Empiri och utmaningen för västerländsk medicin

Vetenskapen har två huvudspår rationalism och empiri. Förutsättningarna för rationalism är att testa mätbara objekt med ambitionen att under (kliniskt) kontrollerade experiment nå likvärdiga eller samma resultat. På detta sätt kan en hypotes antingen avfärdas eller valideras. Eftersom levande objekt är unika måste studier ofta genomföras på ett flertal individer för att få fram ett validerat resultat. Detta är ingen regel eftersom det ibland räcker med en enda individ eller en liten grupp för att nå acceptabel vetenskaplig kunskap. Empiri drar också erfarenheter från försök och utvecklar ständigt ny kunskap. Metoden är synnerligen angelägen vid studier på unika företeelser som aldrig kan upprepas på exakt samma sätt. Dessa båda spår har sin givna plats inom vetenskapen. Ingen av dem kan nå slutgiltig och fullständig kunskap. Båda kan ge delkunskaper om speciella fenomen.

Denna artikel är ett utdrag från min bok Tolv Sinnen med arbetsnamn för nyutgåva: ”Medvetenhet, dimensioner och Tolv Sinnen”.

Empiri har alstrat sjukvårds- och hälsometoder. Hundratals års ja tusenårig empiri har utvecklat yoga, akupunktur, ayurveda och bruk av medicinalväxter. Metoder som har tagits fram och säkerställts genom praktisk erfarenhet. Ett problem rörande så kallade alternativa metoder (i Asien erkända som likställda) är den västerländska medicinens inskränkthet med stöd i den bakomdrivande läkemedelsindustrins motiv.
Lobbyism har lyckats bygga ett motstånd som gjort att EU lagstiftat mot även etablerade alternativ. I praktiken en gigantisk konspiration mot människans rätt att kunna välja varierad vård.

Ett problem som belyser västerländsk forsknings tvivelaktiga empiri är utnyttjande av djur, både utifrån etik och resultat. Den överdrivna ambitionen att från djurstudier dra slutsatser till hur människan fungerar producerar inte bara tvivelaktig slutsatser utan alltsom ofta ren nonsens och världspressen sväljer vad som helst eftersom ”vetenskapsmän” ligger bakom.

Resultat av beteendevetenskapliga djurstudier vid Max Planck Institutet är exempel på risk för alltför långt dragna slutsatser. Studier på den vanliga burfågeln zebrafinkens promiskuösa sexliv (2011) får forskare att utropa att promiskuitet förs vidare genetiskt från pappa till dotter. Djurstudier vars resultat påstås vara direkt överförbara på människors beteenden och likvärdiga människans psyke vittnar inte bara om en naturvetenskap som hamnat i pseudovetenskapliga spekulationer utan om världsmedias flathet. En råttstudie som hävdar upptäckt av NDU kan sorteras in under den förvirrade pseudovetenskapens sammelsurium spridd i världspressen som sanning. (Råttstudier handlar inte om NDU)

Slutsats, med en empirisk forskningsinriktning följer liksom hos den reduktionistiska vetenskapen krav på terminologi och ett överenskommet innehåll i begreppen. Med hänsyn tagen till vetenskapens olika sätt att undersöka verkligheten är min ambition att finna en terminologi och en teori för att kunna diskutera hur medvetandet fungerar och hur olika dimensioner interagerar.//

Utdrag Tolv Sinnen

Börje Peratt

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s