Från ”Trial and Error” till ”Försök igen”

Borje Peratt_Försök igen_Try again_omslag_web

Försök igen presenterar tredje delen av forskningsprojektet ”Medvetandets uppkomst” och planeras till sommaren 2014.

Denna del handlar om en mer handfast problemställning och kan därmed ses som mer näraliggande än de övriga två (del 1, del 2). Denna tredje del rör (miss-)uppfattningen om ”trial and error” och hur vi förhåller oss till oss själva och varandra i både den sociala processen och lärandet. (Första gången upplagd 14 aug 2013)

Trial and error (svenska: ”försök och misstag”) är tron på en metod som slumpmässigt löser problem. Den kännetecknas av upprepade, varierade försök som fortsätter tills man lyckas eller tills man ger upp.

Sättet att lära in betraktas som en osystematisk metod som inte använder insikt, teori eller organiserad metodologi. Principen är densamma som ligger bakom tron på naturligt urval inom evolutionsteorin.

Enligt denna trosföreställning utvecklas livet slumpmässigt och utan eftertanke.

Denna behavioristiska teori ifrågasätts och i den kommande boken Försök igen reder jag ut och förklarar olika värderingar bakom såväl trial and error som andra metoder. Här följer ett kort utdrag

Trial and error som en form av inlärning studerades av den amerikanske psykologen Edward Thorndyke. Enligt W.H. Thorpe, utvecklades termen av C. Lloyd Morgan efter att ha provat ut liknande fraser ”försök och misslyckande” och ”försök och praktik”.

Vid inlärningsförloppet elimineras undan för undan felaktiga eller ineffektiva beteenden därför att de inte leder till framgång.

Enligt Morgan, bör djurens beteende förklaras på enklast möjliga sätt. Om beteendet verkar antyda högre mentala processer, kan det förklaras av trial and error lärande. Morgan tränade sin hund att öppna grinden, vilket enligt Morgan kan missförstås som en insiktsfull handling. Morgan menade att det enbart handlade om att ge hunden godis och belöningar då den klarade av rätt beteende. Han menade att ingen insikt krävdes av hunden. Mot detta står fåglar och djur som lär sig öppna och ta sig förbi hinder utan att först bli tränade.

Thorndyke utvecklade teorin samtidigt som Ivan Pavlov i Ryssland utförde experimenten med betingade reflexer hos djur och lade grunden för behaviorismen. Thorndikes viktigaste observation var kanske att lärande främjades av positiva resultat. Dessa slutsatser har senare förfinats och utvidgats genom BF Skinners operant betingning.

Trial and error kontrasterar mot en strategi med insikt och teori som drivande motiv, exempelvis ”guidad empirism”.
När man börjar förklara det i termer av heuristisk metod för problemlösning, innebär det att stegvis eliminera det ena alternativet efter det andra, tills man har lösningen på ett problem. ”Generera och testa”, ”gissa och kolla”, ”öva och pröva”. Då är vi inne på ”Försök igen”!

Värderingarna bakom tron på trial and error marginaliserar individens intentioner och avsikter. Metoden inom idrott går ut på att manipulera genom belöningar eller bestraffning. Därmed finns risk för en dold agenda. När trial and error genomförs utan att individen ges möjlighet till eftertanke får vi den militära drillen, korvstoppningen i skolan och löpande band principen.

Bristen på medkänsla är i grunden avhumaniserande och orsakar ett förminskande av individen. Det har lett till svåra kränkningar och till katastrofala effekter både privat och sportsligt.

Despotmentaliteten genomsyrar hela idrottsvärlden. Det är tragiskt då vi ser det i klubbar på lokal nivå. Tyvärr återupprepas således mönstret ännu idag. Att kräva ordning och disciplin och ha höga mål är inte samma sak som att bränna ut och bryta ned människor.

Det auktoritära tränarskapet förekommer överallt. Ett motiv är kontroll för att nå framgång. Ett annat är makt. Det kan kallas för despotmodellen. Tichonov ett välkänt exempel i sovjetiska hockeylandslaget. Problemet är att i slutändan blir det kontraproduktivt. Tichonov fick till slut inte en enda NHLstjärna att spela för Sovjet så länge han var förbundskapten. En svensk kvinnlig elitfäktare fick av sin östeuropeiska tränare bara höra kritik. Hon bytte tränare och återvann glädjen.

Béla Rerrich – den positiva förebilden
Béla Rerrich från Ungern är ett lysande exempel på en tränare som kombinerade respekt, inkännande och kvalitet. Under de olympiska spelen i Melbourne 1956, där hans lag tog silver i värja, bröt Ungernrevolten ut. Rerrich beslöt att inte återvända till hemlandet. Han bosatte sig i Sverige och fick stor betydelse för utvecklingen av fäktkonsten här. Béla personifierade den uppmuntrande tränaren som också var noga med disciplin och ordning. Hos Béla fick man lära sig ta av sig skorna, göra flêche och framförallt vara ombytt och i tid till dagens övningar. Han var lika engagerad oavsett det var en nybörjare, obegåvad eller en elitfäktare. Alla som har haft glädjen att träna inför honom minns honom med respekt och värme. Jag fick möjligheten att återstifta bekantskapen med honom då vi gjorde TV-serien Pep Talk för Sveriges Television 1986. Djurgården har instiftat en minnesfond till hans ära.

Utdrag ur boken ”Försök Igen” . Den beräknas komma under 2014.

Såg en annan artikel som gjorde mig glad ”Gammal stöt med öga för fäktning”.

Försök igen är tredje boken i trilogin där följande två böcker är utgivna: Succébo-fröet till framgång (2011) och ”Tolv Sinnen” (2012).

Börje Peratt
LinkedIn

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s