot ett lugnare centrum där allt tycks röra sig i ultrarapid. Någonstans anar jag att detta lugn slutligen kommer att vara helt stilla. Olika ”närbilder” visar sig som för att jag ska komma ihåg. Och jag börjar fundera hur det ska gå till att göra bilder eller måla detta. I samband med det upphör visionen. Bilspelet ovan ger en uppfattning om hur det såg ut.

Det jag såg till en början påminner om vad som hände när Jörgen Tranberg i en guidad meditation berättade om kraniosakral terapi och förde en grupp genom den process som leder fram till embryots första hjärtslag dag 21 i livmodern. Resan genom embryot var fantastisk. Det var som att åka med Lennart Nilssons vidvinkelskamera. Allt var mycket tydligt och jo jag kan i denna resa ha sett embryots utveckling inifrån. Tidigare viftade jag bort sådana upplevelser som fantasi. Men med alla bekräftade liknande iakttagelser måste jag hålla det för möjligt. Vid det första hjärtslaget, ett blått ljussken som en fotoblixt. Jörgen Tranberg bekräftade att det var så det gick till. De olika nyanserna i blått från det första hjärtslaget påminner om det jag upplevde denna morgon som en gåva att få en inblick i det existentiella navet.
Vad jag än upplevde denna morgon så gav det inga bilder av människor, jorden eller händelser. På detta sätt påminner det om resan i embryot men här också om en oändlig pulserande rymd. För ganska precis 20 år sedan hade jag en period av visioner både underbara och förskräckliga. Kan detta vara starten på en sådan period? Då började det med att moder jord visade sig och förvarnade om tsunamin.

Börje Peratt

Musikens helande kraft


Denna youtube är ett utsnitt från dokumentären

Dokumentären Alive inside – musiken och minnet, följer socialarbetaren Dan Cohen när han använder musik för att väcka minnen hos vårdhemspatienter med Alzheimers. IMDb
Att på det sätt som framställs i denna dokumentär återväcka människors minnen och historia är sensationellt, rörande och vackert.
Musiken är min religion och har alltid varit varit det här förstår jag varför.

Börje Peratt

Högsensitiv är inte detsamma som högkänslighet

Börje Peratt (selfie) vid Sagrada Familia

Begreppen Högsensitiv och Högkänslighet är idag sammanblandade som om de vore samma sak. Såväl terminologiskt som epistemologiskt är det förvirrande att blanda ihop egenskaperna. Terminologi innebär att använda rätt ord så att begreppet beskriver vad man avser. Epistemologi innebär att ordet får en kunskapsmässig definition. Det vill säga vad står sensitiv för och vad innebär känslighet.

Väl medveten om att känslighet kan användas på ett sätt som inte blandar in känslor utan enbart uppfattningsförmåga eller kvaliteten hos ett relä att tända och släcka ett ljus. Så låt oss göra ett försök att hålla isär begreppen för att dels förstå skillnaderna och dels underlätta för högsensitiva att förstå att man kan vara högsensitiv utan att vara högkänslig och tvärtom.

Sensitivitet av sensitivus {uttal: sensiti´vuss« ‘känslig’, ‘iakttagbar’; av sensus {uttal: senn´suss} ‘sinne’, ‘förnimmelse’.

Sensitivitet används som ett statistiskt mått som mäter tillförlitligheten hos testmetoder av typen binära klassifikationstest. Sådana testmetoder är bland annat vanliga inom medicinen, och ger svaret ”positivt” eller ”negativt” på frågan om förekomsten av ett visst tillstånd, till exempel en sjukdom. En testmetods sensitivitet är sannolikheten för positivt testresultat när positivt resultat är det korrekta resultatet.
Sensitivitetsanalys är studien av hur osäkerheten av hur resultatet från en matematisk modell eller ett system (numeriskt eller på annat sätt) kan fördelas på olika källor givet osäkerhet i hur dessa tas emot.

Dessa användningar av begreppet kan leda oss in på tanken om vad en högsensitiv person har för egenskap. Jag vill påstå att det handlar om synnerligen skärpta sinnen och högkänslighet kan rent av störa och förvrida varseblivningen och den särskilda uppmärksamhet som krävs. Till denna högsensitiva kapacitet kan föras förmågan att uppfatta medial information. Då tar vi ytterligare ett kliv som för de flesta handlar om trosuppfattning men som för dem som har denna högsensitivitet är i stort sett lika verklig som det man kan uppfatta med fysiska sinnen. Jag har benämnt dessa sinnen ”oberoende sinnen” och förklarat det med ett ”oberoende medvetande” dvs oberoende en fysisk kropp. Detta medvetande har inga rumsliga eller fysiska begränsningar vilket kan förklara bland annat telepati, prekognition och annan svårförklarad kommunikation och varseblivning. För säkerhets skull vill jag betona att alla högsensitiva har inte denna speciella slags sensitivitet men är högsensitiva i vardagen och det råder ingen värdering i detta. Uppfinnare, spejare, krigare, läkare, mekaniker, toppyrkesprofessionella måste alla vara högsensitiva om de ska kunna bli skickliga. En bilmekaniker som kan lyssna sig till fel i en motor antas (av Howard Gardner) ha en auditiv intelligens (audio = ljud).
En högsensitiv person kan bli ekvilibrist på fiolspel och träffa varje not rätt men utan emotionellt deltagande (högkänslighet) blir det enbart tekniskt.

Högkänslighet baseras på finstämda emotioner där samspel med omgivningen uppfattar övertoner som kan registreras av fysiska sinnen men som möjligen passerar hjärtat (som har många tusen hjärnceller sedan livet ännu inte utvecklat huvudets hjärna). Jag har beskrivit det som kroppens EKO sinnen. Dvs emotioner-kommunikation-orientering. Innan vi hade huvud och hjärna upplevde kroppen sin omgivning, via det sensomotoriska ”nuet”, där även mikroskopiska liv reagerar omedelbart på intryck. För dessa liv kan det handla om att äta eller ätas, att omedelbart söka skydd eller gripa tillfället. Dessa slags drivkrafter och känslor av hot, möjlighet och tillfredsställelse påverkar naturligtvis även människan och vi kan i kroppen känna av alla tillstånd från skräck till sorg till glädje och ledsenhet. Högkänslighet innebär också att omedelbart kunna känna av musikens finstämdhet, skådespelares trovärdighet, konstens storslagenhet osv. Det innebär i sociala sammanhang att som kompis, förälder, lärare och ledare kunna känna av stämningen och kunna ge rätt person bekräftelse eller stöd.

Dr. Elaine Arons bok ”The Highly Sensitive Person : How to Surivive and Thrive When the World Overwhelms You” [4] är översatt till – ”Den högkänsliga människan : konsten att må bra i en överväldigande värld” [5]. Det är en kontroversiell översättning inte bara av rubrik utan även av delar av innehållet. Engelskspråkiga författares uttryck är inte helt överensstämmande med svenskt språkbruk. Arons förklaringar gäller främst sensitivitet: Fackbegreppet som myntats för personlighetsdraget är ”sensorisk bearbetningssensitivitet” (sensory processing sensitivity, SPS). Ett citat bekräftar att det rör sinnen och inte emotioner. ”I am particularly sensitive to the effects of caffeine” således en fysisk reaktion och inte emotionell. Jag har inte sett att Aron på samma utförliga sätt diskuterar känslans känslighet (sensibility). Men det finns sådana beskrivningar som blandar emotioner och sinnen vilket jag kan tycka är olyckligt och bidrar till förvirring.

I min nu drygt 30-åriga forskning har jag funnit att vetenskapsvärlden domineras av en värdenorm som lyfter fram logik och undertrycker emotioner. Jag har fört fram förslaget om att balansera upp detta och myntat begreppet ”emologi” för att kunna klargöra skillnaden mellan känslor och tankar och samtidigt jämställa betydelsen av emotioner med logik.

Hjärtats rytm och eventuellt även andra ljud kan ha påverkat barnet redan i magen. Förälderns vyssjande och sjungande blir ljud som utvecklar känsla för rytm och musik. Det är inte bara musiker och kompositörer som är musikaliskt intelligenta, utan även språkbegåvade, sångare och dansare som alla förädlar uttrycket via emotioner. Samspelet och träningen av sensitivitet och känslighet utvecklar varandra. Musikalisk träning påverkar hjärnans utveckling och ökar rent av den logiska intelligensen (Trainor & Fujioka, 2006). Integrering av bildundervisning stimulerar kunskapsutveckling (Hultdin & Rehn, 2009).

Samspel mellan högsensitivitet och högkänslighet

”Kompetenta och sociala ledare låter ”melodin”, ”flödet”, empatin och intuitionen vägleda dem. De vet mycket väl vad som gäller, vilka fakta som behövs men behöver dem inte som skyltar på vägen. De eftersträvar snabbast möjliga lösning och åtgärd för att inte låta problem bestå.
Specialisten har stöd i mästarens logiska och sinnliga förmågor och använder erfarenheter för att utveckla det man är bra på. Erfarenhet förkortar beslutstiden och skapar nya sätt som gör att man särskiljer sig. Mästare drivs av en hög kreativitet som är jämförbar med en slags översinnlig klarsyn. Mästaren upptäcker sammanhang snabbare än någon annan och förmår dra slutsatser och uttrycka dessa sammanhang på antingen ett verbalt, bildligt, musikaliskt eller fysiskt sätt som är extraordinärt. Mästare tar tillvara på stundens ingivelse och omvandlar den till stor konst. [1] sid 152

Harald Jørgensen, professor i musikpedagogik vid Musikhögskolan i Oslo kom 1988 med en framställning på temat musikupplevelsens psykologi där han tar upp det Maslow benämner Peak experience (höjdpunktsupplevelse) den extraordinära eller extatiska musikupplevelsen som ger ett förändrat medvetandetillstånd.

Alf Gabrielsson, professor emeritus i psykologi i Uppsala genomförde en liknande undersökning. -”Upplevelsen av musik som central för förståelse av emotionernas betydelse”, där han sammanställer korta berättelser om starka musikupplevelser -”Musiken träffar hjärtat. En ton, ett ackord ger känslan. Det är individens upplevelse i en viss situation som avgör. De vanligaste reaktionerna är glädje och en upprymdhet som gränsar till eufori. -”Man är omedveten om kropp, tid och rum. Man förlorar kontrollen, blir överraskad, tagen, drabbad, överväldigad. Det utlöser tårar, rysningar, kalla kårar, gåshud. Ibland stegras intrycken som går utöver det vanliga fysiska medvetandets varseblivning och istället närmast kan beskrivas som upplevelser hos ett transcendent medvetande.”
En blåsare beskriver hur han lättar och svävar ovanför ensemblen där spelandet går av sig självt (Starka musikupplevelser 2009). Det är närmast att likna med en ut ur kroppen-upplevelse (Out of Body Experience).”[2] sid 126

Roger Sperry amerikansk neurovetenskaplig forskare belönades med Nobelpriset 1981, för sina upptäckter om hur hjärnans olika halvor interagerar. I samband med operationer av patienter med epilepsi upptäckte han att hjärnhalvorna har olika funktioner. Den vänstra är mer analytisk och den högra är mer kreativ. Dessa båda hjärnhalvor kommunicerar också med varandra. Idag vet vi att vänster hjärnhalva samverkar med höger för att kunna ge en helhetsbedömning. Vi kan sakligt mäta och förstå vissa detaljer med logik men vi upplever med emotionerna. Båda behövs för att utveckla kvalitativa omdömen. En maskin kan klara av att larma vid för hög halt av giftig gas eller vid brand men kan inte ge en fullständig beskrivning av vad som händer. Inte ens en TV monitor kan ge hela bilden.

”Klarsynen ger också impulser till nya idéer och till utveckling. Uppfinnare kan berätta att de sett lösningar visa sig i bilder som de absolut inte har tänkt fram. Även matematiker och fysiker vittnar om hur rätt svar på en problemställning har presenterat sig som märkliga figurer eller i musikaliska termer, men inte i siffror. Antagligen är det denna slags mystik som också Einstein med flera anspelar på.” [2]
”Om jag inte vore en fysiker, skulle jag förmodligen vara musiker. Jag tänker ofta i musik. Mina dagdrömmar är musik. Jag ser mitt liv i form av musik … Jag får ut mest glädje i livet av musik.” (Einstein)
”Fantasi är viktigare än kunskap. För kunskapen är begränsad, medan fantasin omgärdar hela världen, stimulerar framsteg och föder utveckling.” [2][3] (Tolv Sinnen, sid 192)

Börje Peratt

Referenser

1) Peratt, B. Succébo – Fröet till Framgång (april 2011), Visam. Libris 12158205. ISBN 978-91-977880-1-4
2) Peratt, B. (2015) 2:a utökade upplagan, Tolv Sinnen 2:a, Visam. Enebyberg. ISBN 9789197788076
3) ”What Life Means to Einstein”, The Saturday Evening Post, 26 Oktober 1929.
4) Aron, Elaine, The Highly Sensitive Person : How to Surivive and Thrive When the World Overwhelms You, SBN10 0008244308 Länk
5) Den högkänsliga människan : konsten att må bra i en överväldigande värld Länk

En medial afton i februari 2019

Relief på f.d. stadshotellet i Södertälje med motiv från rysshärjningarna, skulpterad 1940 av Hugo Borgström. (Wikicommons)

Häromkvällen inträffade en upplevelse som kan beskrivas som transpersonell, telepatisk, medial och naturligtvis som en stor dos fantasi. Alldeles oavsett vilket blir det här en del av mina nedskrivna erfarenheter. För 30 år sedan nedtecknade jag motsvarande händelser i dagböcker för att både samla (empiri) och försöka förstå eventuella fenomen, några av dessa presenterade i 12 sinnen.

Att sjunga och sjunga bra är en gudagåva för ens egen och andras njutning. Att vara medial kan uppfattas som en gudagåva av en troende omgivning men som något märkligt och ibland smärtsamt för den som fått ”gåvan”. Det har också blivit ett begrepp som liksom andlighet irriterar dem som inte tror. Frågan är om primitiv inskränkthet ska utgöra värdenormen för vilka ord som få användas.  Vi ser på TV hur människor som ”Long Island Medium” tycks kunna få kontakt med ”andra sidan” och som förmedlar information som upplevs försonande och tröstande för de levande. Så det finns en bred acceptans och samtidigt antar jag, en lika bred skepticism vilket är förståeligt då jag själv omfattar den trots att jag uppenbarligen är utsatt för fenomenet.

En deltagare berättade denna kväll i februari 2019, ett minne från en konferens 2014 i Arizona, då en rad märklig incidenter ägde rum på en bussutflykt och senare på en middag uppstod ett samtal kring några stenar som hon köpt uppe i bergen. Plötsligt blev en man vid samma bord mycket intresserad, det fanns ett samband med judisk historik vilket var hans forskningsområde. Han berättade om en speciell ritual omfattande artefakter som man inte kände till användningsområdet för och det var ju så länge sedan, flera tusen år. Då säger hon till mannen, – ”jag vet en som kan berätta…” och så vänder hon sig till mig. Jo plötsligt är det som att jag upplever mig vara i ett heligt rum mer än 2000 år tidigare. Och jag berättar vad jag ser. Hon sa att hon ångrar att hon inte skrivit ned allt eftersom jag i efterhand hade svårt att minnas. Så då tänkte jag att jag åtminstone ska skriva ned den aktuella upplevelsen i februari 2019 som också tycks innebära en historisk förflyttning, nu ganska precis 300 år tillbaka i tiden.

Somliga som fått ”gåvan” kan undertrycka den av olika skäl inte minst skepticismen både från sig själv men mest av allt oron för hur omgivningen uppfattar det. Så för egen del får det bli sparsamt med sådana här exkursioner. Hitintills har det dock visat sig ha en nästintill förutbestämd tajming.

Häromkvällen samlades således en dryg handfull människor intresserade av fenomenet och nu berättar jag utifrån min egen upplevelse vilken inte alls säkert är den samma som de som var med. Men detaljer i det jag upplevde eller som vi ibland säger ”fick till mig” är för mig viktigt att få vetenskapligt validerat, via faktiska bevis. Så låt mig berätta.

Området vi besökte har jag mig veterligen ingen association till och har mig veterligen aldrig varit där förut. Visste inte ens om just detta område även fast jag måste ha passerat det på motorvägen. Det ligger dessutom på andra sidan stan från där vi bor och är en sällan besökt region. Det ligger i ett kuperat backigt område och i en slags sänka så jag gissar att man inte ser det från håll.

Så fort jag kom in i huset fick jag som en förtätad energi att ta mig genom och ett tungt block över huvudet. Syrebrist, trötthet, sockerbrist, nej inget av det kände jag igen, detta var något annat.

En av deltagarna nämnde att hon upplevde att den plats hon bodde på, i närheten, var hemsökt och jag fick omedelbart bilder av ett stort antal människor som krigade och dog, det var som en slakt. Jag nämnde det med några korta ord och sa att det nog rörde 1700-talet och förblev sedan tyst.

Jag satt på en stol med en vägg bakom mig och inga människor i direkt närhet. De andra satt och pratade ganska länge och tyngden över huvudet försvann inte så jag tänkte att ikväll händer inget mer. Plötsligt kändes det som att något krafsade mig i nacken, jag vände mig om, nej inget öppet fönster och ingen växt. Krafsande blev alltmer intensivt, så jag gör som man gör vid dylika möjliga transpersonella kontakter, ställer frågan: Vem där? Ett mörkt (sotigt) ansikte dök upp för mitt inre. Bakom sotet en vit man med långt krusigt hår och bister eller ledsen uppsyn. Han hade en konstig huvudbonad och jag kunde inte göra något förståeligt av det. Så bad han om försoning och jag kunde se att han var en soldat som förgripit sig på oskyldiga och sotet kom från en gård eller ett hus som han satt i brand.

Så fick jag en bild av att han satt på en häst med långt gevär och en sabel och han förmedlade att han är rysk soldat men ingen kosack som om kosack vore ett svärord. Jag berättade för de andra om mannens bakgrund och utseende och att han kom med en rysk skvadron (?) i början av 1700-talet ombord på skepp som utgått från plats som jag förstod det skulle kunna vara Baltikum. Han hade deltagit i ett stort slag i det område där vi nu träffades.
Kvällens värdinna satt med något förvånad blick och det var fullt förståeligt skulle det visa sig. Någon frågade om jag kunde beskriva utseendet. – ”Ja han har ingen militärisk huvudbonad som jag känner igen, den är som en toppluva med vikt topp och en tofs som hänger ned.”

En annan deltagare sade att – ”den skyddar ju inte i strid och det liknar mer något franskt”. Jag fick en fråga om hans namn och uppfattade det som Boris.

Hemkommen googlade jag på ryska armén 1700-tal och upp kom Tsar Peter den Store vars arméer härjade svenska Östersjökusten 1719-1721. Jag fann en bild som stämde väl med det mediala besöket. Den annorlunda mössan var som jag hade sett den och soldaten tillhörde Tsar Peters armé som deltagit i rysshärjningarna.

Dagen efter sammankomsten bekräftades det att den ryske generalen som ledde fälttåget var Fältmarskalk Boris Sjeremetev. Bild Häst

Men det märkliga slutar inte här. Värdinnan berättade att hennes man regissören, höll på med ett teaterprojekt som handlar om ett slag mot ryssarna som ägt rum i närheten. Han kämpar med finansiering och har svårt att få ihop det vilket gjort honom aningen frustrerad. Jag hade ingen aning om hans projekt och synkroniciteten är som oftast i sådana här sammanhang märkligt överensstämmande.

Visst kan man förklara min upplevelse med telepati men är det mindre märkligt?

Börje Peratt

Tolv Sinnen 2:a upplagan

Himlen finns på riktigt – Heaven is for real


Heaven Is For Real, (Himlen finns på riktigt): Är en bok som bygger på den sanna historien om en liten pojkes berättelse om hans resa till himlen och tillbaka. Historien handlar således om en nära-döden upplevelse (NDU) hos familjen Burpos treåriga son Colton. En film baserad på boken hade premiär i USA den 16 april 2014. TV3 Sverige visade filmen 3 januari 2019.

Den treårige pojken Colton insjuknade i bukhinne­in­flam­mation och läget blev kritiskt. Människor i det lilla samhället samlades för att be för prästens son och trots att den tekniska utrustningen på sjukhuset indikerade att Colton dött vaknade han efter en stund upp. Hemkommen frågade mamma Sonja: – ”Kommer du ihåg sjukhuset, Colton?” Colton svarade – ”Ja, mamma, jag kommer ihåg. Det var där som änglarna sjöng för mig.”

Under månaderna efter opera­tionen kunde Colton i förbifarten nämna möten och händelser som han omöjligt kunde ha sett eller upplevt i verkliga livet. Han berättade för sina föräldrar att han lämnade sin kropp under operationen – och beskrev vad hans föräldrar gjorde i en annan del av sjukhuset under tiden han blev opererad. Han berättade med ett barns avväpnande oskuldsfullhet om hur han besökt himlen och återgav vad han hört från människor där som han aldrig träffat i sitt liv och beskrev händelser som skedde innan han föddes. ”Ingen är sjuk och ingen har glasögon.”

Trots familjens och faderns starka kristna tro hamnade familjen i en existentiell kris av skepticism och fadern hittade på sin jakt efter förståelse en sida på Wikipedia som beskrev NDU som hallucination. (Wikipedia drivs av nyateister och skeptiker så det är inte märkligt med en sådan förvillande förklaring. Länk1, Länk2, Länk3)

Colton berättade att han mött farfar Pop, som dött innan Colton föddes, men kände inte igen honom från ett foto där han var gammal. Först då pappa visade hur farfar såg ut som ung kände Colton igen den han mött i himlen. Han berättade också om mötet med sin ofödda storasyster som inte hade något namn för att hon fick aldrig något eftersom föräldrarna inte visste att det var en flicka då hon låg i magen. Han förvånade också sina föräldrar genom att i detalj beskriva historiska händelser från texter i Bibeln, trots att han ännu inte lärt sig läsa.

Efter Coltons berättelse om Jesus visar hans skeptiska far sin son flera kända bilder på Jesus och frågar Colton om han kan identifiera vilken som var Jesus. Colton förnekar dem alla. Inte förrän i slutet av filmen ser man hur fadern googlar på nätet och hittar ett ansikte målat av ”en ung litauisk tjej” men tittarna får aldrig veta vem flickan är och hur exakt hennes bild hänvisar till Coltons ”vittnesbeskrivning”.

Akiane Kramarik sitter bredvid sitt porträtt av Jesus, kallad ”Fredsprinsen.” (Foto: Marketersmedia.com)

Coltons beskrivning av Jesus ögon visade sig också stämma överens med en Akianes visioner om Jesus som hon målat dem. ”Jesus ögon är blågröna!”

Boken gavs ut i USA 2010 och låg 115 veckor på New York Times bestsellerlista. Den är skriven av pojkens far Todd Burpo i samarbete med Lynn Vincent och publicerades av Thomas Nelson Publishers. Mer än 10 miljoner exemplar hade sålts 2014.

Berättelsen ger naturligtvis tyngd åt kristna rörelser men framför allt är den ett kärleksbudskap.
Personligen förstår jag den skepticism som drabbar människor som förnekar ”himlen” och även ifrågasätter NDU som en verklig möjlighet att se bortom livet. Det tog mig många år att förlika mig med mina egna upplevelser efter en svår bilolycka.

Börje Peratt