Utmaningen att förklara medvetandet

Utmaningen rör ”Det hårda problemet”, ”kropp-medvetande-själ”-problemet. Att beskrivande förklara dessa tillstånd och upplevelser anses inom delar av vetenskapen som mer eller mindre omöjligt, det benämns Qualia.

Qualia är ett filosofiskt begrepp för den subjektiva fenomenvärlden; qualia är den subjektiva kvaliteten hos medvetna upplevelser. Det vill säga de känslor eller upplevelser som påstås inte gå att beskriva, såsom till exempel smaken av choklad, upplevelsen av färgen rött eller fysisk smärta.

Hur qualia skall förstås utgör ett centralt problemen inom medvetandefilosofin, då det ofta ses som ett fundamentalt problem för materialistiska (fysiska) förklaringar av kropp-själ-problemet. Det antas därmed att qualia inte går att förklara neuro- eller kognitionsvetenskapligt.

Jag håller med om att man inte kan förklara kropp-själ-problemet materialistiskt därför att det är just en ickematerialistisk frågeställning. Men däremot är Det hårda problemet en fysisk frågeställning som går att förklara med fysiska begrepp och neurovetenskapligt. Det är således angeläget att hålla isär Det hårda problemet och ”kropp-själ-problemet” eftersom de är två helt olika problem.

Jag antar att tillkortakommandet kring detta kan bero på att man inte utgått från medvetandets ursprung och olika grader och dimensioner. Det finns några försök i den vägen som jag tar upp i boken Tolv Sinnen från 2012 och har utvecklat det innehållet i uppföljaren ”Om Medvetandets Uppkomst och 12 Sinnen” som kommer ut i slutet av 2014. Den enklaste förklaringen av teorin är att dela upp medvetande i ett kroppsmedvetande och ett hjärnmedvetande, där det senare har utvecklats utifrån kroppens medvetande. Men det finns också ett medvetande som är helt oberoende kropp och hjärna och som även interagerar med kropp och hjärna. Jag kallar det ”Oberoende medvetande” (OM). Förutsättningen för interaktionen mellan OM och kroppen anger jag tills vidare som ett existentiell nav. I min teoribildning är det en verklig nöt.

När det rör Qualia och erfarenheter antar jag att dessa varseblivningssensationer har ett ursprung i livets uppkomst och det som jag benämner kroppsmedvetande. Det varseblir utifrån kroppens EKO sinnen (Emotion-Kommunikation-Orientering). Denna hypotes förutsätter antagligen en cellintelligens och denna frågeställning är trots sin uppenbara betydelse, knappt märkbar inom naturvetenskapen. Istället ligger fokus på andra former av intelligens, hjärna och teknik. [1]

Åter till Qualia. I den teori som jag anvisar förklarar jag Qualia i termer av kroppssinnen som sannolikt fanns som medvetandets byggstenar redan i det fysiska livets begynnelse. Detta har jag utvecklat i boken Succébo – Fröet till Framgång (april 2011).
Om vi betraktar dessa upplevelser som naturliga överlevnadsfunktioner så kan vi se att smaken var en nödvändighet för att inte få i sig ogynnsam föda. Smak har således ett direkt och avgörande inflytande på val av föda. Vi har namngivit sådana egenskaper i vårt språka för att kunna kommunicera surt, sött, salt och smak-kvaliteter utifrån känselintryck av olika sorter såsom, honung, kanel, blåbär, korn osv. Men människan är inte ensam att marknadsföra sina smakupplevelser. Karl von Frisch fick 1973 Nobelpris för sina beteendestudier av bin. Han tolkade bins komplicerade danser och beskrev dem som ett sätt att kommunicera. Biet har en högt utvecklad förmåga att informera om sina fynd av nektar flera km från bikupan och kan med sin dans berätta för andra bin, var den finns, vilken kvalitet den har, hur mycket och vilken sort det är. (Sidan 180 Tolv Sinnen, 2012.)

I Qualiavärlden anser man att också att färg och fysisk smärta är näst intill omöjliga att förklara. Även här återfinns markörerna redan i livets ursprung. I begynnelse blev färg avgörande för signalsystem och kan antas inledningsvis ha funktionen som antingen avvisande eller attraherande. För att kunna uppfatta dessa signaler krävs att kroppen ska kunna varsebli dem. Om det nu inte fanns ögon hur kunde dessa kroppar ändå registrera dessa signaler och kommunicera tillbaka? Hudsinnet har receptorer som känner av olika frekvenser. Samtliga dessa har utgångspunkten i tre grundfärger eller primärfärger sannolikt rött, blått, gult som kan framställa alla andra färger (varsågod att testa denna hypotes). [2] När det rör kroppens upplevelser av smärta och njutning härstammar de från Emotionssinnet, ett sinne som naturvetenskapen ännu inte namngivit eller rent av accepterat (varsågod att testa denna hypotes). Även emotionssinnet har sitt embryo i de första liven och är initialt en ren skyddsmekanism för att undvika skada. Med detta följer erfarenheter och utveckling av minnen.
Med utvecklingen av befruktningsförutsättningar utvecklas positiva emotioner såsom njutning och tillfredsställelse och därmed följer omvårdnad, empati, kärlek osv som förutsättningar för släktets fortlevnad. Med upplevelse av skada följer alla negativa emotioner, ilska, hat, hämnd. Med förutsättningar för överlevnad utvecklas aggressionen varken ond eller god utan nödvändig för viljan och för att få något gjort på gott och ont. Möjligen är aggressionen livets mest ursprungliga drivkraft och då fick Freud rätt. Men utan den villkorslösa kärleken skulle inte livet ha överlevt så frågan är vad som kommer först eller om båda uppstått som parallella förutsättningar eller rent av ingår i en oändlig intelligens som kan transformeras till liv.

Börje Peratt
Börje Peratt officiell hemsida

Kommentar

1) Artificiell intelligens innebär en ambition att eftersträva hjärnans intelligens och att skapa sådana lösningar som robotifierar intelligens. Förutom etiska komplikationer kan en sådan teknik aldrig bli medveten eller göra fria val. Att det ändå finns en sådan viljeinriktning får till konsekvens att man stimulerar forskning som vill lyfta fram att människan inte har annat än ett hjärnmedvetande som är opålitligt och styrt av enkla stimuli. Det finns en politisk ekonomisk vilja att låta ett artificiellt medvetande ta över vissa beslutsfunktioner för att undvika mänskliga misstag och få kontroll över vissa funktioner.

2) En primärfärg är en av de färger man utgår från vid färgblandning. Man använder olika primärfärger vid additiv färgblandning (där varje färg tillför ljus) och subtraktiv färgblandning (där varje pigment tar bort ljus):
Vid additiv färgblandning, till exempel inom television, använder man oftast primärfärgerna rött, grönt och blått (förkortat RGB).
Vid subtraktiv färgblandning, till exempel vid tryck, använder man oftast primärfärgerna cyan (grönblå), magenta (blåröd), gul och svart (förkortat CMYK). CMY är komplementfärger till RGB.

Börje Peratt artiklar 1 -31 okt 2014

Annonser

4 comments on “Utmaningen att förklara medvetandet

  1. Intressant, men jag reagerar för formuleringen ”kropp-medvetande-själ”. Det är ett språkligt problem. Våra språk är ju anpassade efter de idéer och föreställningar de skall beskriva. När dessa glöms bort lever formuleringarna kvar och skapar förvirring.

    Exempel: Jag skriver på min blogg om Blicken, det där osynliga och ryggpetande organet som vi sträcker ut och berör (betraktar) världen med. Det är ett annat namn på medvetandet.

    Titta på ”Ormgudinnan från Kreta” http://sv.wikipedia.org/wiki/Knossos
    och på den gotländska bildstenen http://www.guteinfo.com/?id=1832

    Du ser Moder Jord som håller i medvetandets två ormar, dels den logiskt grubblande själen, som odlar frukt i Kunskapens Träd, dels den helt ologiska anden, som sysslar med värderingar, d.v.s kärlek och samvete, eller moral och estetik.

    Anden är värdenihilismens särskilda hatobjekt: ”Finns inte!” I nutida filosofi blandas själ och ande samman. Men själen hanterar det ordnade Kosmos och anden ägnar sig åt det filosofiska Kaos, det oberäkneliga, som i egyptisk myt uppträder som himmelsguden Nun, solguden Ras far.

    Ra, medvetandets ljus, klättrar upp på sin far och sätter sig över Honom, varpå Nun vredgas och slänger ned solen i underjorden genom en avgrund i väster.

    Nun är också namn på Josuas far (nämns drygt 30 ggr i GT). Hebreiska Josua, Mirjam och det arameiska Cefas översätt i NT till grekiska namn: Jesus, Maria och Petrus.

    Anden ger liv, är grammatikaliskt femininum i semitiska språk och kan heta Eva. Själen heter Lilith och är som intellekt Nazismens och andra demoners moder. Moder Jord är materien och jord heter adamá.

    Jag vet inte vilket av mina drygt 100 inlägg jag skall föreslå som lämplig att presentera min hypotes om forntidens tänkande, kanske denna http://christerbroden.wordpress.com/2014/04/15/jakobs-familj/
    eller också börjar du med första början https://christerbroden.wordpress.com/2013/11/20/197/

    Jag tror att man måste ha lite idéer om forntida tankar, för att inte komma i konflikt med vårt ärvda språk, när vi använder det för att tala om sådana här saker.

    • Tack Christer, för ditt genomarbetade inlägg. Det finns termer som är etablerade inom den akademiska världen. Somliga kanske bara har tiotalet år på sig såsom ”The hard problem” myntat av David Chalmers för kanske 20 år sedan.

      ”Kropp-medvetande-själ” diskuterades redan av de gamla grekerna och säkert långt innan dem så den diskussionen har några tusen år på nacken. Hur vi sedan väljer att omforma och detaljstyra innehållet i dessa begrepp som du är inne på, kan också diskuteras inom ramen för den akademiska världen.

      Ibland blir det historiskt intressant och ibland hårklyvande.

      När det rör själsbegreppet har det retts ut och förklarat i mängder av litteratur. Här har engelska Wikipedia en hyfsat bra artikel Soul.

      Jag har kommit att använda begreppet själ för att diskutera medvetandet utifrån kroppen – hjärnan – ickelokalt. Det senare således oberoende kropp och hjärna. Entiteten för detta kan beskrivas på olika sätt, jag har nu valt att hålla mig till själen och dess ”oberoende kropp och hjärnmedvetande”. Lägger inga som helst religiösa anspelningar på det.

      Min uppdelning är således Kroppsmedvetande-Hjärnmedvetande-Oberoende medvetande. Kopplingen dem emellan går via det jag valt att kalla ett existentiellt nav. Denna förklaringsmodell har fått stöd av Deepak Chopra, MD. Larry Dossey och hjärnforskare Matti Bergström (invald i Finska Akademin)

      Jag tror det är bra att känna till hur begrepp har diskuterats och använts men att inte bli låst vid någon teori särskilt inte om man finner den hämmande för nya insikter.
      /Börje

  2. De myter, som intresserat mig, beskriver medvetandet som ett i princip oberoende medvetande, som bundits vid materien.

    Solguden, medvetandets ljus, bar namnet R. Vokaler fanns inte alltid i tidiga skriftspråk, så både Ra och Re kan vara rätt. Lägg till latinets ”ligare” = binda.

    Religion handlar i så fall om medvetandet och problemen kring dess ”oberoende”. Det behöver alltså inte ingå någon gudstro i religion, även om det oftast gör det.

    ”Mina myter” beskriver medvetandet (Blicken) som en seraf (lysande orm) vars svans sitter fast i pannan, till dess att detta silversnöre brister (Predikaren). Myterna talar också om medvetandets hav, Djupet (Nun), av vilket människan är en droppe.

    Djupet är Kaos, det oberäkneliga och oförutsägbara, vilket väl är en definition av den fria viljan. Kaos är i myterna både A och O, både början och slutet. Som Gud (Nun) är Kaos mycket intressant.

    Som jag skrev är Nun omnämnd många gånger i GT.

  3. Tack Christer för ett fascinerande inlägg. Att så kort och sammanfattat beskriva något så stort vittnar om kunskap och kvalificerat tänk.

    Det du beskriver handlar om många väldigt olika frågeställningar. Från tro på något större som smälts ned till religion, till enskilt beslutsfattande och val, till kaosfilosofi. Angående ”religion … gudstro” så är väl Buddhismen ett exempel på att Gudstro inte är nödvändig. Å andra sidan har människor där förvandlat Buddha till Gud. Med ett oberoende medvetande följer också en oändlig intelligens. Då kan man undra vad den står för.

    Lars Noréns pjäs ”Kaos är granne med Gud” är intressant för sin titel. Många tackar idag Gud för det ena och det andra som händer i deras liv. Det är en ödmjukhet inför något större. Men i detta missar man kanske det egna ansvaret, det fria valet i alla samverkande tankar och känslor egna och andras.

    Att människor historiskt försökt förklara och namnge ett gudomligt medvetande och i egentlig mening obeskrivbara är naturligt, det ger oss en möjlighet att följa myternas olika uttryck och ibland överraskande likheter i arketyper och förståelse.

    Många kulturer har endast en oral överföring och därför har deras kunskap/förklaringar försvunnit. I någon mån kompenserad av bilder och hällristningar, såsom från den nordamerikanska ursprungsbefolkningen.

    I flera av dessa ursprungsbefolkningar finns överföringen i form av ritualer och danser såsom afrikanska och indiska och i någon mån även i amerikanska men den nordamerikanska har under tider varit förbjuden av imperialistisk makt och trots att ”Native Americans” nu försöker återerövra denna kunskap utgör det spillror. Här kan vi tacka de isländska sagorna (Íslendingasögur) sammanställda i Edda, Hávamál och Völuspa, för en god insikt i det fornnordiska förhållandet till gudar och väsen.

    När det gäller de Abrahamistiska religionerna ger bibeln ett försprång vilket också gäller flera religioner i Asien som har sina heliga böcker.

    Det du nämner om Nun i GT är ju intressant eftersom Nun härstammar från egyptisk trosföreställning och i någon mån stärker hypotesen om en mer långtgående tradition och ett tidigare upphov än Abraham.

    Enskilda människors beslutsfattande och val (fria val) blir av det flesta religioner föremål för krav på att underställa sina tankar och handlingar till gällande föreställningar och socialt, politiskt/ideologiskt/religiöst tryck. Men detta område tarvar sin egen text. Man kan således se medvetandeförklaring utifrån trosföreställningar. Dock vill jag understryka att rubriken för denna text inte rör dessa trosföreställningar utan ett filosofiskt, psykologiskt, neurologiskt perspektiv. Därmed har vi i denna fråga hamnat lite Off Topic. Men ett intressant OT. /Börje

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s