Himlen finns på riktigt – Heaven is for real


Heaven Is For Real, (Himlen finns på riktigt): Är en bok som bygger på den sanna historien om en liten pojkes berättelse om hans resa till himlen och tillbaka. Historien handlar således om en nära-döden upplevelse (NDU) hos familjen Burpos treåriga son Colton. En film baserad på boken hade premiär i USA den 16 april 2014. TV3 Sverige visade filmen 3 januari 2019.

Den treårige pojken Colton insjuknade i bukhinne­in­flam­mation och läget blev kritiskt. Människor i det lilla samhället samlades för att be för prästens son och trots att den tekniska utrustningen på sjukhuset indikerade att Colton dött vaknade han efter en stund upp. Hemkommen frågade mamma Sonja: – ”Kommer du ihåg sjukhuset, Colton?” Colton svarade – ”Ja, mamma, jag kommer ihåg. Det var där som änglarna sjöng för mig.”

Under månaderna efter opera­tionen kunde Colton i förbifarten nämna möten och händelser som han omöjligt kunde ha sett eller upplevt i verkliga livet. Han berättade för sina föräldrar att han lämnade sin kropp under operationen – och beskrev vad hans föräldrar gjorde i en annan del av sjukhuset under tiden han blev opererad. Han berättade med ett barns avväpnande oskuldsfullhet om hur han besökt himlen och återgav vad han hört från människor där som han aldrig träffat i sitt liv och beskrev händelser som skedde innan han föddes. ”Ingen är sjuk och ingen har glasögon.”

Trots familjens och faderns starka kristna tro hamnade familjen i en existentiell kris av skepticism och fadern hittade på sin jakt efter förståelse en sida på Wikipedia som beskrev NDU som hallucination. (Wikipedia drivs av nyateister och skeptiker så det är inte märkligt med en sådan förvillande förklaring. Länk1, Länk2, Länk3)

Colton berättade att han mött farfar Pop, som dött innan Colton föddes, men kände inte igen honom från ett foto där han var gammal. Först då pappa visade hur farfar såg ut som ung kände Colton igen den han mött i himlen. Han berättade också om mötet med sin ofödda storasyster som inte hade något namn för att hon fick aldrig något eftersom föräldrarna inte visste att det var en flicka då hon låg i magen. Han förvånade också sina föräldrar genom att i detalj beskriva historiska händelser från texter i Bibeln, trots att han ännu inte lärt sig läsa.

Efter Coltons berättelse om Jesus visar hans skeptiska far sin son flera kända bilder på Jesus och frågar Colton om han kan identifiera vilken som var Jesus. Colton förnekar dem alla. Inte förrän i slutet av filmen ser man hur fadern googlar på nätet och hittar ett ansikte målat av ”en ung litauisk tjej” men tittarna får aldrig veta vem flickan är och hur exakt hennes bild hänvisar till Coltons ”vittnesbeskrivning”.

Akiane Kramarik sitter bredvid sitt porträtt av Jesus, kallad ”Fredsprinsen.” (Foto: Marketersmedia.com)

Coltons beskrivning av Jesus ögon visade sig också stämma överens med en Akianes visioner om Jesus som hon målat dem. ”Jesus ögon är blågröna!”

Boken gavs ut i USA 2010 och låg 115 veckor på New York Times bestsellerlista. Den är skriven av pojkens far Todd Burpo i samarbete med Lynn Vincent och publicerades av Thomas Nelson Publishers. Mer än 10 miljoner exemplar hade sålts 2014.

Berättelsen ger naturligtvis tyngd åt kristna rörelser men framför allt är den ett kärleksbudskap.
Personligen förstår jag den skepticism som drabbar människor som förnekar ”himlen” och även ifrågasätter NDU som en verklig möjlighet att se bortom livet. Det tog mig många år att förlika mig med mina egna upplevelser efter en svår bilolycka.

Börje Peratt

Annonser

Livet efter detta, film av Clint Eastwood

Livet efter detta, är en amerikanskt dramafilm från 2010 regisserad av Clint Eastwood, och producerad av Steven Spielberg. Engelsk originaltitel Hereafter baserad på Peter Morgans manus. IMDb

Historien är uppbyggd på tre parallella spår. Det börjar med tsunamin i Thailand. En kvinnlig fransk TV-kändis som är på väg att drunkna, upplever en nära döden upplevelse (NDU) innan hon räddas, men upplevelsen lämnar spår.  Filmen ställer underförstått frågan om ett liv efter detta men också vad kan en NDU med sina speciella fenomen innebära och vilka medvetandeförändringar kan en sådan föra med sig.

I USA har George (Matt Damon), som försörjt sig på att kommunicera med andra sidan, lämnat denna profession för ett normalare liv men känsligheten finns kvar och stör honom. I England söker en pojke kontakt med sin förolyckade tvillingbror.

Det är också en skildring av de svårigheter som medialitet kan leda till särskilt för den mediala (psychic) som har att möta en omgivning av trångsynthet och rädsla. Här visar också filmen att skepticism har sitt berättigande på grund av charlataner (falska medier) som utnyttjar människors sökande efter tröst.

Dessa tre parallella berättelser om en pojke, en kvinnlig journalist och en man som alla påverkats av döden på olika sätt. George, spelad av Matt Damon, är medial sedan en sjukdom som barn då han upplevde en ndu (nära döden upplevelse) men som fått nog av denna ”gåva” som han istället kom att betrakta som en plåga. Han har flytt en verksamhet som medium för att istället bli fabriksarbetare.

Den franska journalisten Marie, spelad av Cécile de France, är med om en tsunamikatastrof, som förändrar hennes perspektiv på tillvaron. Hon möter oförståelse hos medarbetare och chefer som betraktar hennes NDU upplevelse som fantasier. – ”Om det vore verklighet så borde väl fler ha upptäckt och skrivit om det!”

I sitt sökande efter svar reser hon till ett hospis för att träffa en läkare och forskare som tillerkänner henne att upplevelserna är desamma som man har stött på hos patienter som återupplivats. Denne läkare uppmanar journalisten att utnyttja sitt kändisskap för att visa på en verklighet som många försöker dölja.

Hon återvänder till sin TV-redaktion där hon har fått ett uppdrag att skriva en bok om en känd fransk politiker (Mitterand) men sedan väljer hon istället att skriva boken utifrån sina upplevelser under och efter tsunamin. Hennes uppdragsgivare blir mycket upprörd över att inte få ett resultat som han förväntat sig men hjälper henne ändå att få boken publicerad. Det rullar igång en händelseutveckling som länkar ihop filmens tre huvudpersoner.

De engelska tvillingbröderna, i de allra första tonåren, lever tillsammans med sin alkoholiserade mor och är under en process av att bli omhändertagna av socialen. När Jason dör i en bilolycka söker Marcus desperat efter kontakt med han själ. Han besöker en bokmässa i London där den kvinnliga journalisten håller ett föredrag om sin bok. Där dyker också George upp som flytt USA.

Dessa tre personers vägar korsas på denna bokmässa och det leder in på nya vägar av möjligheter.

Filmen blev Oscarsnominerad för bästa specialeffekter.

Försök att förklara eller förringa möjligheterna av NDU

I Wikipedia beskrivs den som en fantasyfilm och förnekar därmed att den skulle ha en verklig bakgrund. Detta går i linje med den historieförfalskande wikipediaguerillan som övervakar Wikipedias artiklar som berör sådana ämnen.

Det är samtidigt fascinerande att ta del av intervjuer med Peter Morgan och hur kommentarer speglar rädsla för att tillstå att filmen skulle skildra en möjlig verklighet. Några använder begrepp som ”intuitivt skrivande” och att ”det är lätt att lura sig själv”. En kommentar till det är att allt författarskap sker intuitivt. Intuition baseras på erfarenhet, kunskap och kompetens. Inom forskningsvärlden har man studerat intuitionen hos stridspiloter, läkare och schackspelare (Dreyfus) och tagit fram en modell för hur det kan studeras vilket är beskrivet i boken Tolv Sinnen. Där refereras också till ett antal framgångsrika författare som tillstår att det fått hjälp av sina ”himmelska makter”.

Börje Peratt

Temple Grandin ställer i filmen om sig själv frågan om själen

Temple Grandin - Film från 2010 med Claire Danes i huvudrollen

Temple Grandin – Film från 2010 med Claire Danes i huvudrollen

I boken Tolv Sinnen tar jag upp filmen om Temple Grandin (IMDb) därför att den tar på ett drastiskt och vardagligt sätt upp frågan om djuret har en själ.

-” Vart tog kon vägen? Nyss var det en ko och nu är det bara kött?”

En replik av Temple Grandin i filmen om hennes uppväxt och utbildning fram till dess att hon skapade nya rutiner för slakt av nötkreatur. Vi följer i filmen denna kvinnas utveckling och hennes speciella förmåga att varsebli sin omgivning. Hennes dröm är att bli veterinär. Under utbildningen gör eleverna ett besök på ett slakteri och Grandin reagerar bestört på kornas råmande. Hon hör desperationen och ångesten i deras läten och undrar vad det beror på. Hon har en intuitiv förståelse för djurens emotionella lidande men förmår inte kommunicera insikten på grund av att autismen berövar henne förmågan att förklara känslor. Hon längtar efter att få en kram men klarar inte av att ta emot sådana tecken på kärlek och uppskattning. Istället bygger hon en trälåda som i någon mening kan tillgodose hennes behov av beröring. Hon förstår att miljön, om än enbart mekanisk, kan lindra ångesten. Hennes emotionssinne kan således på något sätt härbärgera en emotion under trygga omständigheter. Trots sitt handikapp kan hon, uppfatta och förstå djurens behov och hon vill lindra kornas (själsliga) plåga. Hon undersöker den miljö som de befinner sig i och finner snart att hela slaktprocessen är ett enda långt lidande och ett onödigt djurplågeri. Genom den särskilda förmågan att ”kliva in” i djurets föreställningsvärld kan hon identifiera och analysera vad det är som skrämmer dem. Hon gör en ritning till en ko stig som eliminerar skuggor, blänk och andra oroväckande signaler som djuret kan möta på väg till slakt. För Grandins vidkommande gäller det att minska djurets lidande. På något sätt ställer hon även frågan om djurets själ i ”Vart tog kon vägen?”

Föreställningar om själen
Inom den kristna tron fanns länge en föreställning om att bara vita män hade själ. Senare tillstods också kvinnan en själ. Naturligtvis kan man dra slutsatsen att om själen finns, så finns den hos allt levande. Det ger stöd för hinduismens panteistiska tro där allt levande är av gudomligt ursprung och har en själ. Hinduismens tro förespråkar också att själen kan vandra mellan livsformer. Så myggan som slås ihjäl kan vara en släkting från ett föregående liv. Därför borstar hinduistiska munkar sina fötter innan de går till sängs och ber om förlåtelse för de kryp man kan ha trampat ihjäl under dagen. Hinduismens tro förespråkar också att själen kan vandra mellan livsformer. Så myggan som slås ihjäl kan vara en släkting från ett föregående liv. Därför borstar hinduistiska munkar sina fötter innan de går till sängs och ber om förlåtelse för de kryp man kan ha trampat ihjäl under dagen. Enligt andra trosföreställningar så följer själen sin livsform. Det kan dock vara svårt att logiskt klara av en sådan avgränsning. Om vi utgår från och tror på evolutionen och reinkarnation så bör ju också human erectus, neandertal -människan och apmänniskor haft själar. Det finns de som hävdar att människan alltid har funnits som människa. Följaktligen har då själen också alltid varit mänsklig och gudomlig om man så vill.
Ändå kan man ju spekulera över några möjliga teorier över själens art, mening och härkomst. Alternativen är förbundna med trosföreställningar.
1) Själen tillkom först med människan och finns inte hos andra levande varelser och inte före människan (människo-elitiserande religion).
2) Själen har alltid varit densamma men får sina livsförutsättningar i de levande varelser de besitter och vandrar mellan livsformer. (Hinduismen).
3) En evolutionär själ. Om man tror på evolutionen och själ så kan ju också själen ha genomgått evolution. Själen utvecklas då evolutionärt och följer sin evolutionära gren från exempelvis det som ledde till apmänniskan och vidare till människan.
4) Själen följer alltid i samma slags livsform och finns hos allt levande. Frågan är således om även identiteten hos en själ alltid följer vissa former av liv. Ko själen återföds till ett nötkreatur, hund till hund och människa till människa. Men även här stöter vi på problem som rör evolution och avel.
5) En hypotes är att själen är i sin form oberoende av kropp men begränsas av den form den får i livet. Meningen med det skulle då kunna vara att själen ska lära sig olika livsformer och därmed utveckla kunskapen om livet för att kanske medverka till dess utveckling.
6) Själen är en del av en gudomlig själ.
7) Döden är en övergång till nästa liv var som helst i universum.
8) När livet dör, dör också själen.
9) Själen är ett påhitt och finns inte. En trosföreställning som är otänkbar om man har haft NDU eller har varit i kontakt med döda närstående.
./.
Slut utdrag Tolv Sinnen

Börje Peratt

Referens

107.  Temple Grandin var en briljant vetenskapskvinna, författare och banbrytande djurrättsaktivist. Vad som utmärkte henne var att hon också var autistisk. Golden Globe-belönade Claire Danes gjorde titelrollen i filmen om en mycket annorlunda kvinnas extraordinära liv.