Ord som befriar kan störa de inskränkta


Apropå de ord som Trumpadministrationen förbjudit: Utsatt, Berättigande, Mångfald, Transperson, Foster, Evidensbaserade, Vetenskapsbaserade, vill jag här dela med mig av mitt förhållande till dessa ord.

Redan vid födseln då jag lämnade fosterstadiet utsattes jag för en transpersonell nära döden upplevelse NDU. Denna spektakulära händelse gav mig en förståelse för att medvetandet var mycket mer än vad somliga ”förståsigpåare” senare skulle försöka begränsa det till. Denna upplevelse skulle också senare ”tvinga” mig till forskning på medvetande. Krav på ett evidensbaserat underlag och vetenskapsbaserad metod var bra då fick jag utbildning och verktyg inte bara för forskning utan också för min journalistiska bana. Upplevelsen av vad främmande människor gjorde för att både mitt liv och för att min mamma skulle överleva och att vi skulle få vara berättigade till att fortsätta att bidra till mänsklighetens mångfald kunde jag då inte helt omfatta men de gav mig sannolikt en djup insikt om medkännandet och den villkorslösa kärleken.

Sjukhuspersonalen hade under det kaos som min födelse innebar kallat in en äldre läkare i vitt hår för att bistå barnmorskan och jag kunde iaktta skeendet från en position i taket, i hörnet till vänster bakom min mamma. Dock kan jag inte återkalla att jag upplevde situationen med känslor snarare var det en helt rationell och logisk observation av vad som pågick där nere. Det var nästan som att jag tyckte det var onödigt att de kämpade så och jag hade kanske inte något emot att återvända dit jag hade kommit ifrån.

Från denna position hade jag en knivskarp överblick och detta minne från en utsatt nyfödd kom långt senare att tillsammans med en olycka som också var som en pånyttfödelse, att driva mig till forskning på transpersonella upplevelser. När jag i vuxen ålder vid en hypnos för att få fram minnesbilder från olyckan också plötsligt återupplevde födelsen blev det så överväldigande att det berättigade mig till att ta omedelbar kontakt med min mor för att höra mig för om fakta kring detta. Hon bekräftade detaljerna och lade till förklaringar till det jag observerat som att det var chefsöverläkaren som kallats in. Denna upplevelse kom sedan att ingå i den forskning jag inledde 1988 för att utifrån vetenskapsbaserad metod finna andras mångfald av upplevelser. Mängden rapporter om NDU gav mig trygghet i att jag inte var ensam. Även om jag då inte fann någon rapport som handlade specifikt om ett nyfött barns upplevelse. Det jag varit med om tycktes motsäga vetenskapens dåvarande åsikt om minnen. Men det fanns rapporter som visade hur mödrar och barn utvecklats under hungeråren i Holland och slutsatser från mödrars och barns mentala och fysiska utveckling visar att både traumatiska och vackra upplevelser påverkar såväl foster som föderska. Insamling av material ledde till en evidensbaserad framställning som lika gärna kunde ha räckt med min egen ”one case validation”. Med det menar jag att det kan räcka med en enda händelse för att säkerställa ett fenomen.

Utan internet tog det mig nästan 10 år att finna begreppet NDU och att andra människor hade haft liknande transpersonella upplevelser som jag. Efter bildandet av föreningen Humanism & Kunskap anslöt sig först läkaren Jan Pilotti och sedan psykologen Kersti Wistrand och det visade sig att de var pionjärer när det gäller NDU forskning. Kersti hade fullföljt sin forskning på barnaföderskor i Ryssland och sammanställt dem i olika studier. Vad jag vet så återstår det att ge en slutgiltig sammanställning av det materialet och de slutsatser hon dragit.

Jag har sammanställt just denna del av egna och andras upplevelser av NDU i boken 12 Sinnen (2012). Andra upplagan (2015) omfattar ett tillägg där jag försöker teoretiskt förklara hur detta slags medvetande är möjligt.

Idag är det lättare att hitta studier och folk som forskar.

En slutkommentar om ord som befriar. Det kanske är bra när det kommer människor som Trump för då vet vi vad vi inte vill ha. Polariseringen med människor som accepterar denna despot tydliggör också att det finns människor som tycks helt förblindade och påverkbara och som följer råttfångaren ned i kanalen. Vi vet ännu inte hur detta slutar men i min optimism kommer en uppgörelse och hur den formas återstår att se. Det måste finnas en gräns för lögn och förvillelse även i USA.

Börje Peratt

Några källor om transpersonella upplevelser

Stanislav Grof (1992) Theoretical and Empirical Foundations of Transpersonal Psychology*. PDF
GreggLahood (2007) Women and Birth ”Rumour of angels and heavenly midwives: anthropology of transpersonal events and childbirth”. Science Direct, Volume 20, Issue 1, March 2007, Pages 3-10 Länk

Annonser

Jan Pilotti om medvetandets dimensioner

Läkare och forskare Jan Pilotti vid konferensen Toward a Science of Consciousness. (Foto© Börje Peratt)

Läkare och forskare Jan Pilotti vid konferensen Toward a Science of Consciousness. (Foto© Börje Peratt)

Jan Pilotti fil kand med matematik och teoretisk fysik. Leg läkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri. Forskar och skriver om medvetandet, fysik och nära-döden-upplevelser. Jan har skrivit en artikel som återpublicerats på Humanism & Kunskap med ny rubrik ”Medvetandet och hjärnan”.

Vi var tillsammans med psykolog, forskare och författare Kersti Wistrand på konferensen Toward a Science of Consciousness där vi fick tillfälle att presentera våra idéer och forskningar. Märkligt nog fick vi egentligen aldrig tid att diskutera våra resultat och slutsatser på djupet. Men efter Jans artikel på HK har jag dristat mig till att mer grundläggande sätta mig in i hans teorier och de är synnerligen intressanta. Vi har liknande tankar om medvetandet och dess dimensioner.

Nedan kommer jag att lägga upp en del utdrag ur hans text publicerad som ”Medvetandet och hjärnan” i den utgångna boken ”Nytänkande”, (redaktör N-O Jacobson, Norstedts, 1987). Jan var således inne på dessa tankegångar långt före mig. Tankar som jag efter min bilolycka och NDU (1987) kom att få upp ögonen för och undersöka i enskildhet utan kännedom om Jan Pilotti eller vad NDU var.

Mina slutsatser och teorier om dimensioner för att förklara det jag upplevt började jag formulera kring år 2000. Man kan således säga att Jan Pilotti låg några hästlängder före mig. Artikeln har redan i rubriken NDU och naturligtivis diskuterar Pilotti ämnet ingående. Jag tänker dock hoppa över det avsnittet och gå direkt på dimensioner. Vill du läsa hela artikeln hittar du den här: pdf. Pilottis hemsida.

Nära-döden-upplevelser och medvetandet
Tolkat i en möjlig utvidgning av Einsteins speciella relativitetsteori till sex dimensioner av Jan Pilotti

Människan har alltid levt med ”de stora frågorna” om livets uppkomst,mål och mening, Guds existens, om det existerar en själ, dess förhållande till kroppen och möjliga fortvaro efter kroppens död.Förhållandet mellan kropp och själ har också sedan länge stått på filosofernas dagordning, men tyvärr under punkten ”olösta problem”.Även en del hjärnforskare har i vår tid gett sig i kast med denna fråga och de koncentrerar sig då naturligtvis på hjärnan.

UTDRAG:sid 13-14
Ditt medvetande, tankar, minnen, känslor osv. känner du genom dina egna upplevelser. Du vet också att om du tar någon i hand, påverkar dennes materiella hand din så att du får känselupplevelser av den. Du vet också att om det var du som först sträckte framhanden för att hälsa, var det din vilja [korr] som fick din materiella hand att sträckas fram; kort sagt, du vet att kroppen/hjärnan och medvetandet på något sätt ”hänger ihop”. Men på vilket sätt kan de hänga ihop? Det är detta som teorier om medvetandet och hjärnan har att besvara.Det finns faktiskt en hel del förslag att välja på, men alla är behäftade med stora problem. Synsätten kan delas in i två huvudgrupper: monistiska och dualistiska.

Monism eller dualism?
Monistiska (monos = en, ett) uppfattningar påstår att det bara finns en grundsubstans; antingen materia eller medvetande eller något okänt neutralt som varken är medvetande eller materia. Monismens problem är då att förklara varför det ändå tycks finnas två så olika kategorier som medvetande och materia (se tabell 1).

Dualistiska (duo = två) uppfattningar påstår att materia och medvetande är två helt olika grundsubstanser. Dualismens problem är då att förklara hur dessa helt olika substanser kan påverka varandra så-som vi upplever att de gör.

UTDRAG sid 16
Epifenomenalism.
Det mentala är ett bihang, epifenomen, till materiella händelser. Santayana (i 16) liknar förhållandet dem emellan vid en bäck som rinner över stenar och det ljud som då skapas av vattenvirveln. Ljudet är en biprodukt av vattnets rörelse och påverkar naturligtvis inte vattnets rörelse som bara påverkas av stenarna.Ljudet vid en tidpunkt påverkar inte heller ljudet vid en senare tid-punkt. På samma sätt skulle en mental upplevelse vara en biprodukt till hjärnan och kan inte påverka vare sig hjärnprocesser eller något mentalt. Schaffer (15), som 1967 förordar denna syn, menar att vi kan göra experiment som gör det rimligt att godta att kropp/hjärna påverkar medvetandet. Däremot är det svårt att visa det omvända. Ty även om vi ser fingret röra sig varje gång vi vill det, kan vi inte utesluta att det tidigare funnits någon hjärnprocess, som orsakat både fingrets rörelse och min upplevelse av att det var min vilja att röra det. Detta skulle då också visa att vi aldrig kan bevisa att den fria viljan verkligen finns även om vi upplever den!Huvudkritiken mot epifenomenalismen från hjärnforskarna Sperry(20) och Eccles och filosofen Popper (21) är att den är oförenlig med Darwins utvecklingslära, enligt vilken bara organ och funktioner som bidrar till artens anpassning och överlevnad uppstår och utvecklas.Om medvetandet bara är ett bihang och inte påverkar någonting, kan det förstås inte bidra till anpassning eller överlevnad och kan därför inte uppstå och utvecklas enligt Darwins lära. Detta är ett avgörande skäl mot epifenomenalismen, om man som de flesta omfattar en utvecklingslära som säger: först ett universum som uppstått genom den ”Stora Smällen”, sedan materia som utvecklats till levande materia genom vilken till sist medvetandet uppstått. Invändningen håller dock inte om man har ett alternativt sätt att se på medvetandets framträdande: ”. . . att det inte har utvecklats ur utan genom materian och den biologiska evolutionen. Fastän medvetandekvaliteten enligt det här alternativet är tidlös (den har inte uppstått, utan har alltid funnits; den tillhör verklighetens grund-villkor) kan den genom olika materiella konstellationer ha funnit eller kommit till olika specifika uttryck och former—t.ex. som mänskligt medvetande. Det innebär att materien och den biologiska evolutionen är en nödvändig men icke tillräcklig förutsättning för det mänskliga medvetandet” (22). Men de som omfattar detta alternativ har, tror jag,även starka skäl att tro på den fria viljan, varför det ändå är rimligt att överge epifenomenalismen. Den drabbas också av samma kritik som Mentalism. Att det fysiska inte kan påverka medvetandet tycks så uppenbart oriktigt att vi här kan överge [att argumentera för det]. Något dualistiskt alternativ till växelverkan finns knappast.

SLUT Utdrag
Jag kommer att återvända till Pilottis text med flera utdrag.

Jan Pilotti Vetapedia

Börje Peratt