Behovet av fysisk närhet och bekräftelse

Succébo - Fröet till framgång, av Börje Peratt (2011)

Succébo – Fröet till framgång, av Börje Peratt (2011)

Närhet vad är det?
Kontakt och kommunikation förekommer på så många områden att det är lätt att hamna i oändlighet. Men låt oss för en stund besinna oss och avgränsa det till några få. Anledningen till detta är att det just nu förekommer en diskussion kring behovet av närhet och vad det innebär.
Förutom mental och andlig närvaro finns också den fysiska och påtagliga. Vilken betydelse har den vänligt sinnade handen på din axel?

”Kerstin Uvnäs Moberg, professor i fysiologi vid KI har visat hur beröring påverkar utsöndring av det livsviktiga ”kärlekshormonet” oxytocin. Spädbarnet behöver närhet och ömhet för att hjärnan ska stimuleras. Annars riskeras barnets emotionella förmåga. Det finns också ett kartlagt och bevisat samband mellan spädbarnsmödrars emotionella tillgänglighet och den intelligens barnen utvecklar. Spädbarnsmödrar som är känslomässigt otillgängliga under barnets första år får barn som senare riskerar att bli svagbegåvade. Uppföljning av dessa barn visar på permanent intellektuell skada. René Spitz fann redan på 1940-talet att spädbarn i kuvös blev deprimerade om inte någon höll dem och rörde vid dem. 20 år senare skiljde den amerikanska forskaren Harlow apungar från sina mödrar, ett experiment som i all sin fruktansvärdhet visade hur illa apungen led av separationen. Harlow lät göra ”surrogatmödrar” i olika utformning. Ståltrådsmamman som erbjöd mjölk och var ett nödvändigt ont för att få mat men apungen flydde sedan snabbt tillbaka till den mjuka frottémamman som var det närmaste ungen kunde komma till tröst och närhet.” (Succébo sid 139)

En människas bas
Erik H. Erikson menade att basen för människan var ”Basic trust”. ”Grundläggande tillit” byggs upp genom att barnet upplever sig respekterad, får bekräftelse på att man är uppskattad, älskad och accepterad som man är. Under de första levnadsmånaderna är det att få kärlek i moderns (en förälders/vårdnadshavares?) tröstande och trygga famn. Att bli lämnad utan närhet kan orsaka livslångt djupt misstroende.(Succébo sid 139)

Kommentar
Givet behovet av fysisk närvaro och kontakt kan vi ställa oss frågan om smartphones och datorer räcker. Kan någon av dem symbolisera frottémamman och ersätta förälderskapets direkta fysiska närvaro? En annan fråga rör om det räcker med fysisk närvaro utan andlig, emotionell och mental närvaro.

Börje Peratt
Officiell hemsida

Referens
Peratt, B. Succébo – Fröet till framgång (april 2011)

Annonser

Jan Pilotti om medvetandets dimensioner

Läkare och forskare Jan Pilotti vid konferensen Toward a Science of Consciousness. (Foto© Börje Peratt)

Läkare och forskare Jan Pilotti vid konferensen Toward a Science of Consciousness. (Foto© Börje Peratt)

Jan Pilotti fil kand med matematik och teoretisk fysik. Leg läkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri. Forskar och skriver om medvetandet, fysik och nära-döden-upplevelser. Jan har skrivit en artikel som återpublicerats på Humanism & Kunskap med ny rubrik ”Medvetandet och hjärnan”.

Vi var tillsammans med psykolog, forskare och författare Kersti Wistrand på konferensen Toward a Science of Consciousness där vi fick tillfälle att presentera våra idéer och forskningar. Märkligt nog fick vi egentligen aldrig tid att diskutera våra resultat och slutsatser på djupet. Men efter Jans artikel på HK har jag dristat mig till att mer grundläggande sätta mig in i hans teorier och de är synnerligen intressanta. Vi har liknande tankar om medvetandet och dess dimensioner.

Nedan kommer jag att lägga upp en del utdrag ur hans text publicerad som ”Medvetandet och hjärnan” i den utgångna boken ”Nytänkande”, (redaktör N-O Jacobson, Norstedts, 1987). Jan var således inne på dessa tankegångar långt före mig. Tankar som jag efter min bilolycka och NDU (1987) kom att få upp ögonen för och undersöka i enskildhet utan kännedom om Jan Pilotti eller vad NDU var.

Mina slutsatser och teorier om dimensioner för att förklara det jag upplevt började jag formulera kring år 2000. Man kan således säga att Jan Pilotti låg några hästlängder före mig. Artikeln har redan i rubriken NDU och naturligtivis diskuterar Pilotti ämnet ingående. Jag tänker dock hoppa över det avsnittet och gå direkt på dimensioner. Vill du läsa hela artikeln hittar du den här: pdf. Pilottis hemsida.

Nära-döden-upplevelser och medvetandet
Tolkat i en möjlig utvidgning av Einsteins speciella relativitetsteori till sex dimensioner av Jan Pilotti

Människan har alltid levt med ”de stora frågorna” om livets uppkomst,mål och mening, Guds existens, om det existerar en själ, dess förhållande till kroppen och möjliga fortvaro efter kroppens död.Förhållandet mellan kropp och själ har också sedan länge stått på filosofernas dagordning, men tyvärr under punkten ”olösta problem”.Även en del hjärnforskare har i vår tid gett sig i kast med denna fråga och de koncentrerar sig då naturligtvis på hjärnan.

UTDRAG:sid 13-14
Ditt medvetande, tankar, minnen, känslor osv. känner du genom dina egna upplevelser. Du vet också att om du tar någon i hand, påverkar dennes materiella hand din så att du får känselupplevelser av den. Du vet också att om det var du som först sträckte framhanden för att hälsa, var det din vilja [korr] som fick din materiella hand att sträckas fram; kort sagt, du vet att kroppen/hjärnan och medvetandet på något sätt ”hänger ihop”. Men på vilket sätt kan de hänga ihop? Det är detta som teorier om medvetandet och hjärnan har att besvara.Det finns faktiskt en hel del förslag att välja på, men alla är behäftade med stora problem. Synsätten kan delas in i två huvudgrupper: monistiska och dualistiska.

Monism eller dualism?
Monistiska (monos = en, ett) uppfattningar påstår att det bara finns en grundsubstans; antingen materia eller medvetande eller något okänt neutralt som varken är medvetande eller materia. Monismens problem är då att förklara varför det ändå tycks finnas två så olika kategorier som medvetande och materia (se tabell 1).

Dualistiska (duo = två) uppfattningar påstår att materia och medvetande är två helt olika grundsubstanser. Dualismens problem är då att förklara hur dessa helt olika substanser kan påverka varandra så-som vi upplever att de gör.

UTDRAG sid 16
Epifenomenalism.
Det mentala är ett bihang, epifenomen, till materiella händelser. Santayana (i 16) liknar förhållandet dem emellan vid en bäck som rinner över stenar och det ljud som då skapas av vattenvirveln. Ljudet är en biprodukt av vattnets rörelse och påverkar naturligtvis inte vattnets rörelse som bara påverkas av stenarna.Ljudet vid en tidpunkt påverkar inte heller ljudet vid en senare tid-punkt. På samma sätt skulle en mental upplevelse vara en biprodukt till hjärnan och kan inte påverka vare sig hjärnprocesser eller något mentalt. Schaffer (15), som 1967 förordar denna syn, menar att vi kan göra experiment som gör det rimligt att godta att kropp/hjärna påverkar medvetandet. Däremot är det svårt att visa det omvända. Ty även om vi ser fingret röra sig varje gång vi vill det, kan vi inte utesluta att det tidigare funnits någon hjärnprocess, som orsakat både fingrets rörelse och min upplevelse av att det var min vilja att röra det. Detta skulle då också visa att vi aldrig kan bevisa att den fria viljan verkligen finns även om vi upplever den!Huvudkritiken mot epifenomenalismen från hjärnforskarna Sperry(20) och Eccles och filosofen Popper (21) är att den är oförenlig med Darwins utvecklingslära, enligt vilken bara organ och funktioner som bidrar till artens anpassning och överlevnad uppstår och utvecklas.Om medvetandet bara är ett bihang och inte påverkar någonting, kan det förstås inte bidra till anpassning eller överlevnad och kan därför inte uppstå och utvecklas enligt Darwins lära. Detta är ett avgörande skäl mot epifenomenalismen, om man som de flesta omfattar en utvecklingslära som säger: först ett universum som uppstått genom den ”Stora Smällen”, sedan materia som utvecklats till levande materia genom vilken till sist medvetandet uppstått. Invändningen håller dock inte om man har ett alternativt sätt att se på medvetandets framträdande: ”. . . att det inte har utvecklats ur utan genom materian och den biologiska evolutionen. Fastän medvetandekvaliteten enligt det här alternativet är tidlös (den har inte uppstått, utan har alltid funnits; den tillhör verklighetens grund-villkor) kan den genom olika materiella konstellationer ha funnit eller kommit till olika specifika uttryck och former—t.ex. som mänskligt medvetande. Det innebär att materien och den biologiska evolutionen är en nödvändig men icke tillräcklig förutsättning för det mänskliga medvetandet” (22). Men de som omfattar detta alternativ har, tror jag,även starka skäl att tro på den fria viljan, varför det ändå är rimligt att överge epifenomenalismen. Den drabbas också av samma kritik som Mentalism. Att det fysiska inte kan påverka medvetandet tycks så uppenbart oriktigt att vi här kan överge [att argumentera för det]. Något dualistiskt alternativ till växelverkan finns knappast.

SLUT Utdrag
Jag kommer att återvända till Pilottis text med flera utdrag.

Jan Pilotti Vetapedia

Börje Peratt

Kanalisering

Tolv Sinnen-Börje Peratt

Tolv Sinnen-Börje Peratt

Under översättningen av boken Tolv Sinnen har jag funnit en ny text som jag tycker var intressant att få lite feedback på./

Utdrag Tolv Sinnen:

Kanalisering är en upplevelse av en direkt överförd intention från en andlig dimension. Tillståndet karakteriseras av en slussliknande öppenhet. Det kritiska granskande, rationella tänkandet ersätts (oftast) av en total öppenhet för gränslöst skapande (jämför med hypnos). Tillstånd för detta kan vara i dröm, trans eller under meditation. Men det kan också ske i fullt vaket tillstånd i en helt vardaglig situation.

En medial kommunikation kan ingå i en ”utforskande intelligens” som tillåter gränsöverskridande och bidrar till både problemlösning och nyskapande. Det finns också de som beskriver kommunikationen som en enkelriktad monolog. Då blir människan en ”sekreterare” för en andligt förmedlad ”predikan”. Denna tradition att bara ”ta diktamen” och nedteckna Guds förmedlade ord sträcker sig från Moses och stentavlorna till Teresa av Ávila (1515-1582) och Neale Donald Walsch (1943-) och hans bok trilogi ”Samtal med Gud”. Vad man än tycker så har de förmedlat tänkvärda ord.

Dessa inspirationstillstånd kan betyda att kanalisering är en form av kommunikation och diktamenstagande som ibland kan ligga utanför mottagarens egen fattningsförmåga och kunskaper. Sådan kanalisering sker också i sömnen via drömmar. Om vi antar att denna inspiration [i anden] ger upphov till olika sätt att skapa och förmedla, finns det också anledning att fundera över om detta medvetande kan manas fram eller om detta fönster öppnas av någon slags transpersonell upplevelse som av gudomlig nåd.

Flow
Att vara i flödet (flow) är som att få vad man önskar på ett lättsamt och självklart sätt. Det som kännetecknar detta tillstånd är att vissa sinnen är öppna och beskriver en mix av positiva känslor av kärlek, glädje, lugn och lycka. Ingenting är omöjligt. Flödet kan också erbjuda en kreativ och intuitiv mental förhöjning, som om man får inspiration från en annan dimension.

Kanalisering innebär ibland att mottagaren bara skriver ned det den får ta emot, utan kritiskt granskande. Israels kung Salomo (930 f Kr) menade sig ha fått mönsterbilden för templet där Herrens förbundsark förvarades via kanalisering till hans hand (automatisk skrift). “Om alltsammans”, sa han, “har Herren undervisat mig genom en skrift av sin hand, om allt som skall utföras enligt mönsterbilden”. (Bibeln GT. Ps. 18,11)

Den spanska karmeliternunnan Teresa av Ávila (1515-1582) beskrev sitt författarskap som en ”papegojas”. Hon upprepade bara ”Herrens ord”, utan att förstå något av det hon skrev. Hon fick vad hon betecknade som intellektuella visioner och uppenbarelser av Gud, vilket innebär att sinnena inte påverkades, utan att synerna och orden verkade direkt genom hennes eget medvetande.

”Fullkomlighetens väg” (El Camino de Perfección) anses tillhöra den kristna mystikens mästerverk.
Det är en systematisk framställning av de olika stadierna på själens väg till föreningen med Gud. Teresa av Ávila är helgonförklarad och beskyddare av människor som blir förlöjligade för sin tro.

Etablerade författare, konstnärer och även vetenskapsmän har nämnt liknande upplevelser som innebär att få idéer eller kreativa lösningar som ”från ovan”. Av oro för att inte bli tagna på allvar är det förståeligt att många tiger om detta möjliga översinnliga bidrag till sitt skapande.

På 1980-talet ville jag göra en dokumentär om intuition, men det ansågs oseriöst och jag blev avrådd. Då var intuition och självhelande via placebo fortfarande suspekta teman. Jag kom att starta denna undersökning efter att ha kört av vägen.

Redan Platon (347 f Kr) funderade på om det fanns ett alternativt sinne. Platon menade att han fick Faidros dialog i verket ”Gästabudet” till sig på övernaturlig väg.

”En sorts galenskap som orsakas av muser: Denna inspiration går in i en finstämd och naken själ och skapar ett eget sinne som frambringar lyrik och annan poesi.” (Platon)

Jacob Böhme (1575-1624), tysk religionsfilosof och mystiker, beskrev sig själv som driven att skriva ”genom rörelse från ovan”:

”Det var inte konsten som skrev här. Det fanns ingen tid att överväga hur man skulle sätta det avsiktligt på papperet enligt en litterär förståelse. Allt var iordningställt enligt Andens riktlinjer. Brinnande eld, ofta framtvingad med hastighet och handen, och pennan hastade efter den. För texten kom och försvann som en plötslig duschstråle.”

William Blake (1757-1827), vars poem har inspirerat till filmer som Chariots of Fire (Triumfens ögonblick), hävdade att han skrev Milton och Jerusalem genom omedelbar diktamen. –

”Det var utan uppsåt och till och med mot min vilja.”

På sin dödsbädd berättade han att flera av hans verk var en produkt av himmelska vänner.

Alfred de Musset (1810-1857) ledamot av den franska akademin, tillstod att i den litterära skapandeprocessen ingick ett slags andlig vägledning.

-”Detta är inte arbete, detta är lyssnande; det är som om en okänd person hade talat till ditt öra.”

Förklaringen till inspirationen till Bibelns berättelser om Jesus återuppståndelse kan jämföras med förklaringar till ovanstående skildringar.

”När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten, visade han sig först för Maria från Magdala. Hon gav sig iväg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det. Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. Också de gick bort och berättade det för andra, men inte heller de blev trodda. Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras oro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. Han sa till dem: -Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen.” (Markusevangeliet 16:1-14)

Slut utdrag

Börje Peratt

Människan är en andlig varelse

Motsatta synsätt av tro, vetenskap och livets värde.
Utdrag ur boken Tolv sinnen den utökade och reviderade versionen /

Det materialistiska synsättet inom vetenskapen anvisar följande begränsningar: – Människan står under kontroll av genetiska koder och kemikalier och syftet är överlevnad. – Hjärnan är ett fysiskt avgränsat organ som huvudsakligen kontrolleras av kemiska och intercellulära processer. – Tid, rum och liv är ändliga. – Sinnen är beroende av en levande kropp. – Ingenting färdas snabbare än ljuset.

Mot detta står en världsbild som inte accepterar dessa påståenden som annat än ett okunnigt och inskränkt synsätt som enbart ser begränsningar hos en fysisk kropp och inte dess själs vidsträckthet.

– Människan är en andlig varelse under påverkan av sina tankar och emotioner. Syftet är att skapa ett meningsfullt och utvecklande liv.
– Medvetande delas in i ett fysiskt ”hjärnmedvetande” som har en begränsad tillgång till ett allomfattande och oberoende medvetande.
– Kommunikation äger inte huvudsakligen rum i den biologiska materiella världen, utan istället i den subatomära, osynliga.
– Det finns fysiska sinnen och oberoende (själens) sinnen.
– Oberoende medvetande är oberoende naturlagars begränsningar.

Slutsatsen blir att medvetande skapar världen och att medvetandets uppmaningar ger effekter. Har vi hört det förut? Påminner om att ”Gud hör bön” eller att – Alltet svarar på det du planterar. Medvetandet är då sinnets och tankens omedelbar effekt som återspeglas på olika sätt.

/Slut utdrag

Börje Peratt

Själens frigörelse

Tolv Sinne frammini2 Under översättningsarbetet av Tolv Sinnen stöter jag på stycken som påkallar mer uppmärksamhet och fördjupning.

Som jag konstaterat tidigare får översättningsarbetet till följd att även den svenska reviderade utgåvan förbättras. Nedanstående text handlar om förutsättningen för det transpersonella medvetandet med sina spektakulära fenomen. Det som jag finner mycket intressant är hur medvetandet inte bara kan fungera utan får en superförmåga även då hjärnan är mer eller mindre bortkopplad.
Jag låter sidreferenser stå kvar till hjälp för den som eventuellt har boken.

Utsnitt Tolv Sinne sid 165-166

Stanislav Grofs definierar transpersonella medvetandetillstånd på följande sätt:

”Den gemensamma nämnaren för denna rika och förgrenad grupp av fenomen är känslan av ett medvetande som expanderar bortom vanliga ego gränser och begränsningar i tid och rum.”

Grofs definition härrör från studier med bland annat LSD. Det är känt att en del naturfolk prövar hallucinogener för att uppnå vad man menar förutsättningar för att tala med andar. Eftersom jag själv varken rekommenderar denna ”genväg” eller har prövat den kan jag inte uttala mig om upplevelsen.[1]

Transpersonell psykologi fokuserar på sinnet, utvidgat medvetandetillstånd och mänsklig potential. Ett sådant är ”Utanför kroppen Upplevelse” (UKU) som kan beskrivas som tyngdlös förflyttning av medvetandet. ”Det är som att sväva utanför sig själv och få tillgång till omständigheter som kroppens sinnen inte kan se.” Det kallas även ”själsresa”. [2]

Läkaren Kurt Goldstein visade att sådana transpersonella upplevelser kan aktiveras vid manipulation av hjärnan (sid 134-135). När Michael Persinger hävdade en ”God Spot” i hjärnan [3] motsatte sig andra forskare detta. De menar att deras rön tyder på ”andlighet är en komplex företeelse, och flera områden av hjärnan är ansvariga för de många aspekterna av andliga upplevelser.” [4]

Faktum är att detta inte strider mot God Spot eller andlighet. Hjärnan tycks ha olika kontaktpunkter för olika transpersonella fenomen. Men frågan är om de har sin hemmabas i hjärnan eller enbart sitt uttryck där. Flera studier visar att om särskilda punkter i hjärnan manipuleras aktiverar detta också olika transpersonella upplevelser.

Hur då förklara att motsvarande transpersonella upplevelser kan aktiveras om hjärnan är kliniskt död? Det är som att titta på en TV där sladden är utdragen. Mitt förslag är ett existentiellt nav som tycks förena själens transpersonella blick med hjärnans kognition (tankar, minnen, föreställningar, bedömningar). Detta får stöd i en studie av Johnstoine, Glass (2008) [5]

”Uppgifter stödjer en neuropsykologisk modell som föreslår att andliga upplevelser är relaterade till minskad aktivitet i den högra parietal loben, som kan associeras med minskad medvetenhet hos jaget (transcendens) och ökad aktivitet i den vänstra tinningloben, som kan vara förknippade med upplevelsen av specifika religiösa arketyper (figurer och symboler) ”

Men även i en kliniskt död hjärna är själens blick aktiv. En spekulation är att fenomenet har ett samband med det fortfarande pumpande hjärtat som ju visat sig ha betydelse för emotioner (sid 28-30), tycken och smak (44, 98). Men detta antagande gäller inte för Pam Reynolds vars hjärta också var avstängt (sid 132). Om det existentiella navet är en sluss – öppnar den på vid gavel då hjärnan inte längre blockerar? //

Slut utsnitt

Börje Peratt

Referens

1) Enligt min personliga uppfattning och mening omfattar inte transpersonella fenomen experiment med droger. Kemi spelar tricks med hjärnan och hjärnan manipuleras vilket kan orsaka hallucinationer men sannolikt inte tillgång till oberoende sinnets upplevelser. Vad detta kan ge annat än eskapism med livet och hälsan som insats är således inte vare sig mitt tillvägagångsätt eller mitt intresseområde.
2) Journey of Souls: Case Studies of Life Between Lives, Ph.D. Michael Newton (first edition 1994, fifth 2003) Llewellyn Publications, Minnesota USA
3) Persinger, M. (1983): Religious and Mystical Experiences as Artefacts of Temporal Lobe Function. A General Hypothesis, in: Perceptual and Motor Skills 57, 1255–1262
4) University of Missouri-Columbia. ”Distinct ’God spot’ in the brain does not exist, study shows.” ScienceDaily, 19 April 2012. .
5) B. Johnstoine, B. A. Glass (2008) Support for a neuropsychological model of sprituality in persons with traumatic brain injury. Journal of Spirituality & Science pp. 861-874 (Länk)

Skäl att ifrågasätta organdonator förfarande?

Under översättningen av boken Tolv Sinnen kommer jag till ett avsnitt som väcker inte bara frågor utan belägg för radikal omprövning av begrepp som klinisk död och då också organdonation.
Här finns mängder av perspektiv. Ett av dem rör möjligheten av att en patient inte är död fastän medicinsk teknik och expertis ger 100% belägg för det.

Utdrag sid 129 Tolv Sinnen uppdaterad och utvecklad version


Skäl att ifrågasätta organdonator förfarande
?
När hjärnstammen är den enda delen av hjärnan som fungerar diagnostiseras människan ”hjärndöd” och hon kan då bli organdonator. Människan anses då inte längre stå i förbindelse med de delar av hjärnan som är förutsättning för mänskligt liv utan anses vara död. Om denna medicinska syn på liv skulle förändras finns det en risk att hela donatorsystemet kommer att omvärderas. Givet chansen att människor kan vakna upp och bli fullt återställda är en sådan omvärdering inte alls omöjlig. Tänk om den som läkarteamet förklarat hjärndöd hela tiden varit närvarande via ett oberoende sinne, när man diskuterat ingrepp för donation. Med möjligheten till ett mirakulöst återvändande till kroppen. Då är det rimligt att ompröva reglerna för donatorförfarandet.

Lydia Paillard vaknade upp efter att ha förklarats död av läkare på Nord Polyclinic Bordeaux, Frankrike. Den 60-åriga kvinnan förlorade medvetandet inför en cellgiftsbehandling, och förklarades av läkarna vara ”absolut kliniskt död”. 14 timmar senare vaknade hon upp, efter att hennes söner vägrat tillåta att den livsuppehållande apparaturen stängdes av.
”Ett mirakel”, konstaterade chefsläkaren på universitetssjukhuset där kvinnan vårdades. (France’s Sud Ouest 2010-10-21)

// slut utdrag

Exemplet är ett starkt evidens för att medvetande är mer än hjärnan.

Börje Peratt