På jakt efter det existentiella navet

Tre grader av medvetande (Peratt teori presenterat i Tolv Sinnen 2012)

Tre grader av medvetande (Peratt teori presenterat i Tolv Sinnen 2012)

I boken Tolv Sinnen presenterar jag tre olika medvetanden som alla inom sig kan ha olika dimensioner.

Det första är ett kroppsmedvetandet som har sitt ursprung i kroppen. Med evolutionen fick vi en hjärna och därmed ett hjärnmedvetande.

Dessa två medvetanden torde inte vara särskilt kontroversiella. Vi kan alla uppleva att kroppen ”talar om” hur den mår, vad den saknar och när det blir för mycket. Magen kurrar då vi är hungriga och vi får träningsvärk när nya muskler aktiveras. Kroppen reagerar på rädsla genom att vitna och nackhåren ställer sig upp.

Hjärnmedvetandet är beroende av hjärnans kondition och vid demens eller hjärnskakning kan vi förlora minnet och förmågan att klara av enkla uppgifter i vardagen.

Vi kan också se en samverkan mellan hjärnans och kroppens medvetanden. Mental tilltro och emotionellt självförtroende kan få kroppen att öka sin prestationsförmåga emedan berusning kan slå ut både hjärna och kropp.

Hur ska vi då definiera medvetande? Ja vetenskapen har här hamnat i mer eller mindre animerade diskussioner och man brottas med både hårda och mjuka problem. Jag finner ingen mening i att beblanda mig med denna problematik som inte tycks leda till någon egentlig förklaring.

Vi har sinnen som varseblir tillstånd och som förmedlar intryck. Dessa kan vi uppleva i kroppen som emotioner och balanser och vi kan tolka intryck med hjälp av hjärnans tankar.

Nervsystemet som kopplar hjärnan med kroppen går via ryggmärgen och den så kallade reptilhjärnan upp i det kognitiva systemet där vi kan benämna och förstå intrycken.

Så länge intryck är kvar i kroppen upplevs de känslomässigt och får beroende på hur de upplevs fysiska uttryck och reaktioner.

Är hjärtat både sinne och hjärna för kroppens medvetande?

Kan det vara så att det existentiella navet har sin fysiska kärna av kroppsmedvetandet i hjärtat? Kroppsmedvetandet transporterar upplevelsen via ryggmärgen upp till hjärnan och förmedlar då olika behov som hjärnmedvetandet beslutar om.
Till stöd för en hypotes om hjärtats betydelse finns studier från ett stort antal hjärttransplantationer som vittnar om att personer kan genomgå fundamental personlighetsförändring och plötsligt få helt nya intressen och förändra tycke och smak. Sådana intressen och smaker som man sedan kan relatera tillbaka till donatorn. (Tolv Sinnen 2012 sid 100, Tolv Sinnen 2015 sid 97-98).

Men detta existentiella nav tar inte slut där. Jag har konstaterat att medvetandet har ytterligare en helt egen nivå och det är utanför kroppen och utanför hjärnan. Jag kallar det ”oberoende medvetande”. Medicine Dr. och f.d. forskningschef Larry Dossey kallar det ”Non-local”.

article_473_1_fa92aa6133

Detta oberoende medvetande blir uppenbart vid utanför-kroppen-upplevelser (UKU) och vid Nära döden-upplevelser, särskilt då hjärnan förklarats klinisk död eller i koma. Från sådana tillstånd kan människor som återkommit till livet berätta de mest enastående intryck, även hur omgivningen har agerat under personens ”medvetslöshet” eller ”död”. Ja personen har ju inte varit helt ”död” (även om den förklarats kliniskt död) , hjärnan har varit avstängd så hjärnmedvetandet har inte fungerat däremot ett annat mycket skarpare ”oberoende medvetande”.

What-Happens-When-You-Die-Out-Of-Body-And-Near-Death-Experiences-Are-Real-Claims-Heart-Attack-Study-665x385

Frågan är hur interagerar ett oberoende medvetande med kroppen och hjärnan? Finns det ett existentiellt nav?

Det oberoende medvetandet kan även uppfånga information och bilder av en annan persons kropp och dessutom tankar och känslor hos denna person även om den befinner sig på andra sidan jorden eller i andevärlden. Det innebär ett medvetande som vi ännu inte kan vare sig förklara eller förstå med de naturlagar vi idag låter beskriva och dra gränser för verkligheten.

Min enda förklaring till ett oberoende medvetande är själen. Och då är den sannolikt alltid närvarande. En själ skulle även kunna förklara förmåga till moral och till kärlek. Dessa egenskaper hos själen kan vara villkorslösa och ickedömande. Emedan kroppen och hjärnan villkorar dem för sin överlevnad och då lätt hamnar i Egots självförsvar.

Börje Peratt

Välkommen till min mediala värld

Annonser