A Dog´s Purpose – om en hunds själavandring


”A Dogs Purpose” en Lasse Hallströmfilm baserad på W. Bruce Camerons bästsäljande roman, berättar historien om en hunds själavandring som inkarnerar till olika hundraser och hamnar hos olika mattar och hussar.

Filmen har trots bojkotthot haft stor framgång i USA men fick ingen biografvisning i Sverige om detta har jag skrivit här: A Dog’s Purpose, en reflektion över filmens öde.

Jag fick möjlighet att träffa Peter Fenwick, professor i psykiatri, som under sin långa bana studerat Nära döden-upplevelser med dess fenomen, efter ett anförande under Toward a Science of Consciousness på Stockholms Universitet våren 2011. Där berättade han bland annat om sällskapsdjurs reaktioner på människor som inväntar döden. Jag undrade hur han såg på möjligheten av att även djur har en själ. Han tittade förvånat på mig och sa att om nu människan har själ varför skulle inte djur ha det? Jag har utvecklat den texten i boken Tolv Sinnen, ”Har djuren en själ?” (sid 137).

Ett annat exempel är – ”Vart tog kon vägen?” En replik av Temple Grandin i filmen om hennes uppväxt och utbildning fram till dess att hon skapade nya rutiner för slakt av nötkreatur. – ”Nyss var det en ko och nu är det bara kött?” Vi följer i filmen denna autistiska kvinnas utveckling och hennes speciella förmåga att varsebli sin omgivning. (Tolv Sinnen sid 141)

Föreställningar om själen
Inom den kristna tron fanns länge en föreställning om att bara vita män hade själ. Senare tillstods också kvinnan en själ. Om själen finns, så är en slutsats att allt levande har själ. Det kan ge stöd för hinduismens panteistiska tro där allt levande är av gudomligt ursprung och har en själ. Hinduismens tro förespråkar också att själen kan vandra mellan livsformer.

Historien om A Dog’s Purpose handlar om en hundsjäl som vandrar genom en handfull liv. Författarens förmåga att dramatisera själens varierade liv skulle kunna vara baserad på en omfattande research eller på en insikt om själavandringens förutsättningar. Men givet att Cameron är känd som komiker skulle det lika gärna kunna vara en fantasiprodukt. Jag har inte funnit någon djuplodande text om upphovet till idén och ingen intervjuare som ställt den självklara frågan.

Oavsett bakgrunden till hans författarskap beskriver han själavandringen på ett sätt som är teoretiskt möjlig utifrån forskning inom transpersonella upplevelser och tidigare liv. Har man upplevt och överlevt ndu och fått en glimt av andra liv i sin själavandrings historik så är det således heller ingen omöjlig tanke om en hundsjäls vandring genom olika liv.

Skulle vi översätta det till en människosjäl så kan en slutsats vara att vi lever olika liv för att få olika upplevelser. Reflektioner från dessa erfarenheter kan utveckla själen och kan påverka karaktär och personlighet i de olika liven som en stegrad förståelse för livets mening och relationer med varandra. Vi skulle med en sådan teori således i olika liv uppleva alla sorters etnisk tillhörighet, smärtor, lycka och olycka, liv som man och kvinna och blandformer däremellan.

I A Dog´s Purpose är syftet mindre komplicerat. Det tycks här vara att göra människan lycklig.

Börje Peratt

Min recension här: A Dog´s Purpose – en Lasse Hallström film

Annonser

När du är död kan du återupptäcka en ny värld

When your dead
Frågor om liv och död är ständigt närvarande. Ibland tragiskt och traumatiserande, men också befriande, livsbejakande och härligt. Bildtexten som jag fann på Facebook fick mig att skriva nedanstående.

När du är död kan du upptäcka din egen dumhet. Det leder sedan till att du återvänder (reinkarnerar) och försöker igen.

Ja förutsättningen för den formuleringen är ju att man tror på inte bara en själ utan också själavandring. För den som haft en Nära döden upplevelse (NDU) råder knappast någon tvekan.

Ett problem med dagens inskränkta sekularisering av debatten är att den har utestängt diskussionen om livet, döden och själens utveckling. Denna för människan så viktiga andliga sida riskerar då förtorkning. Det i sin tur kan generera meningslöshet och depression.

Jag inser att det inte är helt lätt att smälta tanken på en själ. Jag blev övertygad först genom NDU. Vad som förvånar mig är att en Transpersonell konferens knappt tar upp ämnet. Om man nu har temat ”Metamorfos” med innebörden av förvandling, så kan man naturligtvis fördjupa sig i det fysiska livets förvandlingar och ritualer av andlig karaktär för att uppnå nya inre kvaliteter. Fjärilens förvandling från puppa brukar vara en populär metafor. Då räcker själva upplevelsen. Men om man är forskare och söker beskrivningar och förklaringar till olika skeenden då krävs en mer vetenskaplig ansats. Jag har insett att många struntar i hur det går till och nöjer sig med att veta att det fungerar. Jag har också dragit en gräns för alltför materiella förklaringar och den ibland naturvetenskapliga tvångströjan.
Många har då fått för sig att naturvetenskap är den enda vetenskapen men det är naturligtvis lika fel som att jorden enbart är berg och mineraler eller att hjärnan enbart är synapser när där finns mängder av hålrum av betydelse för hjärnans tillväxt. Universums sägs ha 95 procent hålrum som samtidigt expanderar i rasande fart. Så vad är då ande och andlighet. Kan det vara så att det bortom det materiella finns en värld som också expanderar i rasande fart. Det som många initierade idag pratar om som det nya andliga paradigmet.

Börje Peratt

Börje Peratt artiklar 1 -31 okt 2014