Budskap från en dröm – gällde det en författarkollega?

Bodil Malmsten 2015 (Frankie Fouganthin Wikicommons)

Bodil Malmsten 2015 (Frankie Fouganthin Wikicommons)

Min bilolycka 1987  öppnade upp den så kallade paranormala världen på vid gavel och gav skjuts åt inte bara transpersonella upplevelser utan också insikten om att fantasier om framtiden möjligen inte bara var fantasier.

Jag hade redan innan olyckan i drömmar fått idéer till olika berättelser, bilder och inte minst musik men sett det som det undermedvetnas kreativitet. Efter bilolyckan uppstod möjligheten av att förstå dessa ”fantasier” som något annat, reellt och rent av i vissa fall som förvarningar alternativt förberedelser för kommande  händelser. Det finns naturligtvis alltid en möjlighet att dessa drömmar förberetts av tankar och upplevelse dagen innan. Men även dessa vakna upplevelser kan vara av en art som inte hör hemma i den rationella logiska världen.

Efter bilolyckan höll jag nästan alltid sådana upplevelser för mig själv, men skrev ändå ned dem i en dagbok. Det kom att bli flera sådana dagböcker. Mer spektakulära drömmar och visioner dokumenterade jag på ett ambitiöst sätt och var noga med detaljer. Detta kom att ligga till grund för projektet ”Om Medvetandets uppkomst” och ett försöka att förklara fenomenen.

Drömmar som gav musik och poesi hade alltid varit något naturligt så jag fann inget märkligt i detta förrän efter bilolyckan. Då började jag ana att detta inte bara var egen kreativitet utan en gåva från något annat inte helt säkert vad. Sådana upplevelser kunde komma  i perioder eller i samband med omvälvande händelser i livet. Det var som om någon slag förhöjd medvetenhet inträffade som gav tillgång till en extraordinär kommunikation.

Sådana fenomen inträffade ibland utan synbarlig anledning som i början av milleniumskiftet 2000. Under en period av några månader kom var tredje dag intensiva drömmar med klara tydliga visioner och ibland med musik. Ett resultat av detta blev CD-skivan Ohma. Efter det har jag inte upplevt några som varit lika intensiva och utsträckta under så lång tid. Det har funnits andra med starka upplevelser som rört nära relationer och där kommunikationen varit dialog och bilder men utan musik. Upplevelserna kring Ohma rörde inte nära relationer utan handlade om världsliga händelser och om andra människor som jag då inte kände eller visste att jag kände.

I fredags (5 februari 2016) greps jag av en oförklarlig nedslagenhet. Jag gick hela dagen med den inom mig som en böljande ledsenhet. Kunde inte förstå det då det inte fanns några direkta signaler om detta. Ville inte oroa min hustru så jag lade på mig en mask. Men så frågade hon och jag sa som det var. – ”Har jag anledning att vara orolig?” Frågade hon och jag tänkte på familjen, släkten och vänner men upplevde ingen koppling. Men jag kände igen fenomenet, något är på G.

Gick och lade mig ganska tidigt och somnade ganska snabbt och drömde om hur jag satt på en läktare och hörde fin musik och en sångare som sjöng mycket vackert på franska. Det var sentimentalt och mycket sorgligt och grep mig på ett oerhört starkt sätt.  Jo i drömmen grät jag, för andras skull. Vaknade och gjorde något som jag inte gjort på länge. Gick till pianot och tog ut melodin. Det var inte så lätt men till slut blev den klar, dock orkade jag inte sätta på synten för att spela in den och på det sättet säkerställa minnet av melodin. Jag tänkte att så länge och så många gånger som jag spelade den borde jag minnas den till nästa dag. Jag vet av erfarenhet att när det gäller dessa minnen från drömmar så försvinner de om jag inte tecknar ned eller spelar in. Jag sjöng den ändå för hustrun innan jag åter gick och lade mig så jag hoppades kanske att hon eventuellt skulle kunna hjälpa mig att minnas den.

Det blev lördag morgon och jag försökte komma ihåg låten men det gick inte och jag for iväg på förmiddagsträningen med hockeygänget där jag numer gör en insats som domare. Klockan tolv skulle jag göra en videoinspelning för den dokumentär vi just nu gör och melodin var inte det första jag tänkte på då jag kom hem. Ritva ropade från sitt arbetsrum och frågade om mitt ”förhållande till Bodil Malmsten”. Inget, svarade jag och tänkte mer på mångtydigheten i hennes fråga, men jag har aldrig träffat Bodil än mindre samtalat med henne så där finns inget som helst förhållande. –  ”Jag såg något på TV och de pratade om henne som om hon avlidit” fortsatte Ritva, – ”det var något om hennes vistelse i Frankrike” förtydligade Ritva och påminde om melodin med den franska texten. Jo, Bodil hade avlidit i sviterna av sin cancer. Tänkte då på hennes skrivande som är uppskattat av en bred allmänhet men som jag skamm till sägandes, inte har något vidare humm om och medan jag förberedde inspelningen funderade jag över varför det skulle finnas något samband med melodin och upplevelsen dagen innan. – ”Du sa ju att melodin var på franska och att det handlade om sorg” påminde Ritva. Jo det handlade om kärlek, hjärtesorg och om en förlorade älskad. En detalj här är att jag satt ensam på läktaren i ett ganska stort stadium och han som sjöng var långt upp bakom mig ändå kunde jag identifiera hur han såg ut. En annan viktig detalj är att jag har inte har någon bra koll på Malmsten, vad hon skrivit om eller hennes teman. Så kopplingen föreföll långsökt. Men Ritva är också mer öppen för mina ”visioner” än vad jag är.

Det har nu gått ytterligare ett dygn och jag vet hur viktigt det är att inte kasta bort sådana upplevelser som tillfälligheter eller nycker. Eftersom jag inte läst något av henne och inte har någon annan relation än respekt för en författarkollega så funderar jag över ett eventuellt ”budskap”.

De senaste tjugo åren har jag fördjupat mig i vetenskapliga studier, helt enkelt inte haft tid eller lust till annat. Jag borde kanske sätta mig in i Bodil Malmstens texter och undersöka om det kan finnas någon tråd – i hennes sätt att skriva. Så googlade jag och visst har hon tagit fram en lärobok , ”Så gör jag – Konsten att skriva” från 2012.

Jag vill som naturlig skeptiker inte dra några förhastade slutsatser om samband men har lärt mig att värdera sådana här upplevelser som möjliga vägledningar och tänker göra så nu.

Börje Peratt

Jag har skrivit om dessa fenomen i boken Tolv Sinnen nu utkommen i en andra utökad upplaga

Välkommen till min mediala värld

Annonser

2 comments on “Budskap från en dröm – gällde det en författarkollega?

  1. Från en SR artikel av Maria Repitsch kan vi läsa http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6362841

    Hennes sista verk blev en 70 sidor lång dikt. En berättelse om sorg och saknad efter en livskamrat.
    Bodil Malmsten berättade om den förra året när hon besökte Sveriges Radio.

    – Texten till boken kom till efter att jag upplevde en personlig förlust. Den drabbade mig för fyra år sedan. Det var inte märkvärdigt att den drabbade just mig. För det är väldigt många människor som drabbas av en förlust av person som betyder mycket för dem. Men den här gången upplevde jag någon sorts krav på att jag skulle formulera det förlusten. Vart ifrån kravet kom kan jag inte svara på.

    Men trots att döden skiljer oss åt så försvinner inte kärleken – Så är det! Om man får tro Bodil Malmstens egna ord, så som hon formulerade dem, när hon gästade Sverige Radio förra året.

    – Nej kärleken försvinner inte i och med döden. Kärleken är ju kvar. Så är det!

  2. Jag gillar också denna beskrivning av Bodil Malmsten och kan identifiera mig med den:

    – Hon var en människa med starka åsikter som kunde vara ganska bitsk om hon ville. Men hon hade i grunden ett stort hjärta och en stor värme. (Citat Eva Bonnier, förläggare)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s