Medvetandets frihet och mänskligt motstånd

Larry Dossey och Börje Peratt

I början av 2000-talet var jag intresserad av att finna någon grupp som studerade fenomen som jag upplevt men inte kunde finna förklaring till.

Jag hade nu i mina dagböcker så många exempel att det inte gick att blockera, förneka eller förtränga dem.

Min hustru och mina närmaste tröttnade på min skepticism och sade till slut att ”Den enda som tvivlar på det du upplever och förmedlar är du själv”. Jo jag var den största skeptikern och letade efter bevis eller motbevis för att avfärda det hela. Under en period arrangerade jag som grävande journalist möten med sådana som ansågs ha ”gåvan” i akt och mening att avslöja dem. Det gick dock inte så bra och jag tvingades inse att där fanns något som inte kunde förklaras med den materialistiska naturvetenskapens logik.

Så fick jag tips om en grupp läkare och vårdpersonal som träffades regelbundet i akt och mening att pröva och studera dylika fenomen. Det var en ganska stor grupp om drygt 25 personer. Jag hade bestämt mig för att hålla en låg profil. Jag var nyfiken men också kritiskt granskande för att  iaktta och notera eventuella bedrägliga processer såsom ”cold reading”.

Det första som distraherade var personer som hade starka behov av att förhäva sig, sina gåvor och andra människor man kände. Jo jag ville kräkas och tänkte, det enda som är intressant just nu är de som är här och vad vi gör just nu. Jag hade lämnat några tidigare grupper av motsvarande skäl, människor som möjligen har något eller enbart tror så starkt och förvandlar egna fantasier till ”verklighet”.  Jag tänkte ”inte nu igen” men beslöt att ge gruppen en chans särskilt som det var vårdpersonalen som drev den.

Vid ett kommande möte sade en av läkarna att alla skulle sätta sig och det skulle vara tyst en kort stund innan vi började. Han talade således inte om syftet. När han bröt tystnaden frågade han om någon hade något att berätta. Och den frågan vandrade runt till alla runt bordet. Jag hade för min del omedelbart då han manade till tystnad gått in i ett transliknande tillstånd och upplevt mig segla över det pågående inbördeskriget i Bosnien. Från ovan kom ett gyllene svärdsfäste och ur det växte först en vit lilja och sedan en mycket vacker röd ros. Så hörde jag för mitt inre

”Människan är så skräckslagen för kärlek att hon löser konflikter med att ta död på varandra”.

Straxt därpå kom som en ljuskälla från ovan, en extremt stark ljusstråle som var fylld av tecken och som sökte sig mot jorden. När det blev min tur så höll jag först tyst och visste inte vad jag skulle säga så jag sa att jag såg en blomma och sedan passade jag över till nästa person. Läkaren avbröt mig och sa: ”Berätta mer!” Så jag berättade lite mer om blomman och ljusstrålen. När alla hade fått säga sitt talade läkaren om vad man gjort innan alla kom. Man hade rensat rummen från allt som kunde associeras till blomma och sedan förberett ett telepatitest med två objekt. Det ena var (freds)blomma det andra var en universell ljusstråle med exakt ”helande DNA sammansättning” anpassad till individuell sjukdom. Jag hade således fått upp båda objekten. Läkarlaget var perplext. (Återgivet i boken 12 Sinnen sid 208 ff)

Deras motiv till denna studiegrupp diskuterades aldrig men jag har i efterhand förstått att många inom vården upplever att de kan via oförklarliga kanaler få information som hjälper dem att finna rätt diagnos och behandling. Visst man kan hänvisa till erfarenheter och intuition men förmedlingen rör något mycket mer kvalificerat.  Möjligen är det ”kanalisering” men jag anar också annat.

Att söka förklaring till sådan kommunikation är dock inte helt riskfritt. Jag skulle senare upptäcka en så kallad ”skeptikergrupp” som verkade hårdnackat för att ta död på såväl sökande som utövande.
Antihumanisternas ledare i Sverige har utlyst ett pris, ”kristallen”, till någon som är beredd att leverera bevis för sådan kommunikation som klarsyn eller telepati. Jodå det står på Wikipedia också så då är det ju ”sant”. Jag har utmanat dem men de har inte accepterat utmaningen så på motsvarande sätt som en annan kanadensisk bluffmakare antar man inte utmaningar där man riskerar att få bevis för sådan kommunikation som man förnekar.

Innan jag hade upptäckt denna pseudoskepticism visade det sig att även inom familjer kan det förekomma ett intolerant och förtryckande motstånd. Läkarens fru tvingade honom att välja att antingen överge sitt sökande eller att skiljas.
Senare fann jag att detta är ingen ovanlig anledning till familjekonflikter. En kvinna som har stor kunskap i ämnet och som jag ville intervjua tvingades till tystnad av sina barn för att inte riskera att barnen skulle överge sin mor.
En annan mor till en hjärnforskare som sett sig tvungen att förringa inte bara sin egen ”gåva” utan av sonen tvingats sluta umgås med ”vänner” intresserade av att studera fenomenet. Och intressant i detta är hur denna mor måste hitta på grumliga påståenden för att kunna ursäkta sitt avhopp.

Svenska Kungliga Vetenskapsakademien har i december 2017 valt skeptikergruppens överguru till ordförande, en bromsklots och aggressiv förföljare av oliktänkande. Det är mot denna bakgrund vi kan se hur denna intoleranta mentalitet har spridits.

I min forskning som följer ”Grounded Theory” har jag först bokfört mina egna erfarenheter och sedan gått vidare och sökt efter artiklar om andra som kan ha haft liknande. Jag kan idag tryggt säga att rapporter från läkare och forskare överstiger med råge vad som krävs för att enligt naturvetenskaplig norm validera fenomenen. Men fakta och bevis räcker inte mot den rigida och kanske skräckslagna förnekaren. Med mig själv som måttstock för denna slags förnekelse kan jag ha förståelse för problematiken. Även om jag med mina idag nyvunna insikter finner det sorgligt. Vi är så mycket mer än hjärnans trögtänkthet.
Samtidigt är jag så glad och tacksam för alla de framstående forskare jag mött i jakten på förklaringar och en av dem är hjärtläkaren Larry Dossey (bilden ovan) som jag haft en tioårig dialog med angående många  spännande frågor som detta väcker inte minst vår förmåga till helande.

Detta har också lett mig in på behovet av en ny modern akademi som tar tillvara på kunskaperna och inspirerar till forskning och utveckling.

Börje Peratt