Profetia om: Bill Gates?

Dannion Brinkley, veteran från United States Marine Corps, bästsäljande författare och entreprenör som har varit hospice-volontär i 33 år. Efter att ha tillbringat mer än 32 000 timmar vid döende veteraners sängar blev Dannion en förebild för alternativa metoder som kunde komplettera palliativ vård i slutet av livet. Dannion Brinkley har också i böcker beskrivit sina erfarenheter av flera NDE. Ska vi ifrågasätta Brinkleys redogörelse för hans NDE och hans påstådda profetior från 1975? Naturligtvis bör vi vara skeptiska och samtidigt är hans ”Box 12” intressant eftersom den ligger så märkligt nära Bill Gates, hans bakgrund och hans koppling till corona, WHO och vaccin idag.

Dannion Brinkley har beskrivit tretton profetiska visioner som han hänvisar till som ”kunskapsboxar” i sin bok ”Saved By The Light” publicerad 1994 efter att han fick en nära-döden upplevelse 1975. [1] I denna artikel presenteras ruta 12 och Bill Gates föreslås som den person som Brinkley refererar till som har likheter med den karaktär som omnämns. Brinkley beskriver honom som härstammande från Mellan Östern. Ja Bill Gates anfäder påstås härstamma från Israel. Jag har många judiska vänner och beklagar djupt de orättvisor och förföljelse som drabbat denna folkgrupp. Men förföljelserna skulle också kunna förklara om en drabbad familj bestämmer sig för att tvätta bort denna bakgrund. I bifogad länk påstås Gates ha gjort just det Länk en annan länk hävdar motsatsen: Länk.
Det är lätt att bli anklagad för rasism om detta lyfts fram men här finns ett intresse för att möjligen förstå hur Brinkleys vision beskriver denna karaktär. Varför Bill Gates inte beskrivs bland de rikaste judarna i världen skulle kunna bero på att hans släkt har konverterat till kristendom. I en sida (381) i den vetenskapliga boken Culturally Diverse Counseling: Theory and Practice av Elsie Jones-Smith beskrivs Bill Gates som ”framträdande amerikansk jude som utvecklat Microsoft.”

Börje Peratt

Den 12:e visionen av Dannion Brinkley: ”Teknik och virus”

KOLLAGE: Bill Gates, United States Department of Health and Human Services-Wikipedia Public Domain. Utsnitt av sidan 381 ur boken Culturally Diverse Counseling: Theory and Practice Av Elsie Jones-Smith

”Den 11: e rutan var borta och jag var inne i den 12: e rutan. Visionerna tog upp viktiga händelser i en avlägsen framtid, från 90-talets decennium och framåt, då många av de stora förändringarna skulle äga rum. I den här rutan såg jag hur en biologisk ingenjör från Mellanöstern hittade ett sätt att förändra DNA och skapa ett biologiskt virus som skulle användas vid tillverkning av datachips. Denna upptäckt möjliggjorde stora framsteg inom vetenskap och teknik. Japan, Kina och andra länder vid Stillahavsområdet upplevde högkonjukturer som ett resultat av denna upptäckt och det ledde till resurser och möjligheter av otrolig storlek. Datachips som framställts genom denna process användes i praktiskt taget alla former av teknik, från bilar och flygplan till dammsugare och köksredskap.

Före millenniumskiftet var den här mannen bland de rikaste i världen, så rik att han hade ett strypgrepp på världsekonomin. Världen välkomnade honom ändå, eftersom de datorchips han designade på något sätt kunde hålla världen på rätt köl. Så småningom dukade han under för sin egen makt. Han började tänka på sig själv som en gud och insisterade på större kontroll över världen. Med den utökade kontrollen började han styra världen.

Hans härskarmetod var unik. Alla i världen blev enligt lag skyldiga att sätta in ett av hans datachips under sin hud. Detta chip innehöll alla individens personliga information. Om en myndighet ville veta något, var allt som behövdes att skanna det personliga chippet med en speciell enhet. Genom att göra det kunde det upptäcka allt om dig, från var du arbetade och bodde till dina journaler och till och med vilken typ av sjukdomar du kan få i framtiden.

Det fanns en ännu mer olycksbådande sida av detta chip. En människas livstid kunde begränsas genom att programmera detta chip för att lösa upp och döda honom med det virussubstans det var tillverkat av. Livstiderna kontrollerades på detta sätt för att kunna undvika de kostnader som ett ökande antal äldre belastade regeringar [och staters budgetar]. Det användes också som ett sätt att eliminera personer med kroniska sjukdomar som också tungt belastar det medicinska systemet. Människor som vägrade att få chips implanterade i sina kroppar blev utstötta och behandlades som paria. De fick inte anställas och nekades statliga tjänster.”

Källa

Räddad av ljuset

av Dannion Brinkley – Paul Perry

1) PARANORMAL BAKGRUND TILL BRINKLEYS PROFETIOR
1975, under ett åskväder, pratade Dannion Brinkley i telefon när en blixtnedslag träffade telefonlinjen och skickade tusentals volt in i hans huvud och ner genom hans kropp. Brinkley kastades över rummet och rapporterade senare att han såg sin livlösa kropp spridas benägen när hans dåvarande flickvän hittade honom och sjukvårdare anlände. Uppenbarligen desorienterad, i sin andeform ovanför scenen, undrade han vad spänningen handlade om, eftersom (som han uttryckte det) ”Alla var okej ….” Han såg auror runt alla i rummet förutom hans egen kropp nedanför – – en ganska stor antydan att han faktiskt var död.

När läkare förklarade Brinkley död på det lokala sjukhuset, fann han enligt uppgift att han – eller, närmare bestämt, hans andesjälv – reser genom en mörk tunnel mot en ängelväsen som ledde honom in i en ”kristallstad”. Där gick han in i en ”kunskapskatedral” där han visades 13 visioner, som finns i vad han kallade ”lådor”. Så kallade ”ljusvarelser” visade honom också 117 glimtar av möjliga framtida händelser, varav 95 har hänt (av hans räkning) inom början av 1998.

Brinkley återupplivades i bårhuset cirka 28 minuter efter hans död och gav senare en personlig redogörelse för sin nära-dödsupplevelse (NDE) i boken ” Saved by the Light ”, som först publicerades 1994.

Budskap från en dröm – gällde det en författarkollega?

Bodil Malmsten 2015 (Frankie Fouganthin Wikicommons)

Min bilolycka 1987  öppnade upp den så kallade paranormala världen på vid gavel och gav skjuts åt inte bara transpersonella upplevelser utan också insikten om att fantasier om framtiden möjligen inte bara var fantasier.

Jag hade redan innan olyckan i drömmar fått idéer till olika berättelser, bilder och inte minst musik men sett det som det undermedvetnas kreativitet. Efter bilolyckan uppstod möjligheten av att förstå dessa ”fantasier” som något annat, reellt och rent av i vissa fall som förvarningar alternativt förberedelser för kommande  händelser. Det finns naturligtvis alltid en möjlighet att dessa drömmar förberetts av tankar och upplevelse dagen innan. Men även dessa vakna upplevelser kan vara av en art som inte hör hemma i den rationella logiska världen.

Efter bilolyckan höll jag nästan alltid sådana upplevelser för mig själv, men skrev ändå ned dem i en dagbok. Det kom att bli flera sådana dagböcker. Mer spektakulära drömmar och visioner dokumenterade jag på ett ambitiöst sätt och var noga med detaljer. Detta kom att ligga till grund för projektet ”Om Medvetandets uppkomst” och ett försöka att förklara fenomenen.

Drömmar som gav musik och poesi hade alltid varit något naturligt så jag fann inget märkligt i detta förrän efter bilolyckan. Då började jag ana att detta inte bara var egen kreativitet utan en gåva från något annat inte helt säkert vad. Sådana upplevelser kunde komma  i perioder eller i samband med omvälvande händelser i livet. Det var som om någon slag förhöjd medvetenhet inträffade som gav tillgång till en extraordinär kommunikation.

Sådana fenomen inträffade ibland utan synbarlig anledning som i början av milleniumskiftet 2000. Under en period av några månader kom var tredje dag intensiva drömmar med klara tydliga visioner och ibland med musik. Ett resultat av detta blev CD-skivan Ohma. Efter det har jag inte upplevt några som varit lika intensiva och utsträckta under så lång tid. Det har funnits andra med starka upplevelser som rört nära relationer och där kommunikationen varit dialog och bilder men utan musik. Upplevelserna kring Ohma rörde inte nära relationer utan handlade om världsliga händelser och om andra människor som jag då inte kände eller visste att jag kände.

I fredags (5 februari 2016) greps jag av en oförklarlig nedslagenhet. Jag gick hela dagen med den inom mig som en böljande ledsenhet. Kunde inte förstå det då det inte fanns några direkta signaler om detta. Ville inte oroa min hustru så jag lade på mig en mask. Men så frågade hon och jag sa som det var. – ”Har jag anledning att vara orolig?” Frågade hon och jag tänkte på familjen, släkten och vänner men upplevde ingen koppling. Men jag kände igen fenomenet, något är på G.

Gick och lade mig ganska tidigt och somnade ganska snabbt och drömde om hur jag satt på en läktare och hörde fin musik och en sångare som sjöng mycket vackert på franska. Det var sentimentalt och mycket sorgligt och grep mig på ett oerhört starkt sätt.  Jo i drömmen grät jag, för andras skull. Vaknade och gjorde något som jag inte gjort på länge. Gick till pianot och tog ut melodin. Det var inte så lätt men till slut blev den klar, dock orkade jag inte sätta på synten för att spela in den och på det sättet säkerställa minnet av melodin. Jag tänkte att så länge och så många gånger som jag spelade den borde jag minnas den till nästa dag. Jag vet av erfarenhet att när det gäller dessa minnen från drömmar så försvinner de om jag inte tecknar ned eller spelar in. Jag sjöng den ändå för hustrun innan jag åter gick och lade mig så jag hoppades kanske att hon eventuellt skulle kunna hjälpa mig att minnas den.

Det blev lördag morgon och jag försökte komma ihåg låten men det gick inte och jag for iväg på förmiddagsträningen med hockeygänget där jag numer gör en insats som domare. Klockan tolv skulle jag göra en videoinspelning för den dokumentär vi just nu gör och melodin var inte det första jag tänkte på då jag kom hem. Ritva ropade från sitt arbetsrum och frågade om mitt ”förhållande till Bodil Malmsten”. Inget, svarade jag och tänkte mer på mångtydigheten i hennes fråga, men jag har aldrig träffat Bodil än mindre samtalat med henne så där finns inget som helst förhållande. –  ”Jag såg något på TV och de pratade om henne som om hon avlidit” fortsatte Ritva, – ”det var något om hennes vistelse i Frankrike” förtydligade Ritva och påminde om melodin med den franska texten. Jo, Bodil hade avlidit i sviterna av sin cancer. Tänkte då på hennes skrivande som är uppskattat av en bred allmänhet men som jag skamm till sägandes, inte har något vidare humm om och medan jag förberedde inspelningen funderade jag över varför det skulle finnas något samband med melodin och upplevelsen dagen innan. – ”Du sa ju att melodin var på franska och att det handlade om sorg” påminde Ritva. Jo det handlade om kärlek, hjärtesorg och om en förlorade älskad. En detalj här är att jag satt ensam på läktaren i ett ganska stort stadium och han som sjöng var långt upp bakom mig ändå kunde jag identifiera hur han såg ut. En annan viktig detalj är att jag har inte har någon bra koll på Malmsten, vad hon skrivit om eller hennes teman. Så kopplingen föreföll långsökt. Men Ritva är också mer öppen för mina ”visioner” än vad jag är.

Det har nu gått ytterligare ett dygn och jag vet hur viktigt det är att inte kasta bort sådana upplevelser som tillfälligheter eller nycker. Eftersom jag inte läst något av henne och inte har någon annan relation än respekt för en författarkollega så funderar jag över ett eventuellt ”budskap”.

De senaste tjugo åren har jag fördjupat mig i vetenskapliga studier, helt enkelt inte haft tid eller lust till annat. Jag borde kanske sätta mig in i Bodil Malmstens texter och undersöka om det kan finnas någon tråd – i hennes sätt att skriva. Så googlade jag och visst har hon tagit fram en lärobok , ”Så gör jag – Konsten att skriva” från 2012.

Jag vill som naturlig skeptiker inte dra några förhastade slutsatser om samband men har lärt mig att värdera sådana här upplevelser som möjliga vägledningar och tänker göra så nu.

Börje Peratt

Jag har skrivit om dessa fenomen i boken Tolv Sinnen nu utkommen i en andra utökad upplaga

Välkommen till min mediala värld

Raymond Moody myntade begreppet NDU (nära-döden-upplevelse)

Raymond Moody

Raymond Moody, psykiater och författare till bl a ”I dödens gränsland”, har kommit fram till att människors upplevelser i dödens gränsland är likartade. En vanlig ingrediens i nära-döden-upplevelser är att medvetandet lämnar kroppen (UKU = ut ur kroppen upplevelse). Detta tillstånd medger att kunna se sin kropp från ett utanförperspektiv ofta från ”taket”. Man hör all konversation och kan uppmärksamma närvarande människors känslor i rummet. Vid akut livshotande tillstånd passerar ofta den döende genom en tunnel i riktning mot ett starkt ljus. Den ”dödendes” liv passerar revy och hon ställs inför frågan om hon skall stanna kvar eller återvända. Nära-döden-upplevelsen avslutas med att man återvänder till livet. Annars skulle vi ju inte få dessa upplevelser nedtecknade.

Raymond Moody på Vetapedia

Raymond A. Moody, (född 30 juni 1944), är en amerikansk psykolog, läkare och författare född i Porter, Georgia, USA. Han är mest känd för böcker om livet efter döden och nära-döden-upplevelse (NDU), en term som han myntade 1975 i sin bästsäljande bok ”Life After Life” [1].

Utbildning och medicinsk/psykologisk verksamhet

Moody tog doktorsexamen (1969) i filosofi vid University of Virginia. Han tog också en doktorsexamen i psykologi vid University of West Georgia, där han senare blev professor i ämnet [2] År 1976 tilldelades han en MD vid Medical College of Georgia. [3]

Efter att ha fått sin MD arbetade Moody som rättspsykiatriker vid Georgia state hospital. År 1998 utsågs Moody till ordförande i medvetande studier vid University of Nevada, Las Vegas.

Forskning och författarskap

Moodys mest berömda bok gjordes till en film med samma namn, ”Life After Life”, för vilken han vann en bronsmedalj i kategorin Human Relations på New York Film Festival. Moodys egna övertygelser om nära-döden-upplevelser kan sammanfattas med följande citat från hans intervju med Jeffrey Mishlove:[4]

”Jag har inget emot att deklarera att efter samtal med över tusen personer som har haft dessa erfarenheter, och efter att många gånger tagit del av riktigt förbryllande och ovanliga sidor i dessa erfarenheter har det gett mig en stark tillförsikt att det finns ett liv efter döden. Rent sakligt måste jag erkänna för er i ärlighetens namn, att jag har absolut inga tvivel, med utgångspunkt från vad mina patienter har berättat för mig, att de fick en glimt av bortom”.

Under 2010 publicerade Moody ‘Glimpses of Eternity’ (Glimtar av Evigheten) som beskriver ”delad döden-upplevelse”, där människor samlades vid sängkanten hos en döende och ibland beskriver det om att lyftas ut ur sin kropp (UKU) och följa med sina nära ena halvvägs in i en annan värld. Moody beskriver sju centrala delar av den delade döden-upplevelse som är mycket lika dem i en nära-döden-upplevelse. [5]

Moody grundade forskningsinstitutet Dr John Dee Memorial Theater of the Mind i Alabama för att studera människors upplevelser av ett förändrat medvetandetillstånd.

Moody har också forskat i tidigare liv regression och reinkarnation (tidigare liv).

Diskussion

Som alltid vid sådan spektakulär forskning som Moody bedriver drar han på sig skeptikerkårens förnekelser.[6] – ”De bottnar ofta sin kritik i okunskap och oförmåga att ta till sig ett innehåll som vänder upp och ned på den egna materialistiska världen.”

Terence Hines har kritiserat Moody för att samla på nära döden-upplevelser från patienter, månader och tom år efter händelsen. Hines menar att ”sådana rapporter är knappast tillräckliga för att argumentera för en verklighet i ett liv efter detta.” [7]

Mot Hines tveksamhet står rapporter från 1000-tals personer som har haft en NDU och har varit med om något så omvälvande att man tycker sig minnas varenda del av händelsen och flera kan ha skrivit ned upplevelsen då man förmått göra det eller berättat den för sjukhuspersonal eller anhöriga som nedtecknat upplevelsen.

Paul Kurtz (marxist och prof i filosofi initiativtagare till skeptiker och åsiktsförföljarorganisationen CSICOP [8] [9] har kritiserat Moodys NDE bevis för att vara:
– baserad på personliga intervjuer och anekdotiska uppgifter och det har inte funnits några statistiska analyser av dessa uppgifter. Enligt Kurtz -”det finns inga tillförlitliga bevis för att människor som rapporterar sådana erfarenheter har dött och återvände, eller att medvetandet existerar separat från hjärnan eller kroppen ”.

Mot Kurtz som många menar pseudovetenskapliga förnekelse [10] står en vetenskaplig disciplin som direkt manar forskaren att inte påverka den som berättar (kvalitativ metod) och där uppgiftslämnarens egna ord sedan får beskrivas och tolkas av den som forskar.

Robert Todd Carroll har skrivit att Moody utelämnat uppgifter som inte passar hans hypotes. Carroll menar att NDU kan förklaras av neurokemi och är resultat av en ”döende, dement eller drogade hjärnan.” [11]

Mot detta Carolls pseudovetenskapliga påstående står validerade uppgifter som bevisar att nedrogade, medvetslösa och även kliniskt döda personer efter sin NDU kunnat uppge exakt vad som sagts i rummet och även utanför sjukhuset efter att de ”mirakulöst” återvänt till livet. [12][13][14]

Referenser

1) Raymond Moody, Life After Life (första gången utgiven 1977): undersökning av fenomenet överlevnad kroppsliga döden ‘”, San Francisco, Kalifornien: Harper San Francisco, 2001 ISBN 0-06-251739- 2.
2) En kort historia av det västra Georgia humanistisk psykologi Program. Länk
3) Länk
4) Life After Life: Att förstå nära döden-upplevelse Med Raymond Moody, MD Länk
5) Moody R. (2010) Glimpses of Eternity:. Sharing (en älskad passage från detta liv till nästa) ISBN: 0-8249-4813-0
6) Barry Beyerstein (1990) ”Evaluating the Anomalous Experience” in Kendrick Frazier: ”The Hundredth Monkey and Other Paradigms of the Paranormal”. Prometheus Books. pp. 43-53. ISBN 978-0-87975-655-0
7) Terence Hines. (2003). ‘”Pseudo and Para’ ‘. Prometheus Books. sid. 102.
8) Has CSICOP Lost the Thirty Years War? – Part III Länk
9) CSICOP and the Skeptics: An Overview Länk
10) Parapsychology, Anomalies, Science, Skepticism, and CSICOP Länk
11) Robert Todd Carroll. (2003). ”The Skeptic’s Dictionary|The Skeptic’s Dictionary: A Collection of Strange Beliefs, Amusing Deceptions, and Dangerous Delusions’. Wiley. p. 251.
12) Is this proof near-death experiences ARE real? Extraordinary new book by intensive care nurse reveals dramatic evidence she says should banish our fear of dying, Daily mail 25 January 2014 Länk
13) Scientific Evidence Supporting Near-Death Experiences and the Afterlife Länk
14) New Evidence Suggests that the Near-Death-Experience is the Spirit Leaving the Body and Not Just a Dying Brain Länk

Bibliografi

* Raymond Moody, Life After Life: the investigation of a phenomenon – survival of bodily death, San Francisco, CA: HarperSanFrancisco, 2001. ISBN 0-06-251739-2.
* Raymond Moody, ”Reflections on Life After Life”, Harrisburg, PA: Stackpole Books, 1977. ISBN 0-8177-1423-3.
* Raymond Moody and Paul Perry, ”The Light Beyond”, New York, NY: Bantam Books, 1988. ISBN 0-553-05285-3.
* Raymond Moody and Paul Perry, ”Glimpses of Eternity: Sharing a loved one’s passage from this life to the next”, New York, NY: Guideposts, 2010. ISBN 0-8249-4813-0.
* Raymond Moody and Paul Perry, ”Reunions: visionary encounters with departed loved ones”, New York, NY: Villard Books, 1993. ISBN 0-679-42570-5.
* Raymond Moody and Dianne Arcangel, ”Life After Loss: conquering grief and finding hope”, San Francisco : HarperSanFrancisco, 2001. ISBN 0-06-251729-5.
* Raymond Moody and Paul Perry, ”Coming Back: a psychiatrist explores past life journeys”, New York, NY: Bantam Books, 1991. ISBN 0-553-07059-2.
* Raymond Moody, ”Laugh after laugh: the healing power of humor”, Jacksonville, FL: Headwaters Press, 1978. ISBN 0-932428-07-X.
* Raymond Moody, ”The Last Laugh: a new philosophy of near-death experiences, apparitions, and the paranormal”, Charlottesville, VA: Hampton Roads Pub., 1999. ISBN 1-57174-106-2.
* Raymond Moody, ”Elvis After Life: Unusual psychic experiences surrounding the death of a superstar”, New York, NY: Mass Market Paperback, Bantam Books, July 1, 1989. ISBN 0-553-27345-0.

Externa länkar

* Moodys Hemsida
* The Raymond Moody Institute
* NDE episodes from the book ”Life After Life” by Dr. R. Moody Länk
* The International Association for Near-Death Studies, Inc., Building Global Understanding of Near-Death Experiences Länk
* On-line video interview for Czech TV (14. 8. 2011) Länk
* Play and the Paranormal A Conversation with Dr. Raymond Moody Länk

/Texten på Vetapedia avviker från engelska Wikipedia som har genom Wikipediaguerillan fått en pseudokritisk övervikt.

Börje Peratt